Magnus Svensson, även kallad "Sigge", började sin karriär i den lilla småländska staden Tranås. Efter säsongen 1982/1983 lämnade Sigge sitt barndomshem för att testa på spel i Leksand som 20-åring.
Till en början blev det inte riktigt som han tänkt sig, det var kämpigt.
– Det är en liten stad, det var en utmaning att komma till Leksand. Jag gav det verkligen en chans att slå mig in i A-laget. Det gick bättre och bättre och sedan fick jag chansen i A-laget, så då var man stolt över sig själv.
Sedan den dagen var han Leksand trogen under nästan hela sin karriär, det blev några turer till Schweiz och två omgångar till Florida Panthers. Leksand och klubben blev som hemma. När han tänker tillbaka på vad den klubben har betytt för honom blir han känslosam.
– Den har betytt allt för min karriär. Jag har inte varit utomlands mycket utan har alltid varit i Leksand. Att vara hissad i taket i Tegera Arena känns helt otroligt.
Idag hänger hans tröja nummer åtta i taket i Tegera Arena tillsammans med de forna hjältarna Åke Lassas, Jonas Bergqvist, Vilgot Larsson, Dan Söderström, Mats Åhlberg, Nisse Nilsson, Christer Abris, Tommy Abrahamsson, Tomas Jonsson och Niklas Eriksson.
Trots att han har mycket att tacka klubben för finns det en händelse som dock tog hårt i hjärtat på honom.
– Efter jag var med och tog upp Leksand till SHL säsongen 2015/2016 dog det lite inom mig, jag kände mig lite sviken faktiskt när jag inte fick fortsätta.
Att avsluta tränarkarriären, som han påbörjade 2002, på det sättet tog hårt på honom och kändes som ett svek.
– Det tog ett tag att smälta, men nu har jag gått vidare.
När han tänker tillbaka på OS i Lillehammer, för på dagen snart 30 år sedan, är det andra känslor som blossar upp.
– Glädje, det är en härlig känsla även fast det är så länge sedan.
Sigge skadade sig under en träningsmatch inför mästerskapet. Han missade därför den första gruppspelsmatchen mot Slovakien som blev rejält omtalad.
– Alla gnällde på oss, men de hade bra lirare också.
Att han hade varit skadad var däremot ingenting som märktes eller som han kände av vid gruppspelsmatch två. Backen hade en superturnering och var en av Sveriges viktigaste spelare.
– När jag spelade igen tyckte jag det gick jättebra.
Sigge stod för fyra mål, varav två i finalen mot Kanada. Hade Sigge, med 1.49 kvar av den tredje perioden i guldmatchen, inte bombat in pucken i numerärt överläge hade ett guldfirande i minusgrader på Sergels Torg aldrig skett.
– Det var en enorm glädje när pucken gick in. Det var en bra match, vi var bra och fick sedan chansen i powerplay och då var det inte så mycket att fundera på.
Förlängningen blev mållös och backen utsågs till en av straffläggarna. Mycket hängde på Leksandslegendaren i det ögonblicket, men speciellt nervös, det var han inte.
– Nej, inte så mycket. Jag var så inne i matchen så man hann inte tänka på att det gällde så mycket. Jag gjorde det jag skulle göra.
När det var dags för hans andra straff blev det däremot en miss. Men Peter "Foppa" Forsberg redde ut det tillsammans med Tommy Salo som stod för en makalös räddning, och guldet var gulblått.
Finland var storfavoriter inför mästerskapet enda fram till det att man föll mot Kanada i semifinalen. Att guldet hamnade i Sverige menar Sigge hade och göra med mixen i laget, Sverige var mitt i ett generationsskifte och det var en blandning av unga och erfarna spelare i laget.
– Vi hade topparna och bredderna, och det måste man ha om man ska vara ett bra lag och vi var bättre hela tiden.
Att grabben från Tranås skulle ha ett OS-guld, ett VM-guld och ett VM-brons, var inget han kunnat förutspå när resan började.
– Jag tror bara jag alltid haft en vilja att alltid göra bra ifrån mig på allt.
Legendaren ser positivt på dagens hockey och tror på de svenska landslagen.
– De klarar sig väldigt bra internationellt tycker jag, även juniorerna, det såg vi inte minst på JVM.
60-åringen har ingen direkt koppling till hockey idag, de blir en del besök i arenorna runtom och i Leksand, men inte mer än så.
– Jag tittar på Leksand, sedan spelar svärsonen Alexander Wiklund i Björklöven så dem blir det en del med.
Idag jobbar han på ett lager i Leksand som han valde att bo kvar i efter karriärens slut.
– Just nu har jag varit sjukskriven för problem med knäleden i ena knät. Men jag jobbar på Clas Ohlson, 75 procent, för jag tycker ändå att det räcker. Jag trivs väldigt bra här i Leksand.
60-åringen är glad över att han är där han är idag. För ett par år sedan fick Leksandslegendaren en stroke och livet förvandlades snabbt till en mardröm.
– Det är tur att jag klarat mig ganska så bra ändå.
Han har inga besvärligheter kvar idag från händelsen, även om det var en oerhörd tuff period i livet.
– Jag har kvar rörligheten och kan prata och allt sådant där, jag hade tur.
LÄS MER: HockeyNews - Curre om Foppakaoset – och samtalet från Bengt-Åke
FEM SNABBA.
1. Vem var din första stora idol inom ishockeyn?
Börje Salming.
2. Vilken spelare är den bästa du spelat med?
Peter Forsberg.
3. En speciell vana eller ritual du gjorde innan match?
Jag skulle vara först ut på isen och sist av uppvärmningarna. Innan jag åkte av skulle jag även dra ett slagskott.
4. Trä eller kompositklubba?
Träklubba.
5. Vem anser du är Sveriges bästa hockeyspelare just nu?
Victor Hedman.
PLUS gratis i en månad! (ord pris: 69). Skaffa PLUS. Säg upp när du vill.