Historien om hur juniortränaren och spelaragenten David Frost knöt till sig ett antal unga killar i Ontario i slutet av 90-talet och bildade vad man skulle kunna kalla en "hockeysekt" är vida känd i Kanada. David Frosts sekt blev en nationell jättenyhet när det uppdagades att Frost stod anklagad för flera fall av sexuella övergrepp. Han dömdes sedan aldrig, delvis för att bland annat Sheldon Keefe vittnade till Frosts fördel.
Historier om hur Frost under år hade manipulerat ungdomar till att uteslutande lyssna på honom och hans råd, och ignorera tränare och lagkamrater, var återkommande på löpsedlarna åren efter millennieskiftet. Historien kretsar framför allt kring Sheldon Keefe och tre andra jämnåriga spelare som Frost under en längre tid byggde nära relationer med. De fyra spelarna följdes åt i olika juniorlag runtom i Ontario, ständigt med Frost vakande öga. De fyra spelarna blev mer och mer inåtvända, pratade bara med varandra och med Frost, isolerade sig från övriga lagkamrater och slutade att lyssna på tränarna. De var del av lagen de tillhörde, fast ändå inte.
– Mycket av det som Frost fick oss att göra saknade logik. Isoleringen från våra lagkamrater var nog det främsta. Han ville helt enkelt inte att vi skulle umgås med andra spelare, som han såg som dåligt inflytande, säger Sheldon Keefe i boken "Hockey Confidential" där författaren Bob McKenzie har ägnat ett långt kapitel åt Keefes makabra historia.
Kapitlet redogör i detalj för vad som, för undertecknad, är den mest bisarra storyn i den moderna hockeyvärlden. Den sekt som Keefe, tillsammans med tre andra spelare och sektledaren Frost, var del av kan jämföras med vilken religiös sekt som helst när det kommer till dyrkandet av den egna gruppen och hatet mot alla utanför. Bäst illustreras detta kanske genom hur de betedde sig på isen.
– I Barrie körde vi ett fyramanna-powerplay. Den femte killen kunde lika gärna ha suttit i båset, för han var inte delaktig. Vi hade det bästa powerplayet i ligan, nästan, spelandes fyra mot fyra, berättar Keefe i boken.
– Jag visste inte det här förrän efteråt, men vår coach hade en gång sagt åt den femte killen, han som spelade med oss fyra i pp, att åka ner till egen zon och ställa sig vid den egna målvakten när vi ställde upp offensivt. Coachen ville bara visa alla i arenan hur fånigt det var att vi inte inkluderade honom som en del av powerplayet.
Keefe hade inte under matchen noterat att det här hände. Han var så fokuserad på de fyra att för honom var det irrelevant vem den femte var eller vad han gjorde.
Sheldon Keefe fick tack vare sin talang på isen, och trots sitt rykte vid sidan av densamma, ett NHL-kontrakt av Tampa Bay Lightning, klubben som draftade honom. Keefe fortsatte att ha kontakt med David Frost under sin proffskarriär, även om kontakten successivt minskade för varje år. NHL-karriären blev aldrig någon framgång för Keefe, främst på grund av de knäproblem som 2005 definitivt satte stopp för fortsatt spel.
Keefe hade dock redan under karriären hunnit investera en del av proffspengarna i ett juniorlag utanför Ottawa. 2003 köpte han Pembroke Lumber Kings, ett lag på nivån under OHL, Junior A, för 175 000 dollar. Hans vision var att efter spelarkarriären, som tog slut betydligt snabbare än han hade räknat med, driva laget som coach och GM. För att förverkliga den drömmen insåg han med tiden att han var tvungen att kapa alla band till Frost och göra upp med sitt förflutna.
– Jag visste att jag var tvungen att förtjäna människors respekt. Bokstavligen en person i taget, säger Sheldon Keefe i "Hockey Confidential".
