Leman: Njurunda-Eriks tur i rampljuset

SHL presenteras av ATG Sport

Ärligt talat, hur många hockeyfans ute i Sverige visste fullt ut vem Erik Gustafsson var före den här SHL-säsongen?

”Erik … hm, du menar han i Chicago Blackhawks, va?

Nä, den andre, han från Njurunda, han som var i KHL, som är i Luleå nu.

Jaså han, ja … han är rätt bra, va?

Mm, de säger det.”

Konversationen är förstås fingerad, klart alla experter och riktigt hockeyintresserade hade koll på Njurunda-Erik, men för den breda allmänheten flög han sannolikt lite under radarn.

Tidigt till Nordamerika, universitetshockey, upp och ner i Philadelphia Flyers organisation, sedan några bra år i Schweiz och Ryssland.

Det gör inga under för kändisstatusen.

Foto: Simon Eliasson/Bildbyrån. 

## Plötsligt snackar alla Erik Gustafsson, lustigt nog samtidigt som Chicago-Erik från Nynäshamn har en genombrotts-säsong i NHL och är på väg att nå stjärnstatus.

## Men det hjälper inte här hemma.

## Nu jäklar, nu är det Njurunda-Eriks tur i rampljuset.

Det kan man verkligen unna honom. 

En ledare, en pappa, en bjässe, en defensiv klippa, en mentor till skicklige Jesper Sellgren – och även en offensiv kraft med PP-power.

Gustafsson, 30, har kommit in och lyft Luleå, varit grunden som ”Bulan” Berglund och spelarna hela tiden kunnat luta sig mot, kombinerat stadigheten, sin närmast misstagsbefriade hockey, med 27 poäng på 49 SHL-matcher, nu är han 0+4 på tre fajter i slutspelet.

Dominant med stort D. Lätt att se.

Desto svårare har jag att se hur någon enda människa kan tycka Luleå spelar tråkig hockey; en tanke är ju att det bara är avundsjuka supportrar till motståndarlag, men jag läser det på så många ställen att jag ändå måste klia mig i skallen.

Foto: Simon Eliasson/Bildbyrån.

## Ja, Luleå sätter defensiven först.

## Ja, Luleå riskminimerar så att Lasse Lagerbäck slickar sig om munnen, skyddar målvakt, spelar hellre sarg ut och slår icing än försöker sig på allt för avancerade tekniska svårigheter i egen zon.

## Men när man väl anfaller, herregud – det sprakar ju.

Stora delar av kvartsfinal 1 mot Växjö är bland det roligaste jag sett vinter.

Isac Lundeström är fantastisk, Einar Emanuelsson busfräck, Robin Kovacs bara kör, Niklas Olausson har blivit målskytt på gamla dagar, och den här 99:an Carl Mattsson – det går ju knappt att ta pucken från honom.

Tråkiga Luleå? Jag tror det är så här: ofta orkar folk inte ta reda på fakta (hej, politiska debatten) utan upprepar bara vad andra gjort till en sanning.

Förresten, för en som tror det finns annat som avgör hockeymatcher än ”fancy stats” så är ju detta sällsynt kul.

Luleås Corsi är klart sämst i slutspelet (40,35). 

## Tror ni någon i Luleå bryr sig?

## Inte ett dyft, givetvis.

## Hockey går ut på att göra mål, inte skjuta så många skott som möjligt. 

(… och ja, jag vet, all statistik ska tas med en nypa salt i slutspel när lagen möter olika motståndare, men ändå …)

Till sist: 

Om jag känner någon som skrev att Växjö skulle slå ut Luleå? Ja, faktiskt. Kan berätta att den dumme fan inte ens tar av sig dumstruten när han sover.