Tre succéer - två floppar i Hockeyettan

Varje säsong så ser vi flippar och floppar i Hockeyettan. Som den gångna säsongen när Borlänge genom sina Young guns tog ligan med storm, eller åt andra hållet, Piteå som knappt tog sig till slutspel.

Så. Vilka lag anno säsongen 26/27 kommer få experterna på fall och placera sig där man som allra minst anade det?

Potentiella skrällgäng

Enköping 

Från att under flera säsonger varit ett färglöst gäng, närmast att jämföra med institutionsgrön, så började det hända saker i Enköping ifjol. Med sportchefen Christian Nordenberg och tränaren Henrik Björkman i spetsen fick man in lite mer karaktär och tävlande i laget och vips så landade man in på en 14:e plats i Hockeyettan norra. Långt från bottenregionen och under ett tag med hugg på topp 10.

Under silly season så har man byggt vidare på detta genom att bland annat plocka in backen Kalle Eriksson och forwarden Jesper Andersson. Två spelare som absolut höjer lagets slagstyrka från fjolåret.

När sedan Forshaga havererade sig ur Hockeyettan (Eller?) så fick man på ett bräde in Felix Söderlund, Kalle Andersson och Gustav Ling. Också de spelare som höjer totalen i Sveriges närmaste stad.

Det är lätt att förblindas av det faktum att ESK numera verkar kunna attrahera spelare från en annan hylla. Vi ska också komma ihåg att det på minuslistan finns svåra