Mario Kempe vet hur snabbt en tung säsong kan förvandlas till en mardröm.
Han var själv med när Djurgården åkte ur SHL 2012 – en upplevelse som fortfarande sitter djupt.
Nu ser den tidigare DIF-forwarden en risk för att dagens lag ska fastna i samma mentala fälla.
– Vi bara grävde oss djupare och djupare, berättar Kempe i DIF News.
Presenteras i samarbete med aioss.se
Det har gått många år sedan Djurgården tvingades lämna SHL våren 2012. Men för Mario Kempe, som då spelade sin andra säsong i klubben, är minnena fortfarande starka.
Plus
Läs vidare med Hockeynews PLUS
Exklusiva nyheter, silly, analyser och bevakning av dina lag.
Det har gått många år sedan Djurgården tvingades lämna SHL våren 2012. Men för Mario Kempe, som då spelade sin andra säsong i klubben, är minnena fortfarande starka.
När han gästar Hockeynews podcast DIF News kommer samtalet in på tiden i favoritklubben.
Och det är inte de stora publikmatcherna eller de heta derbyna som dyker upp först.
ANNONS
– Det starkaste minnet var ju inte jättepositivt. Det var ju att vi åkte ut min andra säsong och det var ju hemskt. Alltså, då ville man ju bara lägga av med hockeyn. Det var ju det värsta man varit med om, att ens favoritlag åker ut.
Kempe berättar samtidigt om stoltheten över att få representera Djurgården, något han drömt om sedan barnsben. Men avslutningen blev långt ifrån vad han hade föreställt sig.
– Man hade ju velat ha ett bättre avslut med Djurgården och det kändes väldigt tufft att lämna efter att man hade åkt ut.
”Vi hade ett bra lag”
Det som gör degraderingen särskilt svår att förstå i efterhand är att Kempe fortfarande anser att Djurgården hade ett tillräckligt bra lag för att klara sig kvar.
Men när resultaten uteblev förändrades något inom gruppen.
– Där ser man också hur mycket mentalt det är i hockeyn. För vi hade ett bra lag. Vi skulle inte åka ut den säsongen, men när det börjar gå käppar i hjulen blir det mentalt. Det blir press utifrån, vi fick inte ihop det.
Han beskriver hur spelarnas fokus gradvis flyttades från möjligheterna framför dem till hotet bakom.
– Sen börjar man liksom titta bakom sig istället för att jaga framför. Vi bara grävde oss djupare och djupare.
Bara två år tidigare hade Djurgården spelat SM-final mot HV71. Säsongen därpå hade laget pressat Luleå till en sjunde och avgörande kvartsfinal.
ANNONS
Sedan kom raset.
– Det blir ju någon form av mental spärr, säger Kempe.
Varningen till dagens Djurgården
Det är just den mentala biten som Kempe lyfter när samtalet återvänder till Djurgårdens nuvarande situation.
Han menar att laget behöver skapa avstånd till bottenstriden för att kunna spela med större trygghet och mindre rädsla för misstag.
– Det är lite det jag skulle vilja se från Djurgården nu också. Tar man bara några steg så att man får ett litet glapp till de bakom sig, så slipper man titta bakom sig hela tiden. Då kan man börja fokusera på spelet, få lite lugnare axlar och andas lite lugnare.
Det handlar enligt Kempe om att undvika att varje situation på isen börjar kännas avgörande för lagets framtid.
– Så att det inte blir den här känslan att om jag fuckar upp nu och det blir mål, då är vi på nedflyttningsstrecket.
Han minns tydligt hur den pressen påverkade Djurgården under degraderingssäsongen.
– Jag minns ju matcherna. Det spelade ingen roll om vi mötte Karlskoga i kvalserien. Det var så här: Vi får inte torska. Alltså, vi får inte torska.
Och just den inställningen blev förödande, menar han.
– Bara den inställningen, istället för att gå ut och känna att vi är stora Djurgården, de här ska vi köra över. Det gör stor skillnad.
Kempe avslutar med att understryka hur avgörande han anser att psykologin är för prestationerna på isen.
– Det mentala i hockeyn är över 50 procent. Jag skulle säga 70 procent.
