London Knights – juniorhockey-businessen som drar in mer än SHL-lagen

DEL 5/8: LONDON, ONTARIO. I hemmaarenans tak hänger en vimpel med texten ”CHL team of the century”.
De har kallats juniorhockeyns New York Yankees. År efter år ligger London Knights i toppen av Ontario Hockey League och ”världens bästa juniorlag” är en mångmiljonindustri som varje månad genererar en rejäl slant rakt ner i fickorna på ägarna.
HockeyNews.se begav sig i februari till London, Ontario för att undersöka fenomenet London Knights.

Två av flertalet fanor som indikerar på London Knights framgångsrika historia. Foto: Anton Rimstedt

Kanske är det staden London i södra Ontario i Kanada som egentligen bör benämnas som ”Hockeyns Mecka”, ett smeknamn som ofta brukar tillfalla Toronto eller Montreal. För även om vissa ”Beliebers” vill hävda att London i första hand är känd som Justin Biebers födelseort så är det svårt att hitta en stad som andas mer hockey än orten mitt emellan Toronto och Detroit.

Eric Lindros, Drew Doughty, Craig Simpson, Jeff Carter och Nazem Kadri är bara några av de hockeyprofiler som delar födelseplats med den kanadensiska popikonen. Både Bieber och Eric Lindros lär ha satt avtryck i hemstaden, men det är varken flickidolen eller Flyerslegendaren som lockar 9 000 Londonbor varje fredagskväll.

Nej, det är juniorlaget London Knights som varje hemmamatch fyller en arena större än samtliga SHL-arenor förutom Scandinavium och Malmö Arena.

– Det är som ett mini-NHL här. Vi har fler fans än de flesta juniorlag och det är fullsatt varje kväll. På andra ställen är det inte alls lika "fancy", säger Knights-stjärnan Liam Foudy, som är mitt uppe i förberedelserna inför fredagskvällens rivalmöte med Kitchener Rangers i OHL:s västra konferens.

Liam Foudy har redan den här säsongen gjort några matcher med Columbus Blue Jackets i NHL. Foto: William Gustafsson

Den Columbusdraftade 20-åringen är en av flera London-spelare som var med och bärgade kanadensiskt JVM-guld i Tjeckien kring årsskiftet. Där, i landslaget, som här, i London, är det bröderna Mark och Dale Hunter som styr och ställer. Det NHL-meriterade brödraparet har ägt London Knights i tjugo år och i såväl klubblaget som landslaget sitter Mark Hunter på general manager-stolen medan storebrorsan Dale står i båset. Ägarna av hockeyvärldens största juniorklubb leder dessutom Kanadas landslag på U20-nivå, Mark och Dale Hunter har sitt egna lilla imperium i hockeyvärldens epicentrum.

– De har bra hockeyhjärnor. De tog mig hit när jag var 16 och jag har dem att tacka för var jag är nu. De har varit väldigt bra för mig, säger Liam Foudy.

Connor McMichael gjorde Liam Foudy sällskap i det guldvinnande laget på JVM i Tjeckien och den i första rundan Washington-draftade Knights-stjärnan stämmer in i hyllningskören om bröderna Hunter.

– De har båda spelat och coachat i NHL så de vet definitivt vad de pratar om. De kommer till rinken och jobbar hårt varje dag, säger Connor McMichael.

Connor McMichael hoppas ta en plats i Washington Capitals till hösten. Foto: William Gustafson

Det är ungefär en timme kvar till hemmamötet med Kitchener Rangers och de båda London-stjärnorna går efter en kortare mediasession tillbaka in i omklädningsrummet för att förbereda sig för den viktiga matchen. Lyckligt ovetandes om att hela säsongen en månad senare ska komma att ställas in på grund av utbrottet av Coronapandemin. När OHL avbryter sin säsong med några få matcher kvar av grundserien leder London den västra konferensen medan Kitchener återfinns på tredje plats.

