Mora tog in den 23-årige backen på prov under försäsongen. Klubben hade följt honom sedan tidigare men ville se den storväxte backen på nära håll innan något längre avtal skrevs.
– De var väl inte helt övertygade från vad jag hade gjort tidigare och ville se mig på nära håll för att lära känna mig som spelare och person.
– Det var en bra lösning och jag var glad över att få chansen. Det var jättekul att få ett kontrakt nu och det är ett kvitto på att man har gjort något bra.
Osäkerheten har samtidigt gjort försäsongen annorlunda än vanligt.
– Det är klart att det har varit påfrestande. Dels att inte veta om man blir kvar och ifall man behöver söka en ny klubb för att dra flyttlasset vidare.
– Det har varit en hel del osäkerhet men framför allt under sommaren har det varit påfrestande. Samtidigt är det också en morot att göra det bra ifrån sig.
Hur har det känts för egen del?
– Det har känts bra faktiskt. Laget har spelat bra och det har hjälpt mig mycket. Det gör att jag har kunnat spela mitt spel och jag har utvecklats en del under den här månaden, tack vare bra träning och en bra miljö uppe i Mora. Så jag är taggad på resten av den här säsongen faktiskt.
Skiöld tycker själv att han hunnit anpassa sig till steget från Hockeyettan.
– Jag har absolut anpassat mig till att det är en nivå upp. Men det går också lite snabbare. Då menar jag inte att alla är snabbare och starkare men i huvudet, beslutsfattande, går det fortare och jag hänger med i tempot.
Några större frågetecken kring vilken roll han ska fylla verkar inte finnas.
– De gillar mitt defensiva spel och mitt fysiska spel. Det är därför de har tagit in mig nu. Jag gillar att smälla på och de gillar när jag gör det, vilket är jättekul. Jag ska göra det jag är bra på och inte försöka uppfinna hjulet. Utan vara en stabil back.
Den fysiska sidan har följt honom genom karriären.
– Jag har alltid varit större än andra så man har byggt mycket av spelet på fysiken.
Flyttade till Australien
Vägen fram till proffshockeyn har varit lång och började i SDE:s hockeyskola. Redan som åttaåring fick hockeyn däremot stå tillbaka när familjen lämnade Sverige för Australien.
– Vi bodde i Melbourne och det berodde på min mammas jobb. Hon är neonatolog, läkare för tidigt födda barn, och hon skulle jobba där i två år. En väldigt rolig upplevelse då fick man testa annat som cricket, australisk fotboll, basket och simning.
Flytten innebar också att Skiöld kastades in i en helt engelskspråkig skolmiljö.
– Det var en väldigt rolig upplevelse. Men det var framför allt tufft i början, man kunde nästan ingen engelska.
– Då tänkte mamma och pappa vara med första veckan i skolan för mig och min storasyster men de blev stoppade i dörren. För de hade inget ”Working with Children Check". Då satt man där själv och ingen kunde översätta.
Språket kom däremot snabbt.
– Man lärde sig dock rätt mycket på rasterna när man sprang runt. Det gick rätt fort innan man snackade flytande.
Hockeyn fanns kvar, men i betydligt mindre omfattning.
– Det var tre lag där och alla hade samma istid så vi tränade ihop. Man fick spela med de som var ganska mycket äldre. Det var många kanadiker och italienare som tog sig dit för att spela.
– Nivån var inte den bästa men det var ganska nyttigt att få en annan upplevelse än bara hockey genom att pröva andra sporter.
Minnena från de två åren i Australien är många, trots att han bara var ett barn.
– Jag kommer ihåg det mesta. På många sätt var det väldigt likt Sverige ändå. Sen var det mycket engelsk kultur. Det var allt möjligt från “sausage rolls” till “meat pies” men kulturen där måste man nästan vara där för att förstå.
– Mycket häng i parken där efter skolan, spela cricket och en massa grillningar ute. Men vi var runt en del i Australien och tog tiden till att utforska annat. Allt från Alderley, till Queensland, till Cairns.
Har det blivit en plats att besöka?
