Hockeykolonialism i Europa: Möt belgaren som tog en udda väg till Kanada

I hockeytokiga Halifax i östra Kanada är det lätt att glömma vilken liten sport som ishockeyn ändå är globalt. Men i Halifax Mooseheads spelar påminnelsen Senna Peeters, en belgisk kille som hockeyfostrats i Tyskland och Österrike.
Hans vittnesmål om hur ishockeyn som sport fortfarande famlar efter mark i Europa får stöd av Szymon Szemberg, vd för den europeiska klubballiansen EHC.
– Problemet i många europeiska länder är att man fortfarande inte har tillräckligt bra egna instruktörer, utan förlitar sig på nordamerikaner som ofta saknar den långsiktiga visionen, säger Szymon Szemberg.

En typ av hockeykolonialism. Det är ett sätt att beskriva det nordamerikanska inflytandet i flera stora europeiska länder. Den spaningen återkommer vi till senare i texten.

HockeyNews.se träffar Senna Peeters efter en av Halifax Mooseheads hemmamatcher i februari. Hans lag har precis besegrat topplaget i QMJHL, Rimouski Oceanic, och Senna Peeters hoppas personligen att få bli tingad i årets NHL-draft.

– Sedan får vi se var saker och ting tar vägen. Jag flyttade hemifrån tidigt och det här var mitt mål, att spela i Kanada. Jag spelade i en akademi i Connecticut förra säsongen och jag ville till "The Q" (QMJHL). Jag kom sedan i kontakt med Mooseheads och sedan gick allt ganska fort. Jag gillar hur hockeyn spelas här, säger Senna Peeters.

Nu är Scotiabank Centre i Halifax belgaren Senna Peeters hemmaborg. Foto: Anton Rimstedt

Han är född och uppvuxen i Belgien, men lämnade hemlandet när han var elva år för att kunna jaga hockeydrömmen. Efter två år i Tyskland och två år i Österrike lämnade Peeters hösten 2018 Europa för Connecticut i USA.

– Hockeyn är väldigt liten i Belgien. Vi har typ tolv lag eller något sådant. Men jag har en hockeyfamilj, så jag växte ändå upp med sporten.

Var du tvungen att lämna Belgien för att uppnå din dröm?

– Det är svårt att bli en bra hockeyspelare i Belgien, så för att ta mig dit jag är idag så var det nog nödvändigt att lämna Belgien. Jag tror att jag har tagit rätt beslut så här långt i karriären, säger Senna Peeters.

En i sammanhanget tung röst ger den unge belgaren rätt. Szymon Szemberg är vd för den europeiska klubballiansen EHC och har en mångårig bakgrund i det internationella ishockeyförbundet (IIHF).

– Jag tänkte direkt att om han har en bakgrund som belgare så måste han nästan ha lämnat Belgien ganska tidigt för att överhuvudtaget komma upp i den nivån som den kanadensiska juniorhockeyn innebär. Ska du bli riktigt bra och kommer från ett land där hockeyn inte är utvecklad och där det inte finns högklassiga träningsmöjligheter så måste du i princip sticka. Stannar du där för länge så blir du inte bra, säger Szemberg, som i 15 år jobbade på IIHF:s kontor i Schweiz.

Han nämner Anze Kopitar och Mariusz Czerkawski som två exempel på spelare som var i liknande situation som Senna Peeters och som förmodligen aldrig hade lyckats om de inte hade fått hockeyskolningen i Sverige.

– Belgien har en gemensam liga med Nederländerna och jämför man den ligan med Sverige så hamnar du någonstans mellan division 2 och division 3, säger Szymon Szemberg.

Medan Anze Kopitar och Mariusz Czerkawski gav sig av till hockeynationen Sverige så valde Senna Peeters att testa Tyskland. Europas folkrikaste land förknippas knappast i första hand med ishockey, även om inhemska ligan DEL drar mycket publik säsong efter säsong, Leon Draisaitl kanske är NHL:s MVP den här säsongen och en ny generation sätter avtryck i juniorhockeyvärlden.

– Tyskland är två klasser bättre än Belgien, men samtidigt är Sverige trots allt två klasser bättre än Tyskland. Man befinner sig ändå just nu i den bästa fasen som tysk juniorhockey har befunnit sig i. Det ser man på talangerna födda 2001 och 2002 med backen Moritz Seider som nu spelar i Detroits farmarlag, Tim Stützle som kommer gå väldigt högt i draften och John-Jason Peterka i Red Bull München med flera. Så många duktiga ungdomar har inte Tyskland fått fram tidigare, säger Szymon Szemberg.

