Målskyttet har fått ett uppsving i NHL och det drivs i alla fall till viss del av de allra största stjärnorna. Låt oss kika på lite siffror för att underbygga det hela.
Nedan är topp tre i poängligan den första januari de senaste fem säsongerna, inklusive vilket produktionstempo de höll.
17/18
Nikita Kucherov – 56 på 38 (1,47/match)
Josh Bailey – 50 på 39 (1,28/match)
Steven Stamkos – 49 på 38 (1,29/match)
16/17
Evgeni Malkin – 43 på 38 (1,13/match)
Connor McDavid – 43 på 38 (1,13/match)
Sidney Crosby – 42 på 32 (1,31/match)
15/16
Patrick Kane – 56 på 39 (1,44/match)
Jamie Benn – 52 på 39 (1,33/match)
Tyler Seguin – 50 på 39 (1,28/match)
14/15
Jakub Voracek – 47 på 37 (1,27/match)
Tyler Seguin – 44 på 36 (1,22/match)
Claude Giroux – 43 på 37 (1,16/match)
13/14
Sidney Crosby – 59 på 42 (1,40/match)
Patrick Kane – 53 på 42 (1,26)
Ryan Getzlaf – 47 på 39 (1,21/match)
Nedan är topp tre i poängligan den första januari de senaste fem säsongerna, inklusive vilket produktionstempo de höll.
17/18
Nikita Kucherov – 56 på 38 (1,47/match)
Josh Bailey – 50 på 39 (1,28/match)
Steven Stamkos – 49 på 38 (1,29/match)
16/17
Evgeni Malkin – 43 på 38 (1,13/match)
Connor McDavid – 43 på 38 (1,13/match)
Sidney Crosby – 42 på 32 (1,31/match)
15/16
Patrick Kane – 56 på 39 (1,44/match)
Jamie Benn – 52 på 39 (1,33/match)
Tyler Seguin – 50 på 39 (1,28/match)
14/15
Jakub Voracek – 47 på 37 (1,27/match)
Tyler Seguin – 44 på 36 (1,22/match)
Claude Giroux – 43 på 37 (1,16/match)
13/14
Sidney Crosby – 59 på 42 (1,40/match)
Patrick Kane – 53 på 42 (1,26)
Ryan Getzlaf – 47 på 39 (1,21/match)
En enkel måttstock för att visa hur produktionstempot ökat bland stjärnorna: bara fem av de här 15 spelarna snittade 1,30 poäng per match eller mer – den första januari i år gjorde samtliga spelare som låg topp tio i poängligan det.
Toppkvintetten vid nyår såg ut så här:
Nikita Kucherov – 65 på 40 (1,63/match)
Connor McDavid – 61 på 39 (1,56/match)
Mikko Rantanen – 62 på 41 (1,51/match)
Nathan MacKinnon – 60 på 41 (1,46/match)
Johnny Gaudreau – 59 på 41 (1,44/match)
Topp fem i poängligan snittade alltså alla minst 1,44 per match. Det är ett litet snäpp lägre än Kucherov ifjol och i samma takt som Kane det året han vann Hart – och i övrigt bättre än någon annan av spelarna ovan.
Så stjärnorna har ökat tempot, och det bäddar för ett spännande Art Ross-race. 1,62 poäng per match som Kucherov gick i det nya året skulle till exempel ge 133 poäng över en hel säsong. Nu tror jag kanske inte att de alla orkar hålla i samma skyhöga tempot, men däremot så tror jag att vi får se den högsta segertotalen sedan Sidney Crosbys 120 poäng säsongen 2006/07.
Den säsongen såg vi sju spelare göra minst 100 poäng, samma som säsongen dessförinnan. Därefter har antalet spelare som når tresiffrigt pendlat mellan en och fyra per säsong.
Ifjol var ett steg framåt med tre, efter fem år av bara en 100-poängsspelare per vinter (lockoutåret 12-13 exkluderat).
Så här långt har makalös 12 spelare varit friska nog och framför allt producerat nog för att just nu gå mot 100-poängssäsonger (värt att nämna att Patrice Bergeron och Auston Matthews båda missat över dussinet matcher var och ändå går mot 90-poängssäsonger. Galet).
Jag tänkte titta närmare på dem och ställa frågan: når de drömgränsen 100 poäng en på en säsong?
OBS: Alla siffror gäller inför nattens omgång.
OBS 2: Om matten inte verkar stämma så beror det på att jag tagit missade matcher i beaktning (eller att jag är kass på matte).
