Leman: Lägg ner gnället på målvakterna

Målvakterna har länge varit föregångare inom hockeyn, vänt på varje sten för att utvecklas och stoppa fler puckar.

Vi har vant oss vid att se målvakter på isen med sina egna tränare före lagens ordinarie träningspass, vi har vant oss vid att målvakter har just det, tränare specialiserade på målvakternas verklighet, dedikerande sina liv till att männen (och kvinnorna) med masker ska täcka mer nät, röra sig snabbare, fungera bättre som helhet med försvaret.

Vad har målvakterna fått för det?

En jäkla massa tjat om att deras skydd är för stora, att de minsann ska tåla att anfallare ”crashar” mot mål och är i målgården för att störa.

Vore jag målvakt hade jag sagt:

## Forwards, lägg 20 minuter före varje träning på att lära er skjuta högt trots att ni har en back som stör er, ta er tid att detaljstudera oss, var vi har våra hål.

## Gnäll inte på oss, se till att utvecklas själva istället.

Ser jag mycket av detta, ser jag forwards som i matchlika situationer (nu räknar jag inte ostört, lekfullt prickskytte i fem minuter efter träningarna) övar på att i trängda lägen sätta pucken där uppe där farmor förvarar kakorna?

Nix. Gör ni?

Alltså:

* Det ska fan vara hockeymålvakt I:

För att bristande kvalitet hos offensiva spelare blir till ”målvakternas fel.”

* Det ska fan vara hockeymålvakt II:

För att i viljan att få fler mål (som om det vore enda måttet på underhållning; det är målCHANSER publiken primärt vill se) så tillåts, tycker jag, allt mer kontakt och offensiva spelare i målgården. Hemskt exempel i söndags då Rögles Leon Bristedt visserligen blev inknuffad i målgården men sedan inte bara frivilligt stannade kvar utan valde att vända IN mot HV71-keepern Felix Sandström – som givetvis blev störd.

Domarna dömde mål ändå. ”Det kunde Sandström gott ha, en motståndare i knäet får han väl tåla”, jag antar att zebrorna resonerade så.

* Det ska fan vara hockeymålvakt III:

Jag ser fler och fler anfallare som inte bromsar in när de närmar sig målgården, i alla fall aktivt ser till att hålla sig utanför den blåa färgen; de räknar med att backen ska trycka in dem mot målvakten för att sedan kunna hävda sin oskuld. Jag ser backar som – givet att crosschecking är helt okej framför eget mål – knuffar in anfallande spelare i sin målvakt, till synes helt utan förståelse för att de riskerar att skada en lagkamrat.

* Det ska fan vara hockeymålvakt IV:

Förr hade målvakterna i alla fall frikort, fråga Tommy Salo som i finalserien 2006 gjorde sitt bästa för att hugga hälsenorna av Per Ledin, utan att bestraffas för det. I veckan åkte Timråkeepern Niklas Svedberg ut för några vänsterkrokar i ansiktet på Malmös retsticka Emil Sylvegård. Inte ens den fördelen har målvakterna kvar, alltså …

Okej, punkt IV behöver ni inte ta på fullt allvar, men de tre första är högst seriöst menade.

För övrigt känner jag så här:

Bort med det här tolkandet av huruvida anfallande spelare i målgården störde eller ej vid målskott, det är som gjort för otydlighet och brist på konsekvens.

## Låt målgården vara målvakternas, förbjud anfallande spelare att frivilligt ens placera en tånagel där.

## I gengäld, låt målvakterna hantera det faktum att ger de sig ut utanför sitt blåa område, då finns det trafik att ta hänsyn till.

Nej, inte så att det ska vara fritt att tackla målvakter, men det finns trafik och man bör inte per automatik få en avblåsning med sig om man ramlar.

Det tror jag på. Vad tror ni?

***

"Det ska fan vara …” är ett ofta travesterat uttryck från August Blanches komedi "Ett resande teatersällskap" (1848).

HENRIK LEMAN

Henrik Leman driver webbsajten rakapuckar.com.