FÖLJ OSS
.
KRÖNIKA
Hur bar ni er åt, Djurgården?

Mattias Ek:

Hur bar ni er åt, Djurgården?


27 april
STOCKHOLM. Djurgårdens vändning från 0-2 till 3-2 mot Frölunda var säsongens viljeinsats.
När det såg kört ut på Hovet gjorde både Jacob Josefson och Niclas Bergfors sina första mål på hela slutspelet.
Finns det någon som tror på sånt?!

SHL presenteras av ATG Sport

Hovet var hett, läktarna packade med folk och när lagen skulle börja spela den tredje perioden tog det flera minuter extra innan man kunde sätta igång för den nyspolade isen ville inte frysa.

Då kanske ni känner lite av den aprildopade finalvärmen som satte fyr på den här SM-finalen.

Djurgården var på väg att spelas ut och spolas bort och ut ur den här SM-finalen. Inte bara i lördagens match utan i själva kampen om SM-guldet.

En kvart in i andra perioden såg det nattsvart ut för Djurgården.

Frölunda, som är ett välbalanserad lagbygge där huvudtränaren Roger Rönnberg känner varje spelares styrkor och möjligtvis svagheter, började kaxigt, aggressivt och flyttade snabbt in i Djurgårdens zon och jobbade stenhårt för att tvinga in ett ledningsmål.

Jacob Peterson hade ett friläge. Chay Genoway hade en puck i ribban.

Men målet lät vänta på sig till Djurgården fick sitt första powerplay (!). Forwarden Max Friberg, som sannolikt spelar sin bästa hockey i karriären, behövde 17 sekunder på sig från tekningen i egen zon till det att han hade lurat både Olle Alsing och Marcus Davidsson i Djurgårdens utspridda och sömniga försvar och filat in 1-0 för Frölunda.

Djurgården ska naturligtvis inte släppa in ett sådant mål. Inte på hemmaplan. Inte i powerplay. Inte i en SM-final när man ligger under med 2-1 i matcher.
Aldrig, kort och gott.

##Men Max är en lurifax.

Att Frölunda bara ledde med 1-0 efter den första perioden är bara konstigt. Precis som hockey många gånger är en lustig sport som kan blåsa även den mest statistikdyrkande analytikern.
När det gäller Frölunda och Djurgården så är i alla fall statistiken tydlig när det gäller powerplay och boxplay.

##Frölunda är väldigt bra på det.
##Djurgården är raka motsatsen till bra.

Så när Dick Axelsson drog på sig sitt lags första utvisning small det direkt. Rhett Rakhshani slog en Lasch-passning till lSimon Hjalmarsson och så var det 2-0.

Det kändes ointagligt. Från min pressplats på Hovet, vill säga.

I Djurgården knöts nävarna. Och när det kom ett reklamavbrott exakt 12.16 in i den andra perioden var det full aktivitet i Djurgårdsbåset där coachen Robert Ohlsson kämpade med allt han hade för att hålla sitt lag kvar i den här finalen.

Vad han än sa, vad spelarna än kom överens om – det blev in i helsicke bra.

För sedan åkte Axel Jonsson Fjällby som nästan bara han gör och det ledde fram till ett straffslag.

Och precis när alla trodde att Mattias Guter hade missat mot Frölundamålvakten Johan Gustafsson (som gjorde sin första match från start sedan den 12 mars) så fick pucken flipperspel och gled in över mållinjen.

##Ett smått ofattbart mål i sig. Och det skulle komma mer.

För sedan gjorde Jacob Josefson sitt första mål på hela slutspelet. Djurgårdens kapten som började matchen med att teka 8-0 mot Joel Lundqvist & Co i den första perioden träffades av Jesper Petterssons skott på foten. Och så var det 2-2.

I den tredje perioden, mitt i något som liknade ett chickenrace, vann Dick Axelsson pucken bakom Frölundas mål, passade till Niclas Bergfors, som gjorde en snurrig Gröna Lund-fint och så var det 3-2 till Djurgården.

##Bergfors första slutspelsmål i den 17:e matchen.
##Snacka om bra tajming.

Den här SM-finalen är för underhållande för att ta slut på Valborg.

Med Djurgårdens seger lever den minst till den 2 maj. Och för varje match som går tycks Djurgårdens förstakedja med Daniel Brodin, Jacob Josefson och Jakob Lilja lyfta sig ett hack för att göra kampen om guldet än mer spännande.

Det var ju bara någon timme sedan som det såg ut att bli guldfest i Göteborg den 30 april…



.


Dela artikel




.
.
.
.




Ansvarig utgivare: John Falck
© HockeyNews.se


Till toppen av sidan
expand_less
.
.
.
.