OBS 3: Tack till NHL.com, naturalstattrick.com och corsica.hockey. Som alltid oumbärliga.
OBS 4: Det här är säkert jättefel ur ett matematiskt perspektiv men jag har inte rundat av utan dragit gränsen vid spelare som verkligen nått ett tempo som går mot 100. 99 och decimaler över 0,5 räcker alltså inte.
Toppkvintetten vid nyår såg ut så här:
Nikita Kucherov – 65 på 40 (1,63/match)
Connor McDavid – 61 på 39 (1,56/match)
Mikko Rantanen – 62 på 41 (1,51/match)
Nathan MacKinnon – 60 på 41 (1,46/match)
Johnny Gaudreau – 59 på 41 (1,44/match)
Topp fem i poängligan snittade alltså alla minst 1,44 per match. Det är ett litet snäpp lägre än Kucherov ifjol och i samma takt som Kane det året han vann Hart – och i övrigt bättre än någon annan av spelarna ovan.
Så stjärnorna har ökat tempot, och det bäddar för ett spännande Art Ross-race. 1,62 poäng per match som Kucherov gick i det nya året skulle till exempel ge 133 poäng över en hel säsong. Nu tror jag kanske inte att de alla orkar hålla i samma skyhöga tempot, men däremot så tror jag att vi får se den högsta segertotalen sedan Sidney Crosbys 120 poäng säsongen 2006/07.
Den säsongen såg vi sju spelare göra minst 100 poäng, samma som säsongen dessförinnan. Därefter har antalet spelare som når tresiffrigt pendlat mellan en och fyra per säsong.
Ifjol var ett steg framåt med tre, efter fem år av bara en 100-poängsspelare per vinter (lockoutåret 12-13 exkluderat).
Så här långt har makalös 12 spelare varit friska nog och framför allt producerat nog för att just nu gå mot 100-poängssäsonger (värt att nämna att Patrice Bergeron och Auston Matthews båda missat över dussinet matcher var och ändå går mot 90-poängssäsonger. Galet).
Jag tänkte titta närmare på dem och ställa frågan: når de drömgränsen 100 poäng en på en säsong?
OBS: Alla siffror gäller inför nattens omgång.
OBS 2: Om matten inte verkar stämma så beror det på att jag tagit missade matcher i beaktning (eller att jag är kass på matte).
OBS 3: Tack till NHL.com, naturalstattrick.com och corsica.hockey. Som alltid oumbärliga.
OBS 4: Det här är säkert jättefel ur ett matematiskt perspektiv men jag har inte rundat av utan dragit gränsen vid spelare som verkligen nått ett tempo som går mot 100. 99 och decimaler över 0,5 räcker alltså inte.
Nikita Kucherov – JA
69 på 41 matcher (138-poängstempo)
Vi börjar med ligans hetaste spelare, superryssen som sedan den första december gjort smått ofattbara 34 poäng på 15 matcher och sprungit upp i poängligatopp.
Jag kommer att återkomma med en djupare analys av Kucherov i Hockeyklubben på måndag, då med insikter från Victor Hedman och Anton Strålman, men tills dess kan vi konstaterade följande: är han frisk så kommer Kucherov nå 100 poäng för andra säsongen i rad och han har alla förutsättningar att vinna Art Ross.
Han spelar i ligans bästa lag, i en sylvass powerplayuppställning där allt går igenom honom – och som center i 5v5 har han antingen Brayden Point eller Steven Stamkos.
Det ska mycket till för att han ska hamna i någon djupare svacka, och om han är frisk så känns 100 pinnar så säkert det kan bli.
Faktum är att med nuvarande produktionstempo skulle Kucherov kunna missat hälften av matcherna som är kvar och ändå med marginal nå 100 pinnar. Så galet het har han varit.
Connor McDavid – JA
61 poäng på 39 matcher (126-poängstempo)
McDavid är rakt igenom fantastisk, att han producerar som han gör givet kaoset runt Oilers felkonstruerade lagbygge säger mycket om hans klass.
I råa siffror har McDavid haft poäng på galna 54 procent av lagets mål – Oilers offensiv står och faller med den här mannen på ett sätt som inte ens är nära att kunna jämföras med något annat i ligan. Det märks också på hur Todd McLellan och Ken Hitchcock valt att använda honom, för 22.45 i snittistid är inte direkt vardagsmat för en forward.
Just nu ser Edmonton ut att gå mot ett nytt missat slutspel och det är synd och skam att vi inte får se McDavid där. Om Oilers hängs av ordentligt tror jag att McDavid kommer motivera sig själv genom att jaga en Art Ross – och dessutom tror jag att 50 mål är en sporre för honom.