Två topplag i ligan, det ena ägs av två bröder, eller en familj om man så vill, det andra är ett av endast två lag i OHL som är offentligt ägda. Kitchener Rangers och Peterborough Petes ägarskap kan liknas vid hur svenska föreningar fungerar. I Kitchener är det säsongsbiljettsinnehavarna som demokratiskt röstar fram en styrelse (bestående av enbart säsongsbiljettsinnehavare) och alla intäkter från Rangers verksamhet går tillbaka till samhället och ungdomsidrotten i Kitchener.

I OHL får inte klubbarna betala ut lön till sina spelare, då de ska ses som amatörspelare på juniornivå och inte proffs. Ett argument som framförs från ligans håll varför inte spelarna får mer ersättning än vad som kan ses som en centralt reglerad veckopeng är att om man skulle tillåta löner så skulle flera av de mindre klubbarna inte överleva i konkurrensen.

Budweiser Gardens rymmer 9 000 åskådare. Foto: William Gustafson

Med publikintäkter, arenaförsäljning och sponsorpengar från 34 fullsatta 9 000-salonger per säsong kan man undra var alla London Knights intäkter hamnar.

Ryan Pyette är sportreporter på lokaltidningen The London Free Press och har bevakat London Knights i många år.

– Pengarna går rakt ner i familjen Hunters fickor. De har gjort London Knights till en stor framgångssaga, både sportsligt och affärsmässigt, säger Ryan Pyette.

Vad tänker folk om det här? Det måste vara mycket pengar vi pratar om?

– Så länge laget vinner så bryr sig inte folk. Människor här vet var pengarna går och så länge laget är konkurrenskraftigt och vinner matcher så ser folk inget problem med det. Många tycker nog också att Hunter-familjen förtjänar det, för det är ju inte så att de bara tar pengarna. De återinvesterar dem i laget och i faciliteterna här. Invånarna tycker de gör ett bra jobb för hockeyn här, säger Ryan Pyette.

Vad händer om laget börjar gå dåligt? Om laget till exempel skulle missa slutspel?

– Ja, då kan ju folks inställning förändras. Men ända sedan Hunter tog över har laget varit i toppen, så det vet vi inte säkert, avslutar Pyette.

– De älskar staden London och laget. De bryr sig mycket om oss och att vi ska få bästa möjliga chans att nå NHL. Titta bara på vår historia, det har funnits så många stora spelare som har spelat här och tagit sig till NHL, säger Connor McMichael och nämner Mitch Marner och Patrick Kane som två förebilder från London Knights program.

Assisterande tränaren Dylan Hunter, en del av ägarfamiljen Hunter. Foto: Anton Rimstedt

Vad säger då Mark och Dale Hunter själva? Inte mycket, ska det visa sig. Den tidigare Washington Capitals-coachen Dale gör tydligen aldrig intervjuer på matchdagar, och väldigt sällan i övrigt heller. Den tidigare assisterande Toronto Maple Leafs-general managern Mark är på scoutningsresa när vi är i London och han visar sig vara omöjlig att nå under en hel veckas tid. Men inte åker vi från London utan att ha pratat med en Hunter. Dale Hunters son, 34-åriga Dylan Hunter, är assisterande tränare till sin far och tidigare firad juniorstjärna i, just det, London Knights.

– Vi har en ganska speciell grej här. Vi har verkligen hela stan i ryggen, säger Dylan Hunter och fortsätter med att svara på frågan vad klubbens framgångsrecept är:

– Vi har resurser. Vi har videocoacher som jobbar varje dag, vi draftar med fokus på skicklighet och offensiv talang och därifrån lär vi spelarna ett system där de spelar ansvarsfullt.

– Som familj kan vi säga lite mer till varandra, vi är inte rädda för att säga vad vi tycker till varandra.

Kan det inte vara motsatsen ibland också, att ni håller varandra om ryggen?

– Vi är lyckligt lottade på det sättet, eller kanske inte haha, vi har många gårdar tillsammans och ägnar oss en del åt jordbruk och där kan vi vara ganska hårda mot varandra. Vi är öppna mot varandra, säger Dylan Hunter.

Hur gick det då just den här fredagskvällen för familjen Hunters lag? Jo, den bortskämda hemmapubliken fick det de pekade på också ikväll och efter mål från både Connor McMichael och Liam Foudy kunde Knights vinna med 6–3 över Kitchener.