Svenska lag har stött på lag från tyska DEL i CHL och denna sommar har Rögle värvat Johan Gustafsson, Södertälje Matt Bailey och Örebro Borna Rendulic från ligan.
Men den tyska högstaligan är ändå för många okänd mark i Hockeyeuropa och de två förstnämnda är sedan tidigare bekanta för den svenska publiken.
I topplaget Adler Mannheim, som vann det senaste mästerskapet som delades ut i ligan, är Jan-Axel Alavaara sportchef och han märkt av att fler och fler klubbar börjar titta mot den tyska ligan för att hitta förstärkningar till sina lag.
Örebro Hockey ska bland annat ha varit på plats för att se Rendulic live ett antal gånger.
– Många svenska klubbar jobbar tätt med scouter och det är smart med tanke på hur mycket hockey NHL-scouterna är ute och ser. Samtidigt tycker jag att det är roligt att det varit många scouter som varit här och sett vilken standard det är på tysk ishockey och hur evenemangen är och ska man lyckas med sina värvningar så måste man se spelarna, säger Alavaara och fortsätter:
– Det fungerar inte att se på videoklipp eller sitta i agenternas händer utan man måste ut och se spelarna live. Örebro har lyckats och gjort ett jättebra jobb med sin scoutingverksamhet de senaste åren, säger han.
Hur står sig då DEL i jämförelse med svensk ishockey?
De allra främsta klubbarna skulle hävda sig bra i SHL menar han, men det finns vissa stora skillnader på ligorna i stort.
– Det man kan säga kort om tyska ligan är att det är några lag, vi, München och Berlin, som absolut skulle kunna göra det hyggligt ifrån sig i SHL. I spelarmaterialet är vi minst lika bra som SHL-lagen, men det som skiljer är den fysiska standarden, hur hårt man tränar och hur hårt man klarar av att spela tre matcher i veckan. Tysk hockey är inte där idag, säger Alavaara.
LÄS MER: Hockeykolonialism i Europa: Möt belgaren som tog en udda väg till Kanada
Men den tyska högstaligan är ändå för många okänd mark i Hockeyeuropa och de två förstnämnda är sedan tidigare bekanta för den svenska publiken.
I topplaget Adler Mannheim, som vann det senaste mästerskapet som delades ut i ligan, är Jan-Axel Alavaara sportchef och han märkt av att fler och fler klubbar börjar titta mot den tyska ligan för att hitta förstärkningar till sina lag.
Örebro Hockey ska bland annat ha varit på plats för att se Rendulic live ett antal gånger.
– Många svenska klubbar jobbar tätt med scouter och det är smart med tanke på hur mycket hockey NHL-scouterna är ute och ser. Samtidigt tycker jag att det är roligt att det varit många scouter som varit här och sett vilken standard det är på tysk ishockey och hur evenemangen är och ska man lyckas med sina värvningar så måste man se spelarna, säger Alavaara och fortsätter:
– Det fungerar inte att se på videoklipp eller sitta i agenternas händer utan man måste ut och se spelarna live. Örebro har lyckats och gjort ett jättebra jobb med sin scoutingverksamhet de senaste åren, säger han.
Hur står sig då DEL i jämförelse med svensk ishockey?
De allra främsta klubbarna skulle hävda sig bra i SHL menar han, men det finns vissa stora skillnader på ligorna i stort.
– Det man kan säga kort om tyska ligan är att det är några lag, vi, München och Berlin, som absolut skulle kunna göra det hyggligt ifrån sig i SHL. I spelarmaterialet är vi minst lika bra som SHL-lagen, men det som skiljer är den fysiska standarden, hur hårt man tränar och hur hårt man klarar av att spela tre matcher i veckan. Tysk hockey är inte där idag, säger Alavaara.
LÄS MER: Hockeykolonialism i Europa: Möt belgaren som tog en udda väg till Kanada
Under förra säsongen noterades inte mindre än 15 olika nationaliteter för spel i DEL, där det var 173 tyska spelare men samtidigt 133 nordamerikaner. Det fanns dessutom åtta svenska spelare, fem italienare, och en fransman – bland annat.
Alla importer faller inte in i kategorin toppspelare, något som ibland blir tydligt.
– Det kommer många spelare från andra ligor, från till exempel Nordamerika och det finns en anledning till att de inte spelar där på den högsta nivån utan de söker ett annat äventyr i Europa. Inte alla spelare såklart, absolut inte, men i vissa andra klubbar i ligan ligger inte den fysiska statusen på topp på samma sätt som det gör i SHL där man har fyra kedjor med spelare som orkar åka skridskor och kämpa, säger den svenske sportchefen.
LÄS MER: Blev historisk i NHL – nu vill forwarden imponera i SHL: "Ska vara ledande"
De senaste åren har mycket av snacket kring den tyska ishockeyn koncentrerats kring dels Leon Draisaitls framfart i NHL men även kring en kvartett andra lovande spelare.