Just nu går han mot 47, och jag tror han petar i en växel till om han är nära när det drar ihop sig.
Nathan MacKinnon – JA
60 poäng på 41 matcher (120-poängstempo)
Jag klumpar ihop dessa två eftersom deras respektive framgång till lång stor del hänger på varandra. De behöver ganska precis en poäng per match resten av säsongen för att nå 100 och det är lätt att se det som en självklart givet hur de inlett säsongen, men det är alltid en tuff utmaning i den här ligan.
Med det sagt tror jag att de klarar det.
Intressant om Rantanen: han är den enda spelaren på topp 17 i 5v5-poäng som skjuter under 10 procent i den spelformen (han har 8,45). Som kontext har tolv av de spelarna fått utdelning på minst 13 procent av sina skott.
Och på tal om utdelning: att Nathan MacKinnon lyckats göra 24 mål med en utdelning på modesta 12,9 är riktigt imponerande – 31 spelare har gjort minst 18 kassar den här säsongen och inte en enda av dem har lägre utdelning än Avalanche superstjärna.
Så även om deras underliggande siffror överlag kanske inte är så dominanta som man kan tro så finns det också lite sparkapital här.
Måste jag välja en av dem som klarar det så säger jag MacKinnon, trots att han ligger snäppet efter nu. Inget ont om Rantanen som är en strålande spelare, men låt oss inte låtsas som att det finns några frågetecken kring vem som är motorn i Avalanche fantastiska förstalina.
69 på 41 matcher (138-poängstempo)
Vi börjar med ligans hetaste spelare, superryssen som sedan den första december gjort smått ofattbara 34 poäng på 15 matcher och sprungit upp i poängligatopp.
Jag kommer att återkomma med en djupare analys av Kucherov i Hockeyklubben på måndag, då med insikter från Victor Hedman och Anton Strålman, men tills dess kan vi konstaterade följande: är han frisk så kommer Kucherov nå 100 poäng för andra säsongen i rad och han har alla förutsättningar att vinna Art Ross.
Han spelar i ligans bästa lag, i en sylvass powerplayuppställning där allt går igenom honom – och som center i 5v5 har han antingen Brayden Point eller Steven Stamkos.
Det ska mycket till för att han ska hamna i någon djupare svacka, och om han är frisk så känns 100 pinnar så säkert det kan bli.
Faktum är att med nuvarande produktionstempo skulle Kucherov kunna missat hälften av matcherna som är kvar och ändå med marginal nå 100 pinnar. Så galet het har han varit.
Connor McDavid – JA
61 poäng på 39 matcher (126-poängstempo)
McDavid är rakt igenom fantastisk, att han producerar som han gör givet kaoset runt Oilers felkonstruerade lagbygge säger mycket om hans klass.
I råa siffror har McDavid haft poäng på galna 54 procent av lagets mål – Oilers offensiv står och faller med den här mannen på ett sätt som inte ens är nära att kunna jämföras med något annat i ligan. Det märks också på hur Todd McLellan och Ken Hitchcock valt att använda honom, för 22.45 i snittistid är inte direkt vardagsmat för en forward.
Just nu ser Edmonton ut att gå mot ett nytt missat slutspel och det är synd och skam att vi inte får se McDavid där. Om Oilers hängs av ordentligt tror jag att McDavid kommer motivera sig själv genom att jaga en Art Ross – och dessutom tror jag att 50 mål är en sporre för honom.
Just nu går han mot 47, och jag tror han petar i en växel till om han är nära när det drar ihop sig.
Connor McDavid. Foto: Bildbyrån.
Mikko Rantanen – JA
Nathan MacKinnon – JA
60 poäng på 41 matcher (120-poängstempo)
Jag klumpar ihop dessa två eftersom deras respektive framgång till lång stor del hänger på varandra. De behöver ganska precis en poäng per match resten av säsongen för att nå 100 och det är lätt att se det som en självklart givet hur de inlett säsongen, men det är alltid en tuff utmaning i den här ligan.
Med det sagt tror jag att de klarar det.
Intressant om Rantanen: han är den enda spelaren på topp 17 i 5v5-poäng som skjuter under 10 procent i den spelformen (han har 8,45). Som kontext har tolv av de spelarna fått utdelning på minst 13 procent av sina skott.
Och på tal om utdelning: att Nathan MacKinnon lyckats göra 24 mål med en utdelning på modesta 12,9 är riktigt imponerande – 31 spelare har gjort minst 18 kassar den här säsongen och inte en enda av dem har lägre utdelning än Avalanche superstjärna.
