Presenteras i samarbete med Coolbet
30. Kumla
Är det någon klubb som kan tituleras som ”lagom” i Hockeyettan måste det nog vara Kumla. Man snubblar till Allettan någon gång ibland, riskerar ytterst sällan kval och ligger och puttrar i någon form av ingenmansland där ingenting riktigt engagerar. Det är en genuin klubb som det liksom aldrig riktigt lyfter kring. Nu har mångårige trotjänarmålvakten Tim Harrysson klivit av och kulturbäraren Erik Planeby bytt skridskorna mot en roll som assisterande tränare. Samtidigt har några av de senare årens bärande spelare lämnat klubben. Men Kumla har alltid en förmåga att hitta kompetenta ersättare för sin nivå och högst troligt är att de fortsätter på sin inslagna väg. En väg där allt utom kylan i hemmahallen är precis lagom.
29. Hammarby
Efter konkursen ångade Bajen Fans genom seriesystemet, men efter att de tagit klivet upp i ettan och bytt namn till Hammarby har kurvan planat ut betänkligt och de grönvita etablerat sig som ett stabilt mittenlag men inte mer i ligan. Men det är egentligen inte så mycket att klaga på, Bajen bedriver sin verksamhet under betydligt strängare premisser än andra klubbar med låga ersättningar, dåliga träningstider och en tillvaro utan helt egen hemmaarena. Sett ur det perspektivet är det man åstadkommit hittills i ettan inte så pjåkigt. Men kommer det tas kliv framåt den här säsongen? Nja, inga större. Det finns några rutinerade krigare i laget och målvaktsparet är intressant. Men samtidigt har några spetsspelare lämnat. Det lär bli ungefär som vanligt för Hammarby, det typiska mittenlaget.
28. Hanhals
Potentialen till att Hanhals ska kunna växa till att bli ett riktigt starkt lag i toppen av ettan eller rent av i Hockeyallsvenskan finns definitivt där och kanske är det på gång. Samarbetsavtalet som tagits fram med Frölunda (som skriker efter ett kompetent lag i närområdet) kanske kan leda fram till att Hanhals blir starkare, vi får se. Men just nu är det inte mycket mer än ett helt okej mittenlag i Hockeyettan och årets trupp ser så här långt lite tunn ut. Max Lindroth är backmaterial som egentligen är lite för bra för att vara nere i ettan och David Stenbacka är en artist. Fler måste följa i deras fotspår om Hanhals ska lyfta på en sådan här ranking.
27. Arboga
Conny Strömberg inleder säsongen i Arboga, det är honom det kommer skrivas väldigt mycket om och det är förstås en värvning som är grymt häftig på klubbens nivå. Men värvningar som återvändarna Alexander Kovalonok (från Kumla) och Romans Semjonovs (från Mariestad) hamnar lite i skymundan trots att de är minst lika potenta. Wincent Blomdahl är inget tokigt nyförvärv och kan William Kaijser få vara hel och ren och frisk är det en kompetent back. Arboga brukar falla på att de inte är riktigt konsekventa och att nivån pendlar alldeles för mycket. Kanske blir det så i år igen, men då kommer de i alla fall ha underhållit på vägen. Pluspoäng också för intressanta målvaktsparet Daniel Eriksson och Lukas Klarström.
26. Nyköping Gripen
När gravt misskötta NH gick i konkurs hamnade flera av de skickliga spelarna inför säsongen 14/15 i division 4-gänget Gripen som då började sin klättring mot ädlare serier. Det gick fort, men raketresan planade ut en aning när den nådde Hockeyettan ifjol. Till den här säsongen hade man kanske kunnat tro att satsningen skulle bli lite aggressivare, speciellt med tanke på det intresse och den kultur som finns i Nyköping. Men klubben bygger klokt och långsamt. Årets upplaga ser ut ungefär som fjolårets, spetsad med en klassback som Robin Axbom. Men någon större satsning är det inte tal om även om det finns utrymme för förstärkning längs med vägen.
