Ett år har gått sedan Joe Snively lämnade Nordamerika för sitt första äventyr i Europa.
Den här gången kommer han till försäsongen utan samma mängd nya intryck. Stockholm är bekant, liksom människorna i och runt Djurgården.
– Det känns definitivt mer bekvämt, man känner alla spelare, ledare och människorna runt klubben. Man känner till staden och vet hur allt går till. Det känns väldigt bra att vara tillbaka.
Förra sommaren innebar ett betydligt större miljöombyte. Snively beskriver det samtidigt mer som spänning än nervositet.
– Man får en hel del tid på sig att förbereda sig här med träningslägret. Så det var mycket energi förra säsongen och inte så mycket nervositet över omställningen. Det var bara att dyka rätt in i det. Det kanske är en lite annorlunda känsla nu men det är inte alltför stor skillnad.
Vill se ett jämnare Djurgården
Även gruppen har hunnit sätta sig under de första veckorna av försäsongen.
– Vi har spelat några matcher ändå och jag tycker om vår nivå när det gäller intensitet och fart. Flera killar från förra säsongen ser ut att ha tagit stora kliv.
– Vi pushar varandra och försöker få ut så mycket som möjligt av varandra. Det har varit en bra försäsong så här långt.
Djurgården tog sig till slutspel redan under sin första säsong tillbaka i SHL men åkte ut mot Malmö i åttondelsfinalen.
För Snively är en av lärdomarna att laget behöver hitta en högre lägstanivå över en hel säsong. Ambitionen inför år två är samtidigt betydligt större än att bara ta sig till slutspel.
– Förra året var det en hel del upp och ner. Att ta oss till en slutspelsserie förra säsongen var såklart bra men vi hade gärna tagit oss lite längre. Vi hade en bra start förra säsongen och sedan gick det lite tyngre.
– Det är något vi ska försöka adressera i år, att vara mer konsekventa i vårt spel varje vecka och höja lägsta nivån.
Målet för den kommande säsongen är tydligt enligt Snively.
– Självklart vill vi vara med och slåss om guldet, det borde vara målet varje år. När man spelar för den här klubben, som har så passionerade supportrar och har vunnit flest guld, ska standarden vara att vara med högt upp och slåss om titlar.
– Det är väl det som blir målet, att sätta oss i ett läge som ger oss chansen att vara med och tävla om det. Det är den standard Niklas (Wikegård) och Marcus (Due-Boje) vill skapa en grund där klubben kan vara med och utmana varje år i framtiden.
”Förväntar mig mer av mig själv”
Snively stod själv för en stark första grundserie i Djurgårdströjan och gjorde 39 poäng på 52 matcher.
Trots det är han inte nöjd med att bara upprepa sitt första år.
– Överlag är jag rätt nöjd med min individuella prestation. Jag förväntar mig mer av mig själv den här säsongen, att jag fortsätter att växa, utvecklar mitt spel och hjälper laget att vinna matcher.
– Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig förra säsongen, i år har jag mer erfarenhet och vet lite mer om intensiteten i matcherna och sådana saker.
Redan under förra säsongen valde Snively dessutom att förlänga sitt kontrakt med Djurgården med ytterligare två säsonger.
– Det var ett beslut jag tog förra säsongen som togs för att jag har haft en fantastisk erfarenhet av att bo i Stockholm och att spela för den här klubben. Vi har helt fantastiska supportrar, varje match är slutsåld och känns som en slutspelsmatch, det får varje match att kännas levande.
– Samtidigt har jag verkligen älskat att bo i Stockholm. Det var verkligen en no-brainer för mig att ha lite stabilitet och skriva på för två år till med ett lag som vill vinna.
Det saknades inte andra möjligheter.
– Det fanns andra alternativ men jag ville inte riktigt vänta och se. Jag har aldrig velat hoppa runt mellan lag i min karriär och det här är en fantastisk plats för mig.
– Jag är tacksam för möjligheten jag får och att de valde att chansa på mig förra året när jag aldrig hade varit i Europa tidigare.
En del av upplevelsen som gjorde störst intryck under debutsäsongen fanns på läktarna.
– När jag visste att jag skulle komma till Sverige så tittade jag en hel del på Youtube men det räckte inte riktigt för att förbereda mig. Jag blev definitivt överraskad över passionen, att varje match är slutsåld och att det alltid sjungs oavsett om man vinner eller förlorar.
– Jag trodde att jag var redo men det var verkligen speciellt, det gör verkligen att intensiteten varje match blir mycket högre och det gör det enkelt för oss spelare att tagga till för en vanlig seriematch. Redan när man står i gången och hör hela arenan sjunga, det är mäktigt.
Efter ett år i Sverige finns det ingen tvekan om hur han ser på flytten över Atlanten.
– Ja. Jag hade inte kunnat vara mer tacksam. Jag älskar Stockholm och älskar att spela för Djurgården, så jag blev väldigt nöjd med mitt första år i Europa.
NHL-debuten i barndomsklubben
Vägen till Djurgården har samtidigt varit lång.
Snively lämnade hemmet tidigt för juniorspel, gick vidare via USHL och universitetsishockeyn på Yale och tog därefter steget in i Washington Capitals organisation. Under åren i Hershey Bears vann han också Calder Cup två gånger innan det sista året i Nordamerika tillbringades i Detroits organisation.
När han själv får välja vad som sticker ut mest från karriären hittills nämner han först en barndomsdröm som blev verklighet – NHL-debuten för Washington.
Allra stoltast är han dock över något annat.
– Att spela i NHL och min debut var såklart speciellt. Det var i min hemstad och för laget jag växte upp med att se. Men jag är nog mer stolt över mina två titlar med Hershey, några av mina bästa vänner var i det laget och det är nog höjdpunkten så här långt.
– Det var verkligen mäktigt. Efter ett långt slutspel som tar slut i juni kändes som att man nästan inte ville att säsongen skulle ta slut, vi i laget tyckte verkligen om att spendera tid med varandra. Det är definitivt något jag vill uppleva igen, att vinna. Det är målet för det här året och nästa år.
NHL-debuten hade samtidigt en särskild betydelse. Snively fick göra den inför familj och vänner – för klubben han hade följt sedan barnsben.
– Det var väldigt speciellt. Mina föräldrar, familj och nära vänner var där. En cool erfarenhet när man ser tillbaka på det. Det betydde mycket för mig som odraftad och jag kände mig kanske lite förbisedd på grund av min storlek. Det betydde mycket att få vara med om det.
Att aldrig bli vald i NHL-draften blev däremot ingen större mental belastning.
– Det påverkade mig inte så mycket. Som en liten spelare så finns det flera exempel på andra som har haft framgång trots att de inte gick i draften. Jag har sett upp till flera, exempelvis Conor Sheary. Så jag visste att det fanns en annan väg till NHL. Jag höll inte på att sura över det.