Så även om deras underliggande siffror överlag kanske inte är så dominanta som man kan tro så finns det också lite sparkapital här.
Måste jag välja en av dem som klarar det så säger jag MacKinnon, trots att han ligger snäppet efter nu. Inget ont om Rantanen som är en strålande spelare, men låt oss inte låtsas som att det finns några frågetecken kring vem som är motorn i Avalanche fantastiska förstalina.
Johnny Gaudreau – JA
61 poäng på 42 matcher (118-poängstempo)
Gaudreau är en av ligans mest kreativa spelare när det gäller att hitta passningsvägar eller bara göra bort folk – och med den omgivning han har så finns det folk som kan förvalta hans briljans. Vi känner till hur vass kedjan med honom, Elias Lindholm och Sean Monahan varit – och det blir inte särskilt mycket sämre när man adderar Matthew Tkachuk och Mark Giordano i powerplay.
Det är väl rimligt att anta att formen kommer avta en smula under säsongens andra häflt, men en poäng per match skulle räcka till 100 och det bör Gaudreau greja – han gjorde 84 på 80 ifjol och 25-åringen är inte sämre i år.
Mitch Marner – JA
55 poäng på 40 matcher (113-poängstempo)
Marner och Tavares har haft ett galet produktionstempo i 5v5 – mycket tag vare en sanslös effektivitet. I den spelformen så har Leafs gjort mål på 13,31 procent av sina skott med Marner på isen. Det låter ohållbart när man säger att bara fem av 259 spelare som gjort 500 5v5-minuter haft en bättre utdelning – tills man säger att bland forwards i den gruppen så ligger Marner och Tavares trea och etta i skapade målchanser per spelad minut.
Så över medel-utdlening är definitivt hållbar, frågan är bara hur hög den kommer att vara framgent. Här tillkommer också dimension till – när William Nylander kommer igång på allvar och gör kaos tillsammans med Auston Matthews så kanske det också kan gnaga in på Marners istid (o andra sidan skapar det matchningsproblem för motståndarna, som kan leda till enklare motstånd).
Den här är en kantboll, men Marner är en fantastisk playmaker i ett fantastiskt lag och jag tror att han grejar det. Om inte annat så kan har han en fet kontraktsförhandling framför sig i sommar och en 100-poängssäsong skulle inte direkt göra honom fattigare.
Sidney Crosby – NEJ
50 poäng på 37 matcher (106-poängstempo)
Crosby är en av ligans bästa på att driva skottförsök för sitt lag, men med det sagt så har Penguins också haft en väldigt hög utdelning på dem när han är på isen – flera procentenheter högre än vad den varit någon av de senaste fem säsongerna.
Så produktionen lär dippa lite, även om Penguins powerplay fortfarande kommer att ge honom poäng – däremot är en skillnad mellan Crosby och andra stjärnor på den här listan att han inte är den givna punkten som allt går igenom i fem mot fyra. Det gör Penguins som lag farligare, men gör samtidigt att han kanske får några poäng mindre där.
Med Crosby är det så klart också en fråga om hälsa, givet att han passerat 30 och har löjligt många mil på sin kropp de senaste åren – och han har faktiskt redan missat tre matcher.
I slutändan tror jag inte det räcker hela vägen fram till 100, men vem är jag att tvivla på Sidney Crosby?
61 poäng på 42 matcher (118-poängstempo)
Gaudreau är en av ligans mest kreativa spelare när det gäller att hitta passningsvägar eller bara göra bort folk – och med den omgivning han har så finns det folk som kan förvalta hans briljans. Vi känner till hur vass kedjan med honom, Elias Lindholm och Sean Monahan varit – och det blir inte särskilt mycket sämre när man adderar Matthew Tkachuk och Mark Giordano i powerplay.
Det är väl rimligt att anta att formen kommer avta en smula under säsongens andra häflt, men en poäng per match skulle räcka till 100 och det bör Gaudreau greja – han gjorde 84 på 80 ifjol och 25-åringen är inte sämre i år.
Mitch Marner – JA
55 poäng på 40 matcher (113-poängstempo)
Marner och Tavares har haft ett galet produktionstempo i 5v5 – mycket tag vare en sanslös effektivitet. I den spelformen så har Leafs gjort mål på 13,31 procent av sina skott med Marner på isen. Det låter ohållbart när man säger att bara fem av 259 spelare som gjort 500 5v5-minuter haft en bättre utdelning – tills man säger att bland forwards i den gruppen så ligger Marner och Tavares trea och etta i skapade målchanser per spelad minut.
