HockeyNews rankar Hockeyettan: Plats 40 till 31

Till helgen drar det äntligen igång. Då startar Hockeyettan med några dagar späckade av häftiga rivalmöten. Men hur står sig egentligen de 47 deltagande lagen sinsemellan? Vilka tillhör toppen och botten sett över riket som helhet?

Serietips har ni läst till leda, i fem delar ger sig HockeyNews krönikör Mikael Mjörnberg nu istället på att ranka lagen från 47 ner till 1.

Presenteras i samarbete med Coolbet

40. Sollentuna
Säsongen 16/17 lyckades Sollentuna tråckla sig fram till det första playoff-steget via fortsättningsserien, men utöver det har deltagandet i Hockeyettan varit ganska...eh, grått. Laget brukar ha svårt att verkligen få till det på hösten och hårt arbete har varit ledord snarare än särskilt underhållande hockey. Nu kliver man in i en ny säsong med ungefär samma förväntningar, det finns inte mycket i lagbygget som tyder på att Sollentuna kommer bli särskilt mycket att räkna med. Ja, det skulle väl vara tränaren Carl-Johan Klint då. Han brinner.

39. Vallentuna
Jag vill inte säga så mycket som ett ont ord om Andreas Paulsson. Att han vid 42-årsålder fortfarande krigar på nere i Hockeyettan och levererar en hel del poäng är grymt häftigt. Men att just han tillhörde lagets främsta poänggörare ifjol är samtidigt ett svaghetstecken och det ser inte mycket muntrare ut i år. Kvalrisken är väl inte särskilt stor, men allt annat än att laget fortsätter gnugga på i ett anonymt ingenmansland är en stor bonus.

38. Grums
Efter en helt okej debutsäsong i Hockeyettan har Grums valt att föryngra lite och det innebär förmodligen att det kommer bli ganska ojämna resultat från värmlänningarna i vinter. Men det är en trupp som inte saknar profiler. Johan Erkgärds är en briljant Hockeyettan-spelare när han själv vill, Stefan och Robert Tellberg har rutin och Henrik Messfeldt har potential att placera sig högt i poängligan om han får lira i en skaplig omgivning. Men den trygga bredden saknas.

37. Helsingborg
Tränaren Tim Brithén förfogar över ett material som är sprängfyllt av potential, men det kommer ta ett tag innan den blommar ut. Sedan flera av de lite mer rutinerade pjäserna som Daniel Åhsberg och Agust Carlsson klivit av är det som återstår ungtuppar som står på tillväxt. På försäsongen har Helsingborg bitvis sett ut som ett juniorlag och trots goda intentioner strösslat med misstag. Det gör att det förmodligen kan bli en ganska tuff höst, men det finns en uppsida i det unga materialet som innebär att det nog kan bli en betydligt roligare vår än för många andra på den här delen av rankingen. När polletterna väl ramlar ner så...

36. Halmstad
Tränaren Fredrik Johansson går in på sin tredje säsong som boss i Halmstad-båset och är entusiastisk. Han vill ta Hammers till den Alletta som laget var och nosade på ifjol. Men det ser tufft ut. Halmstad har tappat i stort all spets som laget hade ifjol. Inte bara den suveräna superkedjan med Gustaf Berling (nu i Troja/Ljungby), Erik Borg (Vita Hästen) och Martin Pärna (Vimmerby), utan dessutom Jesper Johansson (Västerås) och Björn Hjärpe (pension). Samtidigt har förstekeepern Adam Ohre lämnat för HC Dalen och lämnat ansvaret i händerna på två oprövade 19-åringar. Det är väldigt många oprövade kort som måste lyckas ordentligt om Halmstad ens ska kunna klara sig undan bottenstrid.

35. Mörrum
Det fanns en tid när Mörrum på allvar hade möjlighet att haka på topplagen i serien och leva upp till lite av den kultur och klassikerstämpel som sitter i gamla ruckliga Jössarinkens väggar. Men korten spelades lite fel och bara några säsonger senare var en degradering till division 2 ett faktum. Mörrum kan mycket väl nå dit igen, men då krävs det att laget nu gör en stark säsong som nykomling och bygger en grund att fortsätta förvalta. Några importvärvningar måste lyckas, några gamla rävar (Dave Lindarv, Andreas Grönqvist och Joakim Sydegård är inga dåliga herrar) måste ha glöd nog att leda och nyförvärv som målvakten Hampus Alexandersson och Sonny Karlsson måste vara riktigt bra. Potential finns, men räkna inte med annat än att klubben är med för att etablera sig igen.

34. Tyringe
Vi stryker ett stort fett streck över fjolåret som bara var en enda lång misär så väl på som utanför isen för Tyringe. Det är inget skåningarna vill minnas och förhoppningsvis kan kommande säsong med ett lite mindre naivt lagbygge bli en språngbräda tillbaka mot att vara att räkna med. Tyringe kommer få kriga i botten, så är det förstås. Det finns inga finansiella muskler till några storvulna satsningar, men till den här vintern satsar man i alla fall inte enbart på osnutna J20-”fynd”. Andreas Anarp och Melker Karlsson är kanske inga flashiga backar, men har rutin och jag är full av iver att se vad italienske landslagsmannen Denny Deanesi går för i Hockeyettan-miljön.

33. Kiruna IF
Säsongen 15/16 trillade allt på plats för ett ungt Kiruna som lirade trevlig hockey och tog sig hela vägen via Allettan till ett playoff 2 mot storsatsande Troja/Ljungby. Där och då trodde nog många att Kiruna var på väg uppåt. Men sedan dess har den bistra verkligheten med unga manskap kommit ikapp. Det går väldigt mycket upp och ner och eftersom Kiruna IF varit tvungna att satsa väldigt ungdomligt har man haft svårt att göra konsekventa resultat. Idag är KIF ingen toppfaktor i Hockeyettan utan mer av ett mittenlag som kommer vara med och störa alla lag, men förmodligen inte ha med någon topp att göra. Dagsformen kommer svikta. Evige kaptenen Joni Liljeblad är ju egentligen den ende åldermannen i det talangfulla laget.

32. Forshaga
Många spelare som en gång i tiden hade en väldigt lovande karriär framför sig har signat med Forshaga de senaste åren. Fler av dem av sociala skäl. Dagar när det verkligen stämmer är herrar som Niclas Edman, Karl Pearson, Henrik Tång och Kimmy Skogland Hockeyettan-material av den högre skolan och Per Lundell är ingen pjåkig hockeycoach. Lägg därtill att laget tillåtits jobba med kontinuitet och kunnat behålla stora delar av sitt fjolårslag och det skulle kunna bli riktigt farligt. Men det ligger en aura av bekvämlighet över värmlänningarna som står i vägen för att de ska vara mer än ett ganska anonymt mittenlag. Frågan är om de ens vill ta sig till en Alletta är faktiskt befogad.

31. Kiruna AIF
Nykomlingen som sätter fyr på hela staden med sin ankomst till Hockeyettan ser intressant ut. Laget utklassade division 2 och vann 30 raka matcher ifjol när man obesegrade seglade upp i finrummet. Det mest intressanta med AIF är naturligtvis historiken och den bittra rivalitet som nu uppstår med Kiruna IF. Vad kommer den innebära för hockeyn i kommunen på sikt? Det är det ingen som riktigt vet, men åsikterna i de två klubbarna tycks gå isär. AIF får IF att darra en aning. Laget ser dessutom inte så pjåkigt ut, många har fått följa med upp från division 2 och förstärkningarna är stabila utan att vara några direkta stjärnor. Bäst i stan? Ja, det är inte alls omöjligt.