Solen i schweiziska Zug lyser allt starkare. Efter två månader med massor av snö är våren på gång.
Precis som den VM-guldvinnande forwarden Carl Klingberg. Men den 28-årige Lerumskillen har haft en längre vinter än de flesta av oss.
Det har gått tio veckor sedan den där läskiga smällen då han brakade in i sargen med huvudet först i en ligamatch mot Langnau den 30 november.
Carl Klingberg lämnade matchen på bår, men han hade minst sagt tur i oturen.
– Ja, herregud. Verkligen. För det första är det rätt sjukt att man åker in i sargen på ett sådant sätt att man inte ens kan skydda sig när man är på väg in så länge. Jag kunde inte få upp armarna. Det känns som en på miljonen bara det. Men att det inte var allvarligare när man väl brakar in, det hade kunnat vara riktigt illa. Det är bara att kolla på de exempel vi har idag i hockey-Sverige så ser man hur det kan gå. Jag får ändå skatta mig lycklig, säger Klingberg.
Under sin läkning och rehabilitering har han läst i svenska medier om den liknande olycka som Leksandsforwarden Tobias Forsberg råkade ut för. Och där konsekvenserna fortfarande är oklara.
LÄS MER: Tobias Forsberg svårt skadad
– Man lider något enormt med honom. Det var väl inte mer än två-tre veckor efter min grej. Och då hörde man att det var någon annan som hade fått en nackskada. Det har inte kommit ut så mycket mer och det känns inte bra i och med att man gärna vill komma ut med goda nyheter. Jag vet inte, man vill bara att det ska bli bra för honom, säger Carl Klingberg.
För forwarden som var med och vann VM-guld med Tre Kronor och brorsan John Klingberg 2017 har vägen tillbaka gått precis så smidigt som man bara kan hoppas att det ska göra.
Ovissheten direkt efter olyckan var mentalt prövande, men även den biten gick bra. På grund av frakturen på en nackkota och skador på ledband i nacken så hade han ont.
– Jag insåg ganska snabbt ändå att jag hoppas att det inte är så allvarligt, men jag visste inte eller i och med att jag inte fick röra på mig ifall det skulle vara någonting värre än vad det var. Det är inte så att man vet hur det känns att skada nacken. Jag fick ligga och vänta på resultaten av röntgen.
Hur var den väntan?
– Ja, den var seg, så klart. Men på något sätt var man ändå positiv för jag hade känsel och det gjorde inte fruktansvärt ont. Det kändes ändå helt okej. Det var inte den här skrikande smärtan som man tänkte att det skulle vara utan det var helt okej, faktiskt.
– Så fort de sa att du kan upp och röra på dig, för det är inget som kan bli värre av att du gör det, då gjorde jag det. Men det är klart att det var en jobbig väntan.
Carl Klingberg bar nackkrage i sex veckor och under den första månaden var det mest bara vila. Runt årsskiftet fick han börja röra på sig så sakteliga.
– Så det enda jag gjorde var att gå promenader med min fru, hehe. Efter det fick jag börja med lite mindre styrketräning i två veckor, men inget som skulle påfresta nacken. Efter totalt sex veckor kunde jag steg för steg öka vikter och börja hoppa och sådana grejer. Till slut gick jag på is, utan kontakt (med andra spelare) och sedan gick jag på is med laget utan kontakt. Det är väl där jag är nu och nu har jag fått besked att det blir spel på fredag eller på tisdag.
Klingberg kanske får spela i en B-lagsmatch på fredag denna veckan, annars blir det stor comeback i Zug på tisdag i nästa vecka.
– Nu är det helt bra i nacken även om det fortfarande är lite stelt när jag vaknar. Oftast, efter lite uppvärmning eller massage, är det borta. På isen är det lugnt, jag har inte ont och det är full flexibilitet. Det är bra nyheter.
Det kan bli en mental utmaning att med Carl Klingbergs riviga och aggressiva spelstil kasta sig tillbaka in i stridens hetta ute på isen.
– Det återstår att se. Det är jättesvårt att säga. Jag har väl inställningen att för att vara den spelare jag ska vara så måste jag ge mig in i kamperna. Enligt mig är man oftast bättre skyddad när man själv är den som ger sig in, i stället för att tveka. Då kan det bli värre. Det är bara att spela på som innan och inte tänka på det.
Klingberg hinner spela sju-åtta matcher i grundserien innan det blir slutspelshockey i Schweiz.
– Som jag sa med en på miljonen, det ska väl inte hända igen. Det är bara att gå in och köra på. Jag tror inte att jag kommer att tänka på det. Det kommer att komma helt naturligt. Den första närkampen har jag redan haft på träning och nu blir det mot en motståndare. Jag tror det ska vara lugnt.
– Det hade varit mycket värre om det hade varit slutspel direkt och ge sig in i hetluften. Men då hade man fått försöka ta det för vad det är. Nu är det skönt att veta att man har några matcher att komma in i det.