Så över medel-utdlening är definitivt hållbar, frågan är bara hur hög den kommer att vara framgent. Här tillkommer också dimension till – när William Nylander kommer igång på allvar och gör kaos tillsammans med Auston Matthews så kanske det också kan gnaga in på Marners istid (o andra sidan skapar det matchningsproblem för motståndarna, som kan leda till enklare motstånd).
Den här är en kantboll, men Marner är en fantastisk playmaker i ett fantastiskt lag och jag tror att han grejar det. Om inte annat så kan har han en fet kontraktsförhandling framför sig i sommar och en 100-poängssäsong skulle inte direkt göra honom fattigare.
Sidney Crosby – NEJ
50 poäng på 37 matcher (106-poängstempo)
Crosby är en av ligans bästa på att driva skottförsök för sitt lag, men med det sagt så har Penguins också haft en väldigt hög utdelning på dem när han är på isen – flera procentenheter högre än vad den varit någon av de senaste fem säsongerna.
Så produktionen lär dippa lite, även om Penguins powerplay fortfarande kommer att ge honom poäng – däremot är en skillnad mellan Crosby och andra stjärnor på den här listan att han inte är den givna punkten som allt går igenom i fem mot fyra. Det gör Penguins som lag farligare, men gör samtidigt att han kanske får några poäng mindre där.
Med Crosby är det så klart också en fråga om hälsa, givet att han passerat 30 och har löjligt många mil på sin kropp de senaste åren – och han har faktiskt redan missat tre matcher.
I slutändan tror jag inte det räcker hela vägen fram till 100, men vem är jag att tvivla på Sidney Crosby?
Sidney Crosby. Foto: Bildbyrån.
Brayden Point – NEJ
54 poäng på 41 matcher (108-poängstempo)
Point är en kusligt bra spelare och varenda poäng adderar dollar till det feta kontrakt han kommer få av Tampa i sommar – frågan är dock om det räcker hela vägen till 100. Han har varit kusligt bra tillsammans med Nikita Kucherov och Tyler Johnson i 5v5, och han har också en plats i slottet i det Tampa-PP som ibland ser övermänskligt ut.
Nyckeln här tror jag blir huruvida Point fortsätter som Kucherovs center.
Jag är inte säker på att han gör det även om det har sett så här bra ut. Point användes med framgång som shutdown-center i slutspelet ifjol och eventuellt vill Jon Cooper styra tillbaka honom till det, och i min värld faller det sig då naturligt att konstruera en mer renodlat offensiv monsterlina bygd runt Kucherov och Steven Stamkos.
Blake Wheeler – NEJ
50 poäng på 39 matcher (104-poängstempo)
Mark Scheifele – NEJ
49 poäng på 39 matcher (103-poängstempo)
Ytterligare två som vi kan bunta ihop, då de som regel alltid spelar ihop i 5v5 och dessutom spelar nyckelroller i Jets sylvassa powerplay. Wheeler har en fördel där i form av att vara den som styr – skiter sig allt annat så kan man alltid skyffla pucken mot den vänstra tekningscirkeln och invänta nästa ofattbara Laine-kanon. Wheelers 19 assist i powerplay är också mest i hela ligan.
Med det sagt är han 32 år gammal och det är en ålder då produktionen brukar påverkas – hans fördelning av skottförsök dippade också ner ifjol och ligger på samma nivå i år. Än så länge har han en hög utdelning i 5v5 men det finns anledning att misstänka att den kommer att falla.
25 år gammal är Scheifele i sin prime, men man märker med all tydlighet att han presterar som allra bäst med Wheeler och jag tror att deras framgång är tajt sammankopplad. Min gissning är att utdelningen i 5v5 avtar en smula och att det slutar strax under 100 för de här två herrarna.
54 poäng på 41 matcher (108-poängstempo)
Point är en kusligt bra spelare och varenda poäng adderar dollar till det feta kontrakt han kommer få av Tampa i sommar – frågan är dock om det räcker hela vägen till 100. Han har varit kusligt bra tillsammans med Nikita Kucherov och Tyler Johnson i 5v5, och han har också en plats i slottet i det Tampa-PP som ibland ser övermänskligt ut.
Nyckeln här tror jag blir huruvida Point fortsätter som Kucherovs center.
Jag är inte säker på att han gör det även om det har sett så här bra ut. Point användes med framgång som shutdown-center i slutspelet ifjol och eventuellt vill Jon Cooper styra tillbaka honom till det, och i min värld faller det sig då naturligt att konstruera en mer renodlat offensiv monsterlina bygd runt Kucherov och Steven Stamkos.