Med små steg byggde Keefe upp sitt rykte i Pembroke, inte bara genom att visa att han var en förändrad man som nu stod på egna ben, fri från Frosts inflytande, utan också genom att visa på fantastiska resultat som tränare. Men trots succén tycktes det vara omöjligt för Keefe att avancera till högre nivåer. Han sökte två tränarjobb i OHL under Pembroke-tiden, men ingen på den högsta juniornivån i Ontario ville ens ta i "Frosts pojke" med tång. Förrän en viss Kyle Dubas dök upp i bilden 2012.
Den nuvarande general managern i Maple Leafs var då en ung och oerfaren GM i sin hemstad Sault Ste. Marie, för OHL-laget Greyhounds.
– Det var under Dubas andra år (som GM) som han gjorde coachbytet där han tog in Sheldon Keefe. Det var kontroversiellt, han fick "bränna sig" lite för att anställa honom, men det slutade i succé. Laget blev mycket bättre med Keefe och de lyckades ta sig till slutspel, säger den lokala sportreportern Brad Coccimiglio.
HockeyNews.se träffar Coccimiglio på pressläktaren i GFL Memorial Gardens, Greyhounds hemmaarena i Sault Ste. Marie i nordvästra Ontario. Han har bevakat Soo Greyhounds för nättidningen Soo Today sedan tiden innan Kyle Dubas blev general manager i Sault Ste. Marie.
– Keefe gjorde ett sådant bra jobb i Junior A att Dubas hade svårt att se förbi det, trots Keefes bakgrund. Dubas var villig att ge Sheldon Keefe en chans. Och när Keefe kom hit så hade han lagt den där historien bakom sig, det märkte man, fortsätter Brad Coccimiglio.
Men det var inte utan våndor som Kyle Dubas tog i den, i mångas ögon, förpestade Keefe.
– Jag visste att om jag skulle tabba mig med det här så skulle jag inte bara förlora mitt jobb, utan jag skulle förmodligen också vara ute ur hockeyvärlden för gott, säger Dubas i "Hockey Confidential".
Kanske hade alltså historien om Kyle Dubas och Sheldon Keefe kunnat ta slut här, men som vi vet så gjorde den ju inte det.
– Det sättet som Dubas ville spela på förverkligades på allvar under Keefe. Och Dubas hade redan innan börjat drafta och trejda till sig spelare som skulle passa den stilen. De letade alltid efter en viss typ av spelare. Sådana som kunde driva spelet och spela offensivt med stort puckinnehav, säger Brad Coccimiglio.
Faktum är att den här rekryteringen 2012 i Sault Ste. Marie tog parhästarna Dubas och Keefe på en sällan skådad raketresa till NHL och Toronto Maple Leafs, via AHL och farmarlaget Toronto Marlies.
2018 fick vi se ett Toronto Marlies lett av ”analytics-anhängarna” Dubas och Keefe gå hela vägen och vinna Calder Cup, AHL-mästerskapet.
– Laget var helt enkelt mer aktivt med pucken än innan, mindre av "dumpa och jaga", man började använda fyra forwards i power play, till och med fem under en period. Det gavs mer tillit till de yngre spelarna. Mycket av det här kom i och med att Dubas tog hit Sheldon Keefe som tränare från Sault Ste. Marie, säger Jeff Veillette, skribent och analytiker som har bevakat Toronto Marlies i elva år och satt på pressläktaren när Maple Leafs farmarlag bärgade titeln 2018.
Pontus Åberg är en av spelarna som har coachats av Sheldon Keefe både på AHL- och NHL-nivå.
– Han är en bra tränare som det verkligen går att prata med. Han är alltid tillgänglig. Han är väldigt kunnig och är bra på att hantera människor. Och det har inte varit någon skillnad att ha honom i AHL jämfört med i NHL, säger Åberg till HockeyNews.se.
I Sault Ste. Marie hittar vi Kyle Dubas barndomskompis och Greyhounds nuvarande assisterande tränare Jordan Smith. När Sheldon Keefe coachade Greyhounds var Smith tränare i stadens Junior A-lag. Under den tiden sprang Smith och Keefe på varandra ibland och utbytte erfarenheter.