– Jag är den enda i familjen som inte har varit tillbaka. Mamma och pappa åkte på ett 50-årsfirande. Min syster skulle jobba ett år innan pandemin men när den kom stack hon hem. Sen har hon varit under ett utbytesår i Perth under en termin.
– Jag är den enda som inte har kommit tillbaka, det krockar ofta med säsongen. Man vill komma under deras sommar men det år är det högsäsong för egen del här.
Slet sönder korsbandet
Efter hemkomsten följde ett år till i SDE, därefter Täby och sedan hockeygymnasiet i Leksand. Sista junioråret spenderades i Almtuna. Det året fick han göra allsvensk debut och var utlånad i flera matcher till Hockeyettan.
Sedan kom smällen.
I sin sista U20-match med Almtuna fastnade benet i samband med en tackling.
– Det var korsbandet, menisken och inre ledbandet. Jag missade hela säsongen efter.
Skiöld hade redan varit i kontakt med Huddinge och fick trots skadan skriva ett tvåårskontrakt. Nästan hela den första säsongen gick åt till rehabilitering.
– Det var jättetufft, det ska jag inte sticka under stolen med. Både fysiskt och psykiskt var det jättetufft. Jag fick jättebra hjälp från familjen och vänner som stöttade.
En stor del av rehabiliteringen gjorde han på Sophiahemmet tillsammans med den tidigare NHL- och landslagsspelaren Mikael Renberg, som efter spelarkarriären utbildat sig till fysioterapeut.
– Det var skönt med någon som kunde sporten hockey. Att ha någon som verkligen förstod exakt vad som hände än någon som endast var skolad till fysioterapeut. Det hjälpte väldigt mycket.
De två matcherna i slutet av säsongen blev snarare tester än en riktig comeback.
– Efter båda matcherna svullnade knät rejält, så jag var egentligen inte redo för matchspel. Men jag fick en bra sommarträning och i augusti var jag ”fit for fight”.
Skadan förändrade också synen på kroppen och karriären.
– Ta hand om kroppen och inte fuska. Sen märker man vad rehaben gör, det gäller att man tar det på allvar. Får man någon skavank och fysion säger att du ska göra en övning, gör då den. För det funkar.
Började på KTH under rehaben
Den långa frånvaron ledde samtidigt till ett beslut som fortfarande följer Skiöld.
– När jag drog korsbandet visste jag att jag skulle ha mycket fritid. Man åker inte i väg på bortaresor och ja man tränar men det är inte samma som att spela match. Så jag sökte in till KTH för medicinteknik.
Under tre år i Hockeyettan har han kombinerat spelandet med studierna.
– Jag är inte riktigt klar, jag har några kurser kvar men snart. Nu blir det en paus när man är uppe i Mora, det är svårt att få allt gjort på distans men det ska lösa sig någon dag.
Skadan blev också en påminnelse om varför utbildningen kunde vara värdefull.
– Man kände när man drog knät att kroppen är skör och det går snabbt i hockey, så det är bra att ha något att luta sig tillbaka mot.
"Ett kvitto på hårt jobb"
Efter comebacken blev det en hel säsong med Huddinge och därefter Väsby. Därifrån kom möjligheten i Mora.
Skiöld gör ingen hemlighet av att vägen dit blivit en annan än den han en gång kanske föreställde sig – men han ser samtidigt något fint i det.
– Optimala hade varit om man tog sig till SHL direkt och blev draftad men det här är en väg att gå och jag är ändå på något sätt glad. Man har växt mycket som person. Så det är ett bra kvitto på hårt jobb.
Bröstvärmaren: ”Behövde ett wake up call”
Vad Mora får på isen syntes ganska tydligt mot Västerås.
Efter en tung start för laget satte Skiöld in en rejäl tackling på Jimmie Jansson Lorek.
– Jag kände att laget behövde en ”wake up call” för att få igång resten. Sen kom han i mittzon, det var bra backcheck från Tärnström som distraherade honom, för han såg mig inte förrän i sista sekund och så träffade jag bröstet. Skönt att det gick bra för honom, han var uppe och spelade igen senare.
Är det en bild av vad Morapubliken kan vänta sig?
– Absolut, det hade varit kul att få dela ut några proppar varje match.