Blake Wheeler – NEJ
50 poäng på 39 matcher (104-poängstempo)
Mark Scheifele – NEJ
49 poäng på 39 matcher (103-poängstempo)
Ytterligare två som vi kan bunta ihop, då de som regel alltid spelar ihop i 5v5 och dessutom spelar nyckelroller i Jets sylvassa powerplay. Wheeler har en fördel där i form av att vara den som styr – skiter sig allt annat så kan man alltid skyffla pucken mot den vänstra tekningscirkeln och invänta nästa ofattbara Laine-kanon. Wheelers 19 assist i powerplay är också mest i hela ligan.
Med det sagt är han 32 år gammal och det är en ålder då produktionen brukar påverkas – hans fördelning av skottförsök dippade också ner ifjol och ligger på samma nivå i år. Än så länge har han en hög utdelning i 5v5 men det finns anledning att misstänka att den kommer att falla.
25 år gammal är Scheifele i sin prime, men man märker med all tydlighet att han presterar som allra bäst med Wheeler och jag tror att deras framgång är tajt sammankopplad. Min gissning är att utdelningen i 5v5 avtar en smula och att det slutar strax under 100 för de här två herrarna.
Leon Draisaitl – NEJ
51 poäng på 40 matcher (104-poängstempo)
Leon Draisaitl är en väldigt bra spelare, men i min värld är han ingen 100-poängsman. Nyckeln här så klart McDavid – 22 av Draisaitls 30 5v5-poäng har kommit tillsammans med nummer 97, trots att han tillbringat ungefär 42 procent av sin istid utan superstjärnan.
Oilers kommer fortsatt att experimentera med de här två i olika linor och det är ganska uppenbart vilken effekt det kommer att ha.
Ovanpå det så rider han en personlig skottprocent på 20,4, högst av någon spelare på den här listan. Draisaitl kommer sluta på en fin poängtotal, men den kommer inte bestå av tre siffror.
David Pastrnak – NEJ
52 poäng på 41 matcher (104-poängstempo)
Pastrnak kommer med marginal att slå personbästa men jag tror inte det räcker till 100 pinnar. Boston har på senast mixtrat med att sprida ut sin offensiv vilket har inneburit att Pastrnak fått spela med David Krejci i andrakedjan. Inget ont om honom, men någon Patrice Bergeron är han verkligen inte – och även om Bruins velat hålla ihop dem så förutsätter det att veterancentern håller sig frisk, vilket historiken visar oss kan vara ett problem.
Oavsett center är Pastrnak en fantastisk offensiv spelare och ett av ligans giftigaste powerplayvapen – och han har också hugg på en annan drömgräns: vid 41-matchersgränsen stod han på 25 mål, vilket så klart ger ett jämnt och fint 50-målstempo.
Frågan är dock om det räcker hela vägen fram till 100 pinnar. Jag är inte övertygad ännu.
Bubblare
Det finns fyra spelare som just nu går mot säsonger med 95 poäng eller mer, men inte fullt tar sig över strecket:
Jack Eichel (99-poängstempo)
Sean Monahan (99-poängstempo),
Patrick Kane (99-poängstempo)
Alexander Ovechkin (95-poängstempo*)
*Med hänsyn tagen till att han garanterat tappar en match på grund av avstängningen som väntar för att ha skippat All star.
51 poäng på 40 matcher (104-poängstempo)
Leon Draisaitl är en väldigt bra spelare, men i min värld är han ingen 100-poängsman. Nyckeln här så klart McDavid – 22 av Draisaitls 30 5v5-poäng har kommit tillsammans med nummer 97, trots att han tillbringat ungefär 42 procent av sin istid utan superstjärnan.
Oilers kommer fortsatt att experimentera med de här två i olika linor och det är ganska uppenbart vilken effekt det kommer att ha.
Ovanpå det så rider han en personlig skottprocent på 20,4, högst av någon spelare på den här listan. Draisaitl kommer sluta på en fin poängtotal, men den kommer inte bestå av tre siffror.
David Pastrnak – NEJ
52 poäng på 41 matcher (104-poängstempo)
Pastrnak kommer med marginal att slå personbästa men jag tror inte det räcker till 100 pinnar. Boston har på senast mixtrat med att sprida ut sin offensiv vilket har inneburit att Pastrnak fått spela med David Krejci i andrakedjan. Inget ont om honom, men någon Patrice Bergeron är han verkligen inte – och även om Bruins velat hålla ihop dem så förutsätter det att veterancentern håller sig frisk, vilket historiken visar oss kan vara ett problem.