Här kan du läsa fler nyheter om NLA
Precis som den VM-guldvinnande forwarden Carl Klingberg. Men den 28-årige Lerumskillen har haft en längre vinter än de flesta av oss.
Det har gått tio veckor sedan den där läskiga smällen då han brakade in i sargen med huvudet först i en ligamatch mot Langnau den 30 november.
Carl Klingberg lämnade matchen på bår, men han hade minst sagt tur i oturen.
– Ja, herregud. Verkligen. För det första är det rätt sjukt att man åker in i sargen på ett sådant sätt att man inte ens kan skydda sig när man är på väg in så länge. Jag kunde inte få upp armarna. Det känns som en på miljonen bara det. Men att det inte var allvarligare när man väl brakar in, det hade kunnat vara riktigt illa. Det är bara att kolla på de exempel vi har idag i hockey-Sverige så ser man hur det kan gå. Jag får ändå skatta mig lycklig, säger Klingberg.
Under sin läkning och rehabilitering har han läst i svenska medier om den liknande olycka som Leksandsforwarden Tobias Forsberg råkade ut för. Och där konsekvenserna fortfarande är oklara.
LÄS MER: Tobias Forsberg svårt skadad
– Man lider något enormt med honom. Det var väl inte mer än två-tre veckor efter min grej. Och då hörde man att det var någon annan som hade fått en nackskada. Det har inte kommit ut så mycket mer och det känns inte bra i och med att man gärna vill komma ut med goda nyheter. Jag vet inte, man vill bara att det ska bli bra för honom, säger Carl Klingberg.
För forwarden som var med och vann VM-guld med Tre Kronor och brorsan John Klingberg 2017 har vägen tillbaka gått precis så smidigt som man bara kan hoppas att det ska göra.
Ovissheten direkt efter olyckan var mentalt prövande, men även den biten gick bra. På grund av frakturen på en nackkota och skador på ledband i nacken så hade han ont.
– Jag insåg ganska snabbt ändå att jag hoppas att det inte är så allvarligt, men jag visste inte eller i och med att jag inte fick röra på mig ifall det skulle vara någonting värre än vad det var. Det är inte så att man vet hur det känns att skada nacken. Jag fick ligga och vänta på resultaten av röntgen.
Hur var den väntan?
– Ja, den var seg, så klart. Men på något sätt var man ändå positiv för jag hade känsel och det gjorde inte fruktansvärt ont. Det kändes ändå helt okej. Det var inte den här skrikande smärtan som man tänkte att det skulle vara utan det var helt okej, faktiskt.
– Så fort de sa att du kan upp och röra på dig, för det är inget som kan bli värre av att du gör det, då gjorde jag det. Men det är klart att det var en jobbig väntan.
Carl Klingberg bar nackkrage i sex veckor och under den första månaden var det mest bara vila. Runt årsskiftet fick han börja röra på sig så sakteliga.
– Så det enda jag gjorde var att gå promenader med min fru, hehe. Efter det fick jag börja med lite mindre styrketräning i två veckor, men inget som skulle påfresta nacken. Efter totalt sex veckor kunde jag steg för steg öka vikter och börja hoppa och sådana grejer. Till slut gick jag på is, utan kontakt (med andra spelare) och sedan gick jag på is med laget utan kontakt. Det är väl där jag är nu och nu har jag fått besked att det blir spel på fredag eller på tisdag.
Klingberg kanske får spela i en B-lagsmatch på fredag denna veckan, annars blir det stor comeback i Zug på tisdag i nästa vecka.
– Nu är det helt bra i nacken även om det fortfarande är lite stelt när jag vaknar. Oftast, efter lite uppvärmning eller massage, är det borta. På isen är det lugnt, jag har inte ont och det är full flexibilitet. Det är bra nyheter.
Det kan bli en mental utmaning att med Carl Klingbergs riviga och aggressiva spelstil kasta sig tillbaka in i stridens hetta ute på isen.
– Det återstår att se. Det är jättesvårt att säga. Jag har väl inställningen att för att vara den spelare jag ska vara så måste jag ge mig in i kamperna. Enligt mig är man oftast bättre skyddad när man själv är den som ger sig in, i stället för att tveka. Då kan det bli värre. Det är bara att spela på som innan och inte tänka på det.
Klingberg hinner spela sju-åtta matcher i grundserien innan det blir slutspelshockey i Schweiz.
– Som jag sa med en på miljonen, det ska väl inte hända igen. Det är bara att gå in och köra på. Jag tror inte att jag kommer att tänka på det. Det kommer att komma helt naturligt. Den första närkampen har jag redan haft på träning och nu blir det mot en motståndare. Jag tror det ska vara lugnt.
– Det hade varit mycket värre om det hade varit slutspel direkt och ge sig in i hetluften. Men då hade man fått försöka ta det för vad det är. Nu är det skönt att veta att man har några matcher att komma in i det.
Här kan du läsa fler nyheter om NLA
Allt nytt innehåll på Hockeynews PLUS för bara 69 kr! Skaffa Hockeynews PLUS
JUST NU: TV4 Play+ på köpet! (värde 118 kr)