Backen Moritz Seider valdes som sjätte spelare totalt i förra årets draft och inför årets draft spås Tim Stützle, som gjorde 34 poäng på¨41 matcher under förra säsongen, gå bland de tre främsta. En duo som båda spelat eller spelar i Alavaaras Mannheim.
I Berlin finns forwarden Lukas Reichel och i München forwarden John-Jason Peterka som båda tagit plats i den första rundan i olika rankingar.
Gemensamt för de fyra är att de alla fått, och tagit, chansen i den inhemska ligan innan de blivit aktuella för draften.
– Det är ju ett sensationellt år i år där det är tre spelare som kommer gå topp 40-50 i draften, och det händer ju inte varje år i Tyskland. Men det är kul och det får ungdomar att se möjligheten att det går att spela. Tidigare, som med Draisaitl till exempel, så var enda chansen att åka över till Nordamerika och spela i OHL eller USHL och gå den vägen, men nu ser de att det finns tillräckligt duktiga organisationer och coacher i Tyskland för att kunna utvecklas till toppspelare, säger Alavaara.
Mannheim, som tillhört den absoluta toppen inom tysk ishockey under många år, har lagt stort fokus på att förbättra verksamheten utanför isen.
Något som Stützle och Seider gynnats av i deras utveckling, men även hela klubben.
– Seider och Stützle har anammat konceptet fullt ut, med hockeygym på morgonen och allt med is och styrka, som ett svenskt koncept kan man säga. Sedan är det viktigt med bra coacher så att man har en bra kvalitet i det man gör. Det jag tycker är bra med Mannheim är kulturen där vi lyckats få in hårt jobb och att man gör sitt bästa varje dag, säger han och fortsätter:
– Vi har bra skills coacher, vi har flera styrketränare, bland annat svenske Patrik Högberg som varit i Djurgården tidigare som gjort ett fantastiskt jobb och höjt standarden på hela off ice-verksamheten till en nivå som är fullt jämförbar med toppklubbarna i Sverige.
Arbetet har varit en mångårig process för att förändra synen på träning
– Det som tagit lite tid är att få de tyska ledare och spelare att förstå att det är den här nivån man måste träna på att och att det inte räcker med en eller två veckor utan att det är över flera år om man ska jämföra sig med de bästa i världen.
LÄS MER: Berlin förbjuder stora evenemang till och med 31 oktober: "En chock"
Alla importer faller inte in i kategorin toppspelare, något som ibland blir tydligt.
– Det kommer många spelare från andra ligor, från till exempel Nordamerika och det finns en anledning till att de inte spelar där på den högsta nivån utan de söker ett annat äventyr i Europa. Inte alla spelare såklart, absolut inte, men i vissa andra klubbar i ligan ligger inte den fysiska statusen på topp på samma sätt som det gör i SHL där man har fyra kedjor med spelare som orkar åka skridskor och kämpa, säger den svenske sportchefen.
LÄS MER: Blev historisk i NHL – nu vill forwarden imponera i SHL: "Ska vara ledande"
De senaste åren har mycket av snacket kring den tyska ishockeyn koncentrerats kring dels Leon Draisaitls framfart i NHL men även kring en kvartett andra lovande spelare.
Backen Moritz Seider valdes som sjätte spelare totalt i förra årets draft och inför årets draft spås Tim Stützle, som gjorde 34 poäng på¨41 matcher under förra säsongen, gå bland de tre främsta. En duo som båda spelat eller spelar i Alavaaras Mannheim.
I Berlin finns forwarden Lukas Reichel och i München forwarden John-Jason Peterka som båda tagit plats i den första rundan i olika rankingar.
Gemensamt för de fyra är att de alla fått, och tagit, chansen i den inhemska ligan innan de blivit aktuella för draften.
– Det är ju ett sensationellt år i år där det är tre spelare som kommer gå topp 40-50 i draften, och det händer ju inte varje år i Tyskland. Men det är kul och det får ungdomar att se möjligheten att det går att spela. Tidigare, som med Draisaitl till exempel, så var enda chansen att åka över till Nordamerika och spela i OHL eller USHL och gå den vägen, men nu ser de att det finns tillräckligt duktiga organisationer och coacher i Tyskland för att kunna utvecklas till toppspelare, säger Alavaara.
Mannheim, som tillhört den absoluta toppen inom tysk ishockey under många år, har lagt stort fokus på att förbättra verksamheten utanför isen.
Något som Stützle och Seider gynnats av i deras utveckling, men även hela klubben.
– Seider och Stützle har anammat konceptet fullt ut, med hockeygym på morgonen och allt med is och styrka, som ett svenskt koncept kan man säga. Sedan är det viktigt med bra coacher så att man har en bra kvalitet i det man gör. Det jag tycker är bra med Mannheim är kulturen där vi lyckats få in hårt jobb och att man gör sitt bästa varje dag, säger han och fortsätter:
– Vi har bra skills coacher, vi har flera styrketränare, bland annat svenske Patrik Högberg som varit i Djurgården tidigare som gjort ett fantastiskt jobb och höjt standarden på hela off ice-verksamheten till en nivå som är fullt jämförbar med toppklubbarna i Sverige.
