MoDo-forwarden Måns Carlsson har haft en minst sagt prövande försäsongsäsong. Efter en månad helt bortkopplad från träning på grund av magproblem har 28-åringen nu fått sin diagnos – ulcerös kolit. För HockeyNews berättar han om den utlämnande undersökningen, den skiftande dagsformen och tålamodet som krävs för att ta sig tillbaks till isen.
Det har gått ungefär en månad sedan Måns Carlsson tvingades dra i handbromsen helt och hållet.
Efter en tid av ovisshet och försök att utesluta olika sjukdomar gav en koloskopi i slutet av augusti det konkreta besked som forwarden väntat på.
– Det är skönt att ha fått någon typ av diagnos i alla fall, så man kan börja med en medicinering som är just mot det. Innan var det ganska mycket bara att avfärda grejer runtom. Koloskopier får man ju ofta på svart och vitt vad det är, säger Carlsson.
Själva undersökningen är dock ingenting han minns med glädje.
– Det är ju ingen jätterolig undersökning. Fy fan alltså, då känner man sig liten alltså, usch. Man är väldigt utlämnad.
Att det rörde sig om ulcerös kolit och inte Crohns sjukdom ses dock som en liten seger, då Crohns ofta angriper hela mag-tarmkanalen.
– De säger ju att det är positivt. Crohn går väl i hela tarmen, inklusive kanske lite av matstrupen, och ulcerös är ju oftast bara en del. Det känns ju skönt någonstans. Nu är allt tufft i början när man ska hitta en medicinering som funkar för mig.
Sjukdomsbeskedet kom som ett tungt slag. Efter ett par säsonger som han själv beskriver som lite tyngre, hade han siktet inställt på ett starkt år.
– Jag hade ställt in mig på att ha en jävligt bra sommar och göra något jävligt bra av den här säsongen. Så det sätter väl lite käppar i hjulet såklart. Men det kanske är bra att det kom nu och inte i november eller december. Någonstans har jag ju tid på mig att träna upp mig.
Under frånvaron har vardagen fått anpassas kraftigt utifrån magens mående och tillgång till faciliteter.
– Jag försöker ha samma dagar som grabbarna, komma ner till hallen, sitta och kolla på träningarna. Men man får anpassa sig lite eftersom man behöver nära till toaletten, det känns säkrare så i alla fall. Det är en jävla konstig situation, men man lär sig nya grejer om sig själv, sin kost och sin kropp.
Carlsson tränar numera enligt en försiktig stegringsplan med is varannan dag och gym varannan dag, för att inte överbelasta kroppen.
– Benen har ju känts som gelé typ. Man har tappat mycket, men det är klart det är kul att vara på is. Jag är inte med på några övningar, men att bara få känna på det ger ju lite energi i alla fall.
Vägen mot matchform är dock fortfarande oförutsägbar. Tarmen bedöms vara inflammerad och symptomen är inte helt borta.
– Jag blöder fortfarande i avföringen så det måste ju vika innan man börjar göra någonting till 110 procent. Det är ganska diffust allting. Jag vet liksom inte riktigt hur det ska kännas.
Dagsformen varierar kraftigt från dag till dag.
– Förra veckan kanske var min bästa vecka, då var jag pigg hela dagarna. Sen har jag känt mig lite tröttare nu den här veckan, så det är verkligen upp och ner, säger han när vi träffade honom i början av september.
Trots muskeltappet ger fysträningen ändå framtidshopp. Konditionen fungerar bra och pulsen sjunker snabbt efter hårda cykelintervaller.
– Där har jag en grund att gå på i alla fall. Men jag vill inte hoppa in bara för att, utan jag vill vara hyfsat redo så att det inte bara blir pannkaka av allting.
Vid sidan av isen har Carlsson haft tid att studera årets upplaga av Modo. Han gillar lagbygget och ser ett hungrigt kollektiv.
– Om man jämför med förra året så är det väl kanske mer ett lag som kan spela i alla zoner. Vi har väl inte den superspetsen som vi hade förra året, men ett gediget lag där alla gör allt för varandra.
Jag tycker de har stått sig bra mot SHL-motstånd, förutom Timrå kanske som blev en plump.
– Grunden ser bra ut och försvarsspelet har sett vettigt ut. Det blir kul att se hur vi ligger till mot ett allsvenskt motstånd som Östersund framöver.
Han lyfter även fram några lagkamrater som stuckit ut lite extra under försäsongen.
– Jag gillar ju en sån som Emil Larssons spelstil, att buffla på och jobba fram puckar. Sen är Elton (Hermansson) skicklig och det är kul att se Milan (Sundström). Milan sänker och styr tempot, det är lite gamla skolan på honom, vilket är häftigt att se i den åldern han är i.