– Jag hade inte haft jättemycket kommunikation med Sheldon under säsongen, men när vi gick till det nationella mästerskapet för junior A-lag och vi var på plats för turneringen så ringde min telefon. Det var Sheldon. Och jag blev väldigt överraskad. Han erbjöd några uppmuntrande och peppande ord om vad jag kunde förvänta mig av turneringen och tog tid från sin dag för att ringa mig. Det stack ut för mig, för han hade inte riktigt behövt göra det, berättar Jordan Smith.
– Jag hör också från spelare att han är lätt att prata med, och då inte bara om hockey. Det är något jag försöker ta efter i min coachroll, att spelarna ska kunna prata med mig oavsett vad det handlar om, avslutar Jordan Smith.
Bob McKenzie avslutar sitt kapitel om Sheldon Keefes livshistoria i boken "Hockey Confidential" med att citera en tweet som Sheldon Keefe retweetade från ett livsinspirationskonto i oktober 2013. Jag tycker de raderna sammanfattar historien om Sheldon Keefe så bra att jag avslutar likadant:
"No regrets. Just lessons learned. Accept your past with no regrets, handle your present with confidence, and face your future with no fear."
***
TIDIGARE DELAR I ARTIKELSERIEN:
DEL 1: Möt Shane Wright – sensationen som överträffar Connor McDavid
***
Bra artikel?! Värd en kaffe & mazarin – för en månads läsning? Swisha till 123 529 7163.
Historier om hur Frost under år hade manipulerat ungdomar till att uteslutande lyssna på honom och hans råd, och ignorera tränare och lagkamrater, var återkommande på löpsedlarna åren efter millennieskiftet. Historien kretsar framför allt kring Sheldon Keefe och tre andra jämnåriga spelare som Frost under en längre tid byggde nära relationer med. De fyra spelarna följdes åt i olika juniorlag runtom i Ontario, ständigt med Frost vakande öga. De fyra spelarna blev mer och mer inåtvända, pratade bara med varandra och med Frost, isolerade sig från övriga lagkamrater och slutade att lyssna på tränarna. De var del av lagen de tillhörde, fast ändå inte.
– Mycket av det som Frost fick oss att göra saknade logik. Isoleringen från våra lagkamrater var nog det främsta. Han ville helt enkelt inte att vi skulle umgås med andra spelare, som han såg som dåligt inflytande, säger Sheldon Keefe i boken "Hockey Confidential" där författaren Bob McKenzie har ägnat ett långt kapitel åt Keefes makabra historia.
Kapitlet redogör i detalj för vad som, för undertecknad, är den mest bisarra storyn i den moderna hockeyvärlden. Den sekt som Keefe, tillsammans med tre andra spelare och sektledaren Frost, var del av kan jämföras med vilken religiös sekt som helst när det kommer till dyrkandet av den egna gruppen och hatet mot alla utanför. Bäst illustreras detta kanske genom hur de betedde sig på isen.
– I Barrie körde vi ett fyramanna-powerplay. Den femte killen kunde lika gärna ha suttit i båset, för han var inte delaktig. Vi hade det bästa powerplayet i ligan, nästan, spelandes fyra mot fyra, berättar Keefe i boken.
– Jag visste inte det här förrän efteråt, men vår coach hade en gång sagt åt den femte killen, han som spelade med oss fyra i pp, att åka ner till egen zon och ställa sig vid den egna målvakten när vi ställde upp offensivt. Coachen ville bara visa alla i arenan hur fånigt det var att vi inte inkluderade honom som en del av powerplayet.
Keefe hade inte under matchen noterat att det här hände. Han var så fokuserad på de fyra att för honom var det irrelevant vem den femte var eller vad han gjorde.
