Crosbys fotspår börjar synas runtom i Kanada: ”Kan bara jämföras med Lemieux eller Lafleur”

Whynot är född och uppvuxen i Nova Scotia, den lilla kanadensiska provinsen belägen på en halvö i Atlanten. Han spelar för Halifax Mooseheads, Nova Scotias bidrag i den annars Quebecbaserade juniorligan QMJHL. Whynot står i katakomberna i Scotiabank Centre i Halifax efter att hans lag precis besegrat Rimouski Océanic, laget som en månad efter Whynot föddes, sommaren 2003, draftade Sidney Crosby.

– Jag växte upp med att kolla på Penguins och de är fortfarande mitt favoritlag. Alla här växer upp med att kolla på Sidney Crosby varje kväll på tv, säger Cameron Whynot och fortsätter:

– Tillsammans med Nathan MacKinnon har han haft en stor inverkan på hockeyn i området runt Halifax.

Mötet mellan Halifax Mooseheads och Rimouski Océanic hade Sidney Crosbys fotspår över sig. Foto: Anton Rimstedt

Ja, i kategorin NHL-spelare per capita, som ju till exempel Örnsköldsvik gör bra ifrån sig i, måste också den lilla staden Cole Harbour cirka två mil öster om Halifax kunna visa upp en imponerande siffra. Cole Harbour har runt 25 000 invånare och har fostrat både Sidney Crosby och Nathan MacKinnon. De båda stjärnorna kommer varje sommar hem till Cole Harbour och sommartränar och håller träningsläger för ungdomar. Och det verkar ha gett ringar på vattnet i den lilla hamnstaden i Nova Scotia.

För lagkamrat med Cameron Whynot i Halifax Mooseheads är Cole Harbour-fostrade Landon Miron.

– Crosby har haft stor betydelse för Cole Harbour. Alla barn där ser upp till honom och han donerar pengar och utrustning till hockeyn och lokalsamhället varje år. Han har donerat mycket pengar för att uppgradera rinken, berättar 17-åriga Landon Miron, forward i Halifax Mooseheads.

Landon Miron. Foto: Anton Rimstedt

Landon Miron har vuxit upp på samma gator som Sidney Crosby och Nathan MacKinnon, har spelat pojklagshockey i Cole Harbour och drömmer om att fortsätta att gå i deras fotspår.

Han berättar att Sidney Crosby gör mycket för hockeyn och samhället i Cole Harbour.

– Han bjuder också ner lokala lag till Pittsburgh så de får se honom spela. Ett år fick mitt lag åka ner till Pittsburgh och spela några matcher mot några lokala lag där och efter matcherna fick vi gå och se Penguins. Det är väldigt inspirerande för en kille från Cole Harbour att Sidney Crosby kommer därifrån, säger Landon Miron storögt.

Foto: Bildbyrån

Sidney Crosby har vunnit allt. Och en konsekvens av att dominera världshockeyn i 15 år är att man blir en förebild för väldigt många. Nathan MacKinnon (24), Cameron Whynot (16) och Landon Miron (17) har alla samma barndomsidol.

– Det får en att känna sig gammal. Helt klart, men det är en komplimang, sa Crosby när han fick frågan i Sportsnets podcast ”31 Thoughts” hur det är att vara en idol för flera generationer.

– Jag hade spelare som jag kände likadant kring. Jag älskade att titta på Peter Forsberg, älskade sättet han spelade på och första matchen mot honom minns jag att jag borde ha köpt en biljett istället. Jag minns att jag iakttog honom lite för mycket och den matchen var jag minus fyra, fortsätter Crosby i ”31 Thoughts”.

Alexis Lafrenière har vuxit upp med Crosby som idol. Nu spelar han för samma lag i QMJHL som Crosby gjorde. Foto: Anton Rimstedt

Ytterligare en spelare som ser upp till den nu 32-årige Penguinskaptenen är sommarens förväntade draftetta Alexis Lafrenière. Få säger nog emot att han är den bästa spelaren i Rimouski Océanics organisation sedan just Crosbys dagar i klubben.

– Han är en stor inspiration för mig och jag växte upp med honom som idol. Det är roligt och en stor ära att spela för samma lag som honom. Jag känner mig lyckligt lottad att jag får spela med Rimouski, säger Alexis Lafrenière.

Och sedan i höstas kan alltså Lafrenière titta upp i taket i sin hemmaarena i den lilla staden i Quebec och se Crosbys nummer 87 hänga där. Under en, för ett juniorlag, storslagen ceremoni i september hyllades Crosby för sina insatser för Rimouski och den som verbalt ledde ceremonin var den mångårige kommentatorn Michel Germain, som har kommenterat Rimouski Océanics matcher i 25 år. När vi träffar honom efter matchen i Halifax är det särskilt en händelse som Michel Germain minns från dagen för tröjceremonin.

– Det var första gången på 15 år som Crosby kom till arenan i Rimouski. Han kommer till Rimouski ibland på somrarna, men han hade inte varit på rinken sedan han gick till Pittsburgh. När han anlände till arenan den dagen så gick han in nära Océanics omklädningsrum och där står en säkerhetsvakt som har jobbat där sedan Rimouski Océanic bildades. Han har jobbat där i 25 år, så han var där också när Crosby spelade. Han heter Stephan. Sidney går förbi, ser vakten och säger ”Hej Stephan, hur är det med dig? Hur är ditt liv?”, berättar Michel Germain och fortsätter:

– Det har gått 15 år och för Crosby var Stephan ingen annan än säkerhetsvakten Stephan, men Sidney uppmärksammade honom, tilltalade honom med hans namn och tog sig tid att fråga hur det var med honom. Det är sådan Sidney Crosby är. När han var 16-17 och spelade i Rimouski sa jag alltid att han var en 26-åring i en 16-årings kropp. Han har alltid varit mogen och proffsig.

En inramad Crosby-tröja på en bar i centrala Halifax. Överallt runtom i Nova Scotia märks Crosbys oerhörda popularitet. Foto: Anton Rimstedt

Michel Germain har följt hockeyn i Quebec i många år, men det hindrar inte honom från att ta till stora ord för att sätta in Crosby i ett sammanhang.

– För mig är Sidney Crosby den bästa juniorhockeyspelaren i hockeyhistorien. Han är ojämförbar. Han har haft en otrolig inverkan på ligan, han sålde biljetter överallt. Hans betydelse för ligan kan jämföras med Mario Lemieux på 80-talet eller Guy Lafleur på 70-talet. Du kan räkna den sortens killar på en hand.

Det har nu gått tio år sedan ”The Golden Goal” i Vancouver-OS och målburen och Crosbys handskar och klubba finns numera på Hockey Hall of Fame i Toronto. Foto: Anton Rimstedt