Oavsett center är Pastrnak en fantastisk offensiv spelare och ett av ligans giftigaste powerplayvapen – och han har också hugg på en annan drömgräns: vid 41-matchersgränsen stod han på 25 mål, vilket så klart ger ett jämnt och fint 50-målstempo.
Frågan är dock om det räcker hela vägen fram till 100 pinnar. Jag är inte övertygad ännu.
Bubblare
Det finns fyra spelare som just nu går mot säsonger med 95 poäng eller mer, men inte fullt tar sig över strecket:
Jack Eichel (99-poängstempo)
Sean Monahan (99-poängstempo),
Patrick Kane (99-poängstempo)
Alexander Ovechkin (95-poängstempo*)
*Med hänsyn tagen till att han garanterat tappar en match på grund av avstängningen som väntar för att ha skippat All star.
Ovechkin tror jag når 50 mål men inte 100 poäng. Kane blir nog för ensam i ett uddlöst Chicago. Monahans framgång är tajt bunden till Gaudreaus och det som gäller honom går i mångt och mycket att applicera på båda två – med den avgörande skillnaden att Gaudreau helt enkelt är mer offensivt begåvad. Monahan är inte över 100-poängstempo efter deras fantastiska höst ihop och då tror jag inte att han kommer att öka på under våren.
Den jag ger bäst chanser att lyckas är Jack Eichel. För mig är han ett ja. Buffalo ligger på nedre hälften i powerplaytabellen och i 5v5 har Buffalo som lag visserligen haft en bra utdelning med Eichel på isen men han själv skjuter torftiga 9,1. Den låga utdelning kan säkert till viss del ha att göra med kvantitet för kvalitét (Eichel är trea i hela NHL i skott på mål) men jag tror ändå att fler puckar kan trilla in framöver.
Dessutom tror jag att 100-poängsstrecket verkligen är något som driver den intensivt tävlingsinriktade Eichel, och är han nära i slutet så kommer han att jaga så mycket han kan (inom ramen för vad som är bäst för laget).
***
Min taffliga matte ger alltså sju spelare som jag tror når 100. Givetvis kommer skador, formsvackor och annat inträffa – på samma sätt som att någon kan komma bakifrån i fältet med en rasande stark vår.
Oavsett vad: vi går mot fler 100-poängsspelare än på många år och det är väl trevligt?
***
Mer på temat Kucherov: hans fyrapoängskväll i LA härom natten var hans tredje på de senaste fem matcherna.
Blir därmed den blott fjärde spelaren att lyckas med det sedan 1996-97, i sällskap med legendariska Penguins-trion Mario Lemieux, Jaromir Jagr och Nils Ekman.
***
Jag har inte läst så mycket om det, för det intresserar mig inte alls, men jag har informerats om att folk är upprörda över att spelare gått på lokal efter JVM-sortin.
Man kan förfasas över mycket här i livet, men att ett gäng ynglingar väljer att försöka förtränga ett nesligt nederlag med alkohol och nöje är inte en av dem.
Allt jag har att säga om det.
***
Mer om Tampa, NHL:s bästa lag som varit här ute på västkusten i dagarna: kedjan med Yanni Gourde, Anthony Cirelli och Adam Erne har potential att bli en riktig X-faktor i ett slutspel: de jagar puckar som blodtörstiga dingos och måste vara en mardröm att möta.
***
Undrar ni vem som Erik Karlsson ringer oftast eller vilket telefonnummer han önskade att han hade i sin telefonbok? Kika då Hockeyklubben på måndag.
Kvällens/nattens NHL-matcher
19.00 Philadelphia Flyers – Calgary Flames
Odds från Hajper: Hemmaseger 2,80. Kryss 4,10. Bortaseger 2,20.
20.00 Ottawa Senators – Minnesota Wild
Odds från Hajper: Hemmaseger 3,50. Kryss 4,15. Bortaseger 1,90
01.00 Boston Bruins – Buffalo Sabres
Odds från Hajper: Hemmaseger 1,74. Kryss 4,25. Bortaseger 4,15.
01.00 Florida Panthers – Columbus Blue Jackets
Odds från Hajper: Hemmaseger 2,40. Kryss 4,0. Bortaseger 2,60.
01.00 Montreal Canadiens – Nashville Predators
Odds från Hajper: Hemmaseger 2,45. Kryss 4,00. Bortaseger 2,55.