25. Skövde
Klubben som ständigt velat tillhöra den absoluta toppen och värvat därefter men aldrig riktigt lyckats. Gör man en sammanställning över potenta Hockeyettan-spelare som kommit till Skövde och planat ut istället för att fortsätta utvecklas är det hårresande läsning. Som om det sitter i väggarna på ståtliga Billingehov. Nu har klubben tvingats tänka på ekonomin och skära ner och på papperet också förlorat hänget på den absoluta toppen. Årets lag är oprövat och ungt och kommer tvingas fokusera på utveckling snarare än toppjakt. Sådan ser verkligheten ut. Spännande dock med unge Johan Hellström som ny huvudtränare och gamle storskytten Lars Trygg som sportchef. Kanske kan årets säsong ändå vara början på något nytt.
24. Köping
Säsongen 14/15 kvalade sig Köping upp i ettan och har sedan dess ägnat tre säsonger åt att successivt bli bättre och bättre. Det är inga gigantiska kliv som tagits, men Köping har rört sig framåt varje säsong. Jobbet Daniel Eriksson gjorde som tränare de två senaste säsongerna kan inte förringas. Nu är han borta och spetsar som vasse Tobias Sjökvist och målvakten Tomas Rydén har valt att röra sig vidare till större division ett-klubbar. Men det finns ändå skäl att tro att Köping ska fortsätta vara att räkna med i den västra serien och Hockeyettan i stort. Det finns en stark stomme som vid det här laget vet vad som krävs för att bli framgångsrika i ettan. Långt, långt, långt ifrån flashigt, men ganska framgångsrikt. Laget före jaget och så vidare...
23. Väsby
Det slog lite gnistor när Väsby bytte sportslig ledning för några år sedan och helt valde att ändra kurs. Satsningar på avdankade poänggubbar som helst inte smutsade ner sig i gym och löparspår byttes mot unga spelare med ett driv att bli bättre. Det gjorde Väsby till ett mer potent lag. Men hela vägen till att vara ett stabilt topplag har man ännu inte lyckats ta sig. Spelaromsättningen har varit lite för stor för att det ska kunna kallas stabilt och att börja om med nya ynglingar varje säsong gör att startsträckan alltid är halvlång. Det finns ett par väldigt intressanta spelare (som Johannes Nilsson, Pontus Karlsson och Lubomir Fetkovic) i årets upplaga, men jag vill gärna se en mer konsekvent toppnivå innan jag flyttar dem längre upp på en ranking som den här.
22. Örnsköldsvik
Trägen vinner heter det, googlar ni det ordspråket gissar jag att första träffen blir en bild av Örnsköldsviks logotyp. Tre säsonger i rad lyckades klubben snubbla på det berömda målsnöret och missa Allettan innan man äntligen lyckades nå målet i vintras. Då hade man konsekvent byggt på samma trupp i flera års tid och medvetet valt att behålla många spelare från år till år. Tillslut gav det resultat och filosofin tycks ha varit ganska liknande inför det som nu komma skall, även om det blivit en del spelaromsättning. Meriterade keepern Michal Zajkowski har klivit av, men rutinerade ledaren Johan Nilsson gnuggar vidare och Örnsköldsvik är säkerligen fast beslutna att ta ytterligare ett kliv. Frågan är om de kan kliva ut ur den relativa anonymiteten och bli ett topplag på riktigt...eller om det kommer krävas några säsonger till.
21. Enköping
Inför fjolårssäsongen tappade Enköping ett gäng potenta spelare som valde att gå till Västerås när storklubben snubblade ner i Hockeyettan. Inför den här säsongen är det motsatt läge som gäller. Flera av spelarna som fick ”tack men nej tack” från VIK när de avancerade tillbaka upp i finrummet har istället valt att rita på för Enköping. Backen Robin Nilsson kommer in med rutin, Douglas Alenbring med muskler och det finns mycket utveckling att klämma ur Hampus Wallin. Det gör att laget som nu flyttas tillbaka till den östra serien ser väldigt intressant ut, speciellt som spelare som Jesper Bärgård och målvakten Simon St: Cyr också finns i uppställningen. Det är en spännande mix.
Läs också
Allt nytt innehåll på Hockeynews PLUS för bara 69 kr! Skaffa Hockeynews PLUS
JUST NU: TV4 Play+ på köpet! (värde 118 kr)
