I coronakrisen behöver SHL-jättarna hjälpa de mindre klubbarna

SHL presenteras av:

BAUHAUS bygger svensk ishockey 

Ishockeyn är en av många idrotter som drabbas hårt av coronapandemin. SHL-klubbarna blev snuvade på SM-slutspelet och det blev varken upp- eller nedflyttningar när säsongen ställdes in den 15 mars.

Men hur kommer klubbarna i den svenska hockeyns finrum klara sig när det plötsligt blev en omställning från goda tider med massor av publik i arenorna till ett nolläge där fler och fler föreningar korttidspermitterar personal och spelare och ledare för att klara av kostnader utan intäkter?

Det vet vi inte än.

– SHL-klubbarna har varit lyckligt lottade fram till nu på grund av det här fantastiska avtalet med CMore/Bonnier/Telia. Detta centrala avtal har inget motstycke i världen och när jag säger det så inkluderar jag NHL, säger Szymon Szemberg, som är vd för Alliance of European Hockeyclubs.

Sexårsavtalet mellan SHL och CMore gäller fram till och med 2024 och ger de 14 SHL-klubbarna över 40 miljoner kronor per säsong.

– Det bästa sättet att beskriva hur bra ett centralt avtal är om man ser till hur mycket av mina årliga fasta kostnader kan jag betala med detta? I och med att de får nånstans runt 40 miljoner kronor per år så kan ju en snittklubb i SHL i stort sett betala hela sin lönekostnad med de centrala pengarna. En NHL-klubb är inte i närheten av det, påpekar Szymon Szemberg.

LÄS MER: Miljonregn över SHL:s sportchefer

– Om en NHL-klubb hade haft ett sånt avtal hade de hjulat nakna i korridorerna och korkat upp champagnen.

– De klubbar som betalar bäst, jag nämner inga namn, så kanske de kan betala hälften med CMore-pengarna. En lågbudgetklubb kan betala hela sin lönekostnad och få pengar över. Det är oerhört lyxigt och ingen annan europeisk liga är i närheten.

Åtminstone var det ett väldigt bra avtal innan coronaviruset spred sig över världen och började orsaka stort lidande.

– Här har vi en utmaning just nu för vad händer om inte de pengarna kommer in? När det avtalet tecknades hade ingen föreställt sig det som nu har hänt och håller på att hända. Utifrån att ha varit oerhört väl rustade så är de svenska klubbarna potentiellt sårbara om de pengarna uteblir samtidigt som man har dragit på sig vilket är självklart att man gör i kraft av ett så fantastiskt avtal. Då kan man anpassa kansliet och spelarlönerna efter detta. Men pengarna uteblir, vad gör man?

Szymon Szemberg tillsammans med CHL:s sportchef Bo "Kulon" Lennartsson. Foto: Bildbyrån.

Szymon Szemberg har krönikerat på EHC:s hemsida och berättar här mer på HockeyNews.se:

– Den stora grejen med min artikel är att det i varje liga finns ungefär tre skikt av ekonomisk stabilitet. De som är kanske från de stora städerna, de som har mest sponsorer och mest publik, om vi får kalla det de rikaste klubbarna. Sedan har du mittenskiktet och i varje liga finns det klubbar från små orter som har en helt annan ekonomi än drakarna.

– Jag tror att för att överleva är det kanske inte viktigast att vinna de närmaste två åren utan att ha klubbar att spela mot. Vi hoppas ju att det här går över, men samtidigt som man hoppas på det bästa måste man förbereda sig för det värsta. Det värsta är att inte ha några klubbar att spela mot, eller färre och färre klubbar, för att de antingen går i konkurs eller måste gå ner i budget så att de hamnar i Hockeyallsvenskan eller Hockeyettan.

Därför betonar Szymon Szemberg:

– Vi måste ha en solidarisk tankegång här att de stora måste se till att de små överlever.

Hur skulle det gå till i Sverige och hur solidariska tror du att de stora svenska klubbarna är?

– Jag vet inte. Men om vi jämfört med det vanliga livet så riktas det mycket kritik mot EU, som inte alls har spelat den rollen när vi har hamnat i den här krisen, så tänker alla först och främst på sig själva. Det är den första instinkten, att se om sig själv och sin familj. Men jag hoppas att ligorna i Europa inklusive SHL kommer att se på det här som sin familj. Vi måste behålla alla i familjen för vi kan inte ha ett SHL med Frölunda, Färjestad, Luleå och HV.

LÄS MER: Frölundas satsning kan ge eko i SHL

Szemberg fortsätter:

– Solidaritet behöver inte enbart betyda att man flyttar pengar utan det innebär även att man delar med sig av rådgivning och ”best practises”. Om SHL har kommit på hur man räddar småklubbarna kan man dela med sig av de goda råden till den schweiziska och finska ligan till exempel.

Champions Hockey League spelas sedan 2015 parallellt med ligorna, från försäsongen i augusti till finalen i februari, och är ett växande projekt för den europeiska klubbhockeyn. Prispengarna ökar lite för varje år och 2028 ska segrande lag kunna kvittera ut 875 000 Euro, motsvarande 10,2 miljoner kronor.

Förutom pengarna är det ett sätt att hålla ihop och hjälpa varandra att utveckla sporten gemensamt.

– Efter sex år med CHL så ser vi direkt vilka som dominerar. Under de här sex åren har svenska klubbar vunnit fem gånger och en finsk klubb (Jyp) har vunnit en gång, så vi ser att det finns en markant dominans från två länder. Om det är så att det blir en ännu större skillnad i kvalitet efter det att coronaproblemet är borta och tjeckiska och slovakiska och tyska klubbar har fått gå ner i budget ännu mer och de svenska och finska klubbarna har gått ganska okej igenom det här, då är skillnaderna på den europeiska scenen ännu större vilket inte är bra för Champions Hockey League, menar Szymon Szemberg.

– Om vi vill utveckla CHL till något bra som inte bara generar ära och berömmelse utan även pengar måste vi ha åtminstone klubbar från sex till åtta konkurrerande ligor för att det ska bli bra. Om vissa går under blir skillnaderna ännu större.

Mellan NHL och Internationella ishockeyförbundet och dess medlemsförbund pågår diskussioner om ett nytt NHL-avtal där exempelvis svenska klubbar får ersättning för spelare som skriver NHL-kontrakt.

Coronakrisen skulle kunna ställa till bekymmer i förhandlingarna, men det är ändå troligt att NHL fortsätter att ersätta de europeiska klubbarna för spelarna. Med tanke på att NHL omsätter fem miljarder dollar och årligen plockar till sig 40-60 spelare från Europa, vilket man betalar omkring 20 miljoner dollar för, är kostnaden oerhört liten (0,4 procent) i förhållande till omsättningen.

***

Gillade du artikeln? Värd en kaffe - för en månads läsning? Swisha till 123 529 7163.