Szymon Szemberg (till höger) är en av hjärnorna bakom Champions Hockey League. Foto: Joel Marklund/Bildbyrån

Ska vi då räkna med Tyskland som en framtida stormakt som utmanar länder som Sverige och Finland på allvar? Om man ska tro Szymon Szemberg har tyskarna fortfarande en lång väg att gå.

– Tysklands stora problem är att det råder en form av konflikt mellan förbundets satsning på tyska ungdomar och den färdriktning som den professionella ligan DEL har tagit. Där har nästan alla klubbar tio-elva nordamerikaner, ofta avdankade från AHL eller ECHL. Klubbarnas främsta prioritering är att vinna mästerskap, med andra ord får de tyska talangerna aldrig riktigt chansen i högsta ligan. De flesta lagledningarna består också av nordamerikaner och då ger de ofta istiden till nordamerikanerna. De ser till det kortsiktiga, säger Szymon Szemberg och fortsätter:

– Även om det finns intressekonflikter även i Sverige så finns det ändå en samsyn hur hockeyn ska spelas i Sverige, vi vill både ha en bra liga, välmående klubbar och ett bra landslag.

Den här skillnaden mellan Tyskland och Sverige menar Szemberg är anledningen till varför Tyskland inte har blivit riktigt bra på hockey.

– Tyskland har egentligen alla element för att bli en bra hockeynation. De har traditionen, de började spela lite före Sverige till och med, pengarna, fina arenor och ett publikintresse. Deras problem är det vi nu har pratat om, men om de skulle få ihop alla sina delar och jobba som en enhet så skulle det innebära oerhört mycket för hockeyn i Europa. Det skulle öka intresset både globalt och i Europa för ishockeyn, säger Szemberg.

Den belgiska killen Senna Peeters hockeyresa gick från Tyskland vidare till Österrike, och Red Bulls omtalade akademi i Salzburg.

– Det förvånar mig inte att han gick där. Det är en fantastisk akademi, säger Szymon Szemberg.

RB Hockey Academy hjälpte Senna Peeters att förverkliga sin dröm om juniorspel i Kanada.

– Det är annorlunda hockey här än hemma, men det var det jag kom hit för. Jag gillar mitt liv här i Halifax. Vi tränar mycket och skolan är bra, så det är en rolig tid, säger Senna Peeters.

Står sig då hockeyutbildningen i Österrike stark i förhållande till Tyskland och Belgien?

Utöver den här akademien i Salzburg finns inte mycket mer, menar Szemberg.

– Belgien kan du ta bort ur den här ekvationen. Österrike är på en helt annan nivå. Med Europamått mätt har de en riktigt bra liga, är snäppet under Tyskland, och problemet för österrikisk hockey är ungefär detsamma som för tysk. Det produceras för få bra egna spelare i förhållande till hur bra ligan är, säger Szymon Szemberg.

– Problemet i Österrike, som i Tyskland, är att man fortfarande inte har tillräckligt bra egna instruktörer, utan förlitar sig på nordamerikaner som ofta saknar den långsiktiga visionen. Jag tror att man måste hitta en egen stil som man tror på, som man har gjort i Sverige och i Finland.

Det är nästan som att deras hockey är koloniserad?

– Ja, man kan faktiskt uttrycka det så. Schweiz försöker verkligen ta sig loss från den här koloniseringen, som du så fyndigt uttryckte det. De har fler schweiziska tränare och är ett helt steg före Tyskland och Österrike, säger Szymon Szemberg.

Vad behöver en nation som Belgien göra för att undvika den här koloniseringen och bli en hockeynation som står på egna ben?

– Hade jag varit ansvarig för belgisk hockey så hade jag samlat de tre-fyra främsta belgiska hockeyhjärnorna och satt mig ner och gjort en plan för en egen belgisk stil, så man undviker beroendet av nordamerikaner som ofta är mer intresserade av att få ett jobb än att utveckla hockeyn på lång sikt i landet. Men det krävs så oerhört mycket. Visioner och kompetens måste kombineras och omvandlas till isytor och rekrytering av ungdomar.

***

TIDIGARE DELAR I ARTIKELSERIEN:

DEL 1: Möt Shane Wright – sensationen som överträffar Connor McDavid