Ek: Vadå 60 minuter? Ibland räcker det att vara bra i (knappt) 60 sekunder

SHL presenteras av:

BAUHAUS bygger svensk ishockey 

Brynäs bröt en dyster svit genom att smiska till Frölunda med 7–1. Lagkaptenen Anton Rödin visade då vägen genom att brotta sig förbi Stefan Elliott och vräka in 1–0.

Efter sex sekunder.

Den beslutsamheten hade Brynäs med sig till Hovet och Gävlelaget surfade in på 7–1-vågen från i lördags. Det var spel mot Djurgårdens mål i fem minuter och i ett första powerplay hade Brynäs tillräckligt många heta målchanser för att vinna en normal SHL-match.

Men det här var ingen vanlig SHL-kväll. Det här var en mardröm för Brynäs och målvakten Samuel Ersson.

Medan Patrik Berglund, Marcus Björk och i stort sett varenda brynäsare försökte få in pucken stod Mantas Armalis i vägen.

Den här kvällen var det Armalis som hade den där Rödinska beslutsamheten.

Av en målvakt i SHL ska man kunna förvänta sig att han räddar de puckar som inte har det lilla extra. Och så ska man göra som mäktige Mantas Armalis och blåsa motståndarna på några givna mål.

Såna där spektakulära superräddningar som får Djurgårdsfansen på Hovets läktare att vråla av beundran, wow-känsla och lycka.

Men som för den längtande livepubliken är blott och bart tv-räddningar 2020.

Är det årets räddning vi ser? 🤷 Mantas Armalis visar klass! 👏 #shl#twittpuck@DIFHockeysepic.twitter.com/ZvGwUT1vKt

— C More Sport (@cmoresport) November 24, 2020

Brynäs hade förstås behövt några av de där målen som Armalis stal från dem. Det var 8–0 i skott på mål ett tag i den första perioden och det tog över tio minuter för Djurgården innan Alexander Holtz fick iväg ett skott på Ersson i Brynäs målet. Och då hade det gått över en och en halv minut i powerplay.

Sedan kom den där magiska minuten för Djurgården. 19.02 in i den första perioden var Robert Ohlsson tacksam över att det stod 0–0.

19.03 sköt Linus Andersson 1–0 på en kontring. 14 sekunder senare fick Niclas Bergfors stå ensam och omarkerad och arbeta in en retur från Samuel Ersson till 2–0.

Och med tiondelar kvar av den första perioden, då Brynäs mer eller mindre var så förbluffat över orättvisan på isen, att man bara ville stappla in till omklädningsrummet och svära.

Då sköt Linus Andersson igen. I krysset satte han 3–0.

Inga konstigheter. Men ändå så oerhört märkligt sett till allt som Brynäs hade gjort.

Det går att leta syndabockar i Brynäs och på något sätt verkar det som att man har ringat in ett problem eftersom man halvtimmen före nedsläpp på Hovet berättade att Micce Andreasson blir ny målvaktstränare och att Robin Danielsson inte längre är det, trots ett treårskontrakt med klubben.

Andreasson blir förstås kanonbra för Brynäs målvakter och han kommer in i ett läge där Samuel Ersson behöver stöd. Målvaktskollegan Viktor Andrén har ungefär två veckor kvar till dess att han är redo efter skada.

Erssons börda är förmodligen mest mental även om han behöver stå i match efter match under Andréns skadeperiod.

Brynäs behöver stabilitet på många plan och tränaren Peter Andersson jobbar hårt med den biten. Ännu återstår oerhört mycket jobb. Prestationen mot Djurgården var bra sett till chanserna, men spelet i egen zon håller inte tillräckligt hög klass.

Det visar de insläppta målen och förlusterna.

Både Djurgården och Brynäs saknar tunga namn och därför är det så betydelsefullt att effektiviteten är högre än vanligt.

Niclas Bergfors två mål, Henrik Erikssons ofantliga slit och Tom Wandells kloka centerspel är extra värdefullt när toppnamnen saknas i Djurgården.

Men så värst många såna här matcher vinner inte Djurgården och i längden kommer Brynäs att få med sig fler poäng än noll när man skapar så här mycket.

Det säger både statistik och logik.

***

Riktigt bra? Värd en hamburgare – för en månads läsning? Swisha till 123 529 7163.