Sheldon Keefe fick tack vare sin talang på isen, och trots sitt rykte vid sidan av densamma, ett NHL-kontrakt av Tampa Bay Lightning, klubben som draftade honom. Keefe fortsatte att ha kontakt med David Frost under sin proffskarriär, även om kontakten successivt minskade för varje år. NHL-karriären blev aldrig någon framgång för Keefe, främst på grund av de knäproblem som 2005 definitivt satte stopp för fortsatt spel.
Keefe hade dock redan under karriären hunnit investera en del av proffspengarna i ett juniorlag utanför Ottawa. 2003 köpte han Pembroke Lumber Kings, ett lag på nivån under OHL, Junior A, för 175 000 dollar. Hans vision var att efter spelarkarriären, som tog slut betydligt snabbare än han hade räknat med, driva laget som coach och GM. För att förverkliga den drömmen insåg han med tiden att han var tvungen att kapa alla band till Frost och göra upp med sitt förflutna.
– Jag visste att jag var tvungen att förtjäna människors respekt. Bokstavligen en person i taget, säger Sheldon Keefe i "Hockey Confidential".
Med små steg byggde Keefe upp sitt rykte i Pembroke, inte bara genom att visa att han var en förändrad man som nu stod på egna ben, fri från Frosts inflytande, utan också genom att visa på fantastiska resultat som tränare. Men trots succén tycktes det vara omöjligt för Keefe att avancera till högre nivåer. Han sökte två tränarjobb i OHL under Pembroke-tiden, men ingen på den högsta juniornivån i Ontario ville ens ta i "Frosts pojke" med tång. Förrän en viss Kyle Dubas dök upp i bilden 2012.
Den nuvarande general managern i Maple Leafs var då en ung och oerfaren GM i sin hemstad Sault Ste. Marie, för OHL-laget Greyhounds.
– Det var under Dubas andra år (som GM) som han gjorde coachbytet där han tog in Sheldon Keefe. Det var kontroversiellt, han fick "bränna sig" lite för att anställa honom, men det slutade i succé. Laget blev mycket bättre med Keefe och de lyckades ta sig till slutspel, säger den lokala sportreportern Brad Coccimiglio.
HockeyNews.se träffar Coccimiglio på pressläktaren i GFL Memorial Gardens, Greyhounds hemmaarena i Sault Ste. Marie i nordvästra Ontario. Han har bevakat Soo Greyhounds för nättidningen Soo Today sedan tiden innan Kyle Dubas blev general manager i Sault Ste. Marie.
– Keefe gjorde ett sådant bra jobb i Junior A att Dubas hade svårt att se förbi det, trots Keefes bakgrund. Dubas var villig att ge Sheldon Keefe en chans. Och när Keefe kom hit så hade han lagt den där historien bakom sig, det märkte man, fortsätter Brad Coccimiglio.
Men det var inte utan våndor som Kyle Dubas tog i den, i mångas ögon, förpestade Keefe.
– Jag visste att om jag skulle tabba mig med det här så skulle jag inte bara förlora mitt jobb, utan jag skulle förmodligen också vara ute ur hockeyvärlden för gott, säger Dubas i "Hockey Confidential".
Kanske hade alltså historien om Kyle Dubas och Sheldon Keefe kunnat ta slut här, men som vi vet så gjorde den ju inte det.
– Det sättet som Dubas ville spela på förverkligades på allvar under Keefe. Och Dubas hade redan innan börjat drafta och trejda till sig spelare som skulle passa den stilen. De letade alltid efter en viss typ av spelare. Sådana som kunde driva spelet och spela offensivt med stort puckinnehav, säger Brad Coccimiglio.
Faktum är att den här rekryteringen 2012 i Sault Ste. Marie tog parhästarna Dubas och Keefe på en sällan skådad raketresa till NHL och Toronto Maple Leafs, via AHL och farmarlaget Toronto Marlies.
2018 fick vi se ett Toronto Marlies lett av ”analytics-anhängarna” Dubas och Keefe gå hela vägen och vinna Calder Cup, AHL-mästerskapet.