Arbetet har varit en mångårig process för att förändra synen på träning
– Det som tagit lite tid är att få de tyska ledare och spelare att förstå att det är den här nivån man måste träna på att och att det inte räcker med en eller två veckor utan att det är över flera år om man ska jämföra sig med de bästa i världen.
LÄS MER: Berlin förbjuder stora evenemang till och med 31 oktober: "En chock"
Likt resten av hockeyvärlden har den tyska ligan påverkats av coronaviruset, inte minst ekonomiskt där klubbarna har privata ägare.
När ligan kommer igång igen vet ingen och fram tills det att ett klart besked kring säsongen kommit har sportchef Alavaara värvningsstopp.
I ett försök till att att spara pengar har en rad olika aktioner genomförts.
– Alla spelare och alla som jobbar för klubben måste gå med på en 25-procentig löneavsättning. Man jämför inkomsterna för säsongerna 18-19, 19-20 och 20-21 och är inkomsterna lika så får man tillbaka alla de här 25 procenten, men är inkomsterna bara 80 procent så får man tillbaka 80 procent av lönen, men det kan inte bli mindre än 75 procent, berättar han.
Och drar inte ligan igång som planerat sker ytterligare åtgärder.
– Om det inte blir något spel så går de med på att bli permitterade där de får minimibetalt för att spara pengar för klubbarna och för att säkra en liga för framtiden. Så det har varit mycket jobb med de bitarna för att säkerställa att vi har en liga nästa säsong. Men jag tror att alla lag har gått med på underskrifterna nu, säger Alavaara.
I Tyskland finns dessutom inte en gemensam linje från regeringen att följa kring hur många som får vistas på samma plats utan det är istället upp till vart och ett av förbundsländerna att sätta sina egna restriktioner.
Något som lett till att det varierar kring hur mycket folk lagen kan tillåta.
I Berlin har de styrande satt en gräns på 5 000 personer till och med sista oktober. Lika givmilda har inte Baden-Würtemberg, där Mannheim hör hemma, varit utan där är gränsen 500 personer.
Att det är privatpersoner som äger lagen i ligan gör att det adderas ytterligare en dimension i pusslet.
– Det är privata ägare som går in med privata pengar och var går gränsen för dem? Är det lönsamt att spela inför 50 procent av publiken med full kapacitet i kiosker och med vakter och liknande? De bitarna måste lösas. Vad är okej för vår klubb och vad är okej för de andra klubbarna? Det är jättetjorvigt så alla hoppas på ett vaccin, för det skulle lösa hela situationen, säger Alavaara.
***
Gillade du artikeln? Värd en kaffe - för en månads läsning? Swisha till 123 529 7163.
När ligan kommer igång igen vet ingen och fram tills det att ett klart besked kring säsongen kommit har sportchef Alavaara värvningsstopp.
I ett försök till att att spara pengar har en rad olika aktioner genomförts.
– Alla spelare och alla som jobbar för klubben måste gå med på en 25-procentig löneavsättning. Man jämför inkomsterna för säsongerna 18-19, 19-20 och 20-21 och är inkomsterna lika så får man tillbaka alla de här 25 procenten, men är inkomsterna bara 80 procent så får man tillbaka 80 procent av lönen, men det kan inte bli mindre än 75 procent, berättar han.
Och drar inte ligan igång som planerat sker ytterligare åtgärder.
– Om det inte blir något spel så går de med på att bli permitterade där de får minimibetalt för att spara pengar för klubbarna och för att säkra en liga för framtiden. Så det har varit mycket jobb med de bitarna för att säkerställa att vi har en liga nästa säsong. Men jag tror att alla lag har gått med på underskrifterna nu, säger Alavaara.
I Tyskland finns dessutom inte en gemensam linje från regeringen att följa kring hur många som får vistas på samma plats utan det är istället upp till vart och ett av förbundsländerna att sätta sina egna restriktioner.
Något som lett till att det varierar kring hur mycket folk lagen kan tillåta.
I Berlin har de styrande satt en gräns på 5 000 personer till och med sista oktober. Lika givmilda har inte Baden-Würtemberg, där Mannheim hör hemma, varit utan där är gränsen 500 personer.
Att det är privatpersoner som äger lagen i ligan gör att det adderas ytterligare en dimension i pusslet.
– Det är privata ägare som går in med privata pengar och var går gränsen för dem? Är det lönsamt att spela inför 50 procent av publiken med full kapacitet i kiosker och med vakter och liknande? De bitarna måste lösas. Vad är okej för vår klubb och vad är okej för de andra klubbarna? Det är jättetjorvigt så alla hoppas på ett vaccin, för det skulle lösa hela situationen, säger Alavaara.
***
Gillade du artikeln? Värd en kaffe - för en månads läsning? Swisha till 123 529 7163.
Allt nytt innehåll på Hockeynews PLUS för bara 69 kr! Skaffa Hockeynews PLUS
JUST NU: TV4 Play+ på köpet! (värde 118 kr)
