Efter åtta spelade matcher så ligger Troja på plats 18 i tabellen. Smaka på den lite. Storklubben Troja ligger just nu på en playoutplats.
Ikväll åkte man på den femte raka förlusten. Detta efter att i fredags åkt på hemska 2-8 på hemmaplan mot Karlskrona. Publiken gick hem innan slutsignal och man trodde då att lågvattenmärket var nått. Men inte. När kvällens motståndare Grästorp satte 4-1 i den tredje perioden så reste sig folk ånyo upp och lämnade SP Arena.
Efter att ha läst lokaltidningen Smålänningen så har jag förstått att man pratat igenom debaclet mot KHK. Det märktes verkligen inte på onsdagskvällen. Efter en lovande start med mål direkt så gick Troja ner sig fullständigt i den andra perioden. De var orörliga, de var otajmade och självförtroendet verkar som bortblåst.
Detta mot ett Grästorp som inte heller rosat marknaden under säsongen. Jag ska inte ta något från bortalaget idag, men ju mer Troja gick ner sig desto mer växte Grästorp.
Ser det ut på detta vis mot Kungälv på fredag. Ja, då förlorar Troja igen och blir än mer cementerade i botten.
Hur har det kunnat gå så här snett?
Vet man ens själva vad man vill?
Troja har alltid så länge jag kan minnas varit en så kallad maktfaktor. På 80 och 90-talet var de ett av de bästa gängen utanför elitserien och under 2000-talet har de ständigt nämnts som ett topplag i Hockeyettan och som en intressant nykomling i allsvenskan vid de tillfällena de varit på besök i andraligan.
Men man har knappast förvaltat sitt pund rätt. Förrförra gången man var uppe i allsvenskan så vill jag hävda att man på egen hand såg till att degradera sig genom ett alldeles för svagt lagbygge. Ifjol var det en liknande melodi, men då upplevde jag ändå att man försökte korrigera det längs med resans gång.
Men det var minst sagt Cirkus Troja 25/26. Spelare ut och in. Man kickade huvudtränaren Jens Gustafsson för att senare ta tillbaka honom som sportchef. De senaste åren har det hela tiden kommit olika besked från de som styrt klubben. Ena dagen är det ekonomiska bekymmer, så pass illa så man funderade på att lägga ner sin damsatsning, ända tills en extern finansiär kom in och räddade damerna. Andra dagen finns det pengar och då ska man satsa mot allsvenskan.
Under resans gång har fansen stått vid sidan och lidit alla helvetes kval. För jag tror de känt precis det jag känt och känner kring Troja: Man har en skyhög potential som förening, men man lyckas inte ta tillvara på det.
De ledande spelarna leder inte
Lukas Sjöblom värvades hem från Karlskrona som något slags affischnamn för Trojas omtag i ettan. 26-åringen har inte nätat sedan premiären mot Tingsryd och har stundtals sett iskall ut. Samma sak med Martin Fransson som efter en lovande försäsong sakta men säkert sett mer ihopsjunken ut för varje match. När Troja tappade matchen mot Mjölby så var det just denna duo som snackade till sig utvisningar vilket gjorde att Mjölby kunde traska ifrån i slutet av matchen. Under onsdagen så var det Fransson som schabblade innan gästerna kunde göra sitt 2-1-mål.
Även under onsdagskvällen var det gnäll på domarna från Trojahåll. Dock utan att det renderade i några utvisningar. Men vissa disciplinära problem finns.
Målvakten Vilgot Holm har sett skakig ut och Troja har istället valt att satsa på unge Melker Björk. Björk har gjort det bra, men det ska inte ligga på en 20-årings axlar att leda Troja uppåt i tabellen.
Gustav Lindberg, Viktor Bernhardtz och Hugo Ek Koskela har gjort vad de kunnat i säsongsinledningen. Men det är inte de som ska leda laget, de är kryddan som ska toppa basen i såsen.
Noa Lindqvist Muci gör vad han kan och kämpar och sliter. Han är en underskattad spelare på nivån, men samtidigt är det ett svaghetstecken för Troja att han agerar förstecenter. Förstå mig rätt: Noa Lindqvist Muci är en skicklig ishockeyspelare, men i ett lag som på papperet åtminstone ska vara topp 10 i den Södra Hockeyettan så ska han vara tredjecenter. En sådan som kan leda en kedja offensivt, men också vara en pina för motståndarnas stjärnor.
Kvällens förlust var den fjärde där man tappat en ledning till förlust. Det tyder på en mental skörhet.
Tunn och obalanserad trupp
Minskad budget och stor spelaromsättning har gett Troja andra förutsättningar än tidigare. Framför allt är backsidan känslig för skador och frånvaro. Samtidigt behöver de mer meriterade spelarna ge stabilitet åt en delvis orutinerad grupp. När även de tappar disciplinen saknas det ledarskap på isen när laget behöver det som mest.
Det är tydligt att man byggt en topphierarki med bland andra Lukas Sjöblom, Hugo Ek Koskela och Martin Fransson och sedan fyllt ut med bredd därunder. Men när spetsen inte levererar så faller ofta ett sådant bygge inte så väl ut.
Jag kände redan inför säsongsstarten att det skulle bli tufft för Troja då jag tycker de satte upp ett spretigt lagbygge med oklara roller på väldigt många håll.
Det har visat sig under säsongsinledningen. Spelarna ser stundom fastfrusna ut på isen och det visar sig både offensivt och defensivt. Defensiva misstag i avgörande lägen gör att Troja släpper in för enkla mål.
Ett glapp mellan förväntningar och kapacitet
Trojas historia och tidigare framgångar skapar förväntningar som årets trupp har svårt att leva upp till. Premiärsegern mot Tingsryd på hemmaplan kan ha skruvat upp bilden av lagets slagstyrka. Jag tror inte heller att någon spelare i årets Troja hade tänkt sig den här säsongsinledningen och det kan möjligtvis vara förklaringen till att man ser så handlingsförlamade ut.
Men ju längre ner man sjunker i tabellen, ju fler matcher man förlorar. Desto mer kommer kraven öka. Så det är något laget måste kunna hantera.
Vägen framåt
Klart är att något måste göras i Troja. Och nej, jag kommer inte börja yla om tränarbytet. Tobias Törnkvist måste få en ärlig chans att styra upp detta. Men kanske att Troja bör få in någon med rutin bredvid honom i båset. En trygg axel att luta sig mot.
Målvaktssidan bör man titta över och backsidan bör nog förändras en smula också. För om de defensiva misstagen försvinner så lär det ge forwards råg i ryggen också.
Bilden är ett montage. Foto: Bildbyrån