– Laget var helt enkelt mer aktivt med pucken än innan, mindre av "dumpa och jaga", man började använda fyra forwards i power play, till och med fem under en period. Det gavs mer tillit till de yngre spelarna. Mycket av det här kom i och med att Dubas tog hit Sheldon Keefe som tränare från Sault Ste. Marie, säger Jeff Veillette, skribent och analytiker som har bevakat Toronto Marlies i elva år och satt på pressläktaren när Maple Leafs farmarlag bärgade titeln 2018.
Pontus Åberg är en av spelarna som har coachats av Sheldon Keefe både på AHL- och NHL-nivå.
– Han är en bra tränare som det verkligen går att prata med. Han är alltid tillgänglig. Han är väldigt kunnig och är bra på att hantera människor. Och det har inte varit någon skillnad att ha honom i AHL jämfört med i NHL, säger Åberg till HockeyNews.se.
I Sault Ste. Marie hittar vi Kyle Dubas barndomskompis och Greyhounds nuvarande assisterande tränare Jordan Smith. När Sheldon Keefe coachade Greyhounds var Smith tränare i stadens Junior A-lag. Under den tiden sprang Smith och Keefe på varandra ibland och utbytte erfarenheter.
– Jag hade inte haft jättemycket kommunikation med Sheldon under säsongen, men när vi gick till det nationella mästerskapet för junior A-lag och vi var på plats för turneringen så ringde min telefon. Det var Sheldon. Och jag blev väldigt överraskad. Han erbjöd några uppmuntrande och peppande ord om vad jag kunde förvänta mig av turneringen och tog tid från sin dag för att ringa mig. Det stack ut för mig, för han hade inte riktigt behövt göra det, berättar Jordan Smith.
– Jag hör också från spelare att han är lätt att prata med, och då inte bara om hockey. Det är något jag försöker ta efter i min coachroll, att spelarna ska kunna prata med mig oavsett vad det handlar om, avslutar Jordan Smith.
Bob McKenzie avslutar sitt kapitel om Sheldon Keefes livshistoria i boken "Hockey Confidential" med att citera en tweet som Sheldon Keefe retweetade från ett livsinspirationskonto i oktober 2013. Jag tycker de raderna sammanfattar historien om Sheldon Keefe så bra att jag avslutar likadant:
"No regrets. Just lessons learned. Accept your past with no regrets, handle your present with confidence, and face your future with no fear."
***
TIDIGARE DELAR I ARTIKELSERIEN:
DEL 1: Möt Shane Wright – sensationen som överträffar Connor McDavid
DEL 2: Guldhjälmen-vinnaren om livet i OHL: ”I Frölunda tränade vi mycket hårdare”
DEL 3: Crosbys fotspår börjar synas runtom i Kanada: ”Kan bara jämföras med Lemieux eller Lafleur”
DEL 4: Stanley Cup-mästaren om förväntade drafttvåan: ”Bäst i OHL – är redan på NHL-nivå”
DEL 5: London Knights – juniorhockey-businessen som drar in mer än SHL-lagen
DEL 6: Efter succén i juniorligan – nu är Alexis Lafrenière redo för NHL
DEL 7: Med matematik tog han över Toronto – Kyle Dubas väg till GM-jobbet
DEL 3: Crosbys fotspår börjar synas runtom i Kanada: ”Kan bara jämföras med Lemieux eller Lafleur”
DEL 4: Stanley Cup-mästaren om förväntade drafttvåan: ”Bäst i OHL – är redan på NHL-nivå”
DEL 5: London Knights – juniorhockey-businessen som drar in mer än SHL-lagen
DEL 6: Efter succén i juniorligan – nu är Alexis Lafrenière redo för NHL
DEL 7: Med matematik tog han över Toronto – Kyle Dubas väg till GM-jobbet
***
Bra artikel?! Värd en kaffe & mazarin – för en månads läsning? Swisha till 123 529 7163.
Allt nytt innehåll på Hockeynews PLUS för bara 69 kr! Skaffa Hockeynews PLUS
JUST NU: TV4 Play+ på köpet! (värde 118 kr)