01.00 Toronto Maple Leafs – Vancouver Canucks
Odds från Hajper: Hemmaseger 1,68. Kryss 4,35. Bortaseger 4,25.
02.00 St Louis Blues – New York Islanders
Odds från Hajper: Hemmaseger 2,25. Kryss 4,00. Bortaseger 2,75.
04.00 Los Angeles Kings – Edmonton Oilers
Odds från Hajper: Hemmaseger 2,60. Kryss 3,90. Bortaseger 2,40.
06.00 San Jose Sharks – Tampa Bay Lightning
Odds från Hajper: Hemmaseger 2,65. Kryss 4,10. Bortaseger 2,30.
Här kan du läsa mer om NHL
Den jag ger bäst chanser att lyckas är Jack Eichel. För mig är han ett ja. Buffalo ligger på nedre hälften i powerplaytabellen och i 5v5 har Buffalo som lag visserligen haft en bra utdelning med Eichel på isen men han själv skjuter torftiga 9,1. Den låga utdelning kan säkert till viss del ha att göra med kvantitet för kvalitét (Eichel är trea i hela NHL i skott på mål) men jag tror ändå att fler puckar kan trilla in framöver.
Dessutom tror jag att 100-poängsstrecket verkligen är något som driver den intensivt tävlingsinriktade Eichel, och är han nära i slutet så kommer han att jaga så mycket han kan (inom ramen för vad som är bäst för laget).
Jack Eichel. Foto: Bildbyrån.
***
Min taffliga matte ger alltså sju spelare som jag tror når 100. Givetvis kommer skador, formsvackor och annat inträffa – på samma sätt som att någon kan komma bakifrån i fältet med en rasande stark vår.
Oavsett vad: vi går mot fler 100-poängsspelare än på många år och det är väl trevligt?
***
Mer på temat Kucherov: hans fyrapoängskväll i LA härom natten var hans tredje på de senaste fem matcherna.
Blir därmed den blott fjärde spelaren att lyckas med det sedan 1996-97, i sällskap med legendariska Penguins-trion Mario Lemieux, Jaromir Jagr och Nils Ekman.
***
Jag har inte läst så mycket om det, för det intresserar mig inte alls, men jag har informerats om att folk är upprörda över att spelare gått på lokal efter JVM-sortin.
Man kan förfasas över mycket här i livet, men att ett gäng ynglingar väljer att försöka förtränga ett nesligt nederlag med alkohol och nöje är inte en av dem.
Allt jag har att säga om det.
***
Mer om Tampa, NHL:s bästa lag som varit här ute på västkusten i dagarna: kedjan med Yanni Gourde, Anthony Cirelli och Adam Erne har potential att bli en riktig X-faktor i ett slutspel: de jagar puckar som blodtörstiga dingos och måste vara en mardröm att möta.
***
Undrar ni vem som Erik Karlsson ringer oftast eller vilket telefonnummer han önskade att han hade i sin telefonbok? Kika då Hockeyklubben på måndag.
Kvällens/nattens NHL-matcher
19.00 Philadelphia Flyers – Calgary Flames
Odds från Hajper: Hemmaseger 2,80. Kryss 4,10. Bortaseger 2,20.
20.00 Ottawa Senators – Minnesota Wild
Odds från Hajper: Hemmaseger 3,50. Kryss 4,15. Bortaseger 1,90
01.00 Boston Bruins – Buffalo Sabres
Odds från Hajper: Hemmaseger 1,74. Kryss 4,25. Bortaseger 4,15.
01.00 Florida Panthers – Columbus Blue Jackets
Odds från Hajper: Hemmaseger 2,40. Kryss 4,0. Bortaseger 2,60.
01.00 Montreal Canadiens – Nashville Predators
Odds från Hajper: Hemmaseger 2,45. Kryss 4,00. Bortaseger 2,55.
01.00 Toronto Maple Leafs – Vancouver Canucks
Odds från Hajper: Hemmaseger 1,68. Kryss 4,35. Bortaseger 4,25.
02.00 St Louis Blues – New York Islanders
Odds från Hajper: Hemmaseger 2,25. Kryss 4,00. Bortaseger 2,75.
04.00 Los Angeles Kings – Edmonton Oilers
Odds från Hajper: Hemmaseger 2,60. Kryss 3,90. Bortaseger 2,40.
06.00 San Jose Sharks – Tampa Bay Lightning
Odds från Hajper: Hemmaseger 2,65. Kryss 4,10. Bortaseger 2,30.
Här kan du läsa mer om NHL
Allt på Hockeynews PLUS för bara 69kr. Skaffa PLUS. Säg upp när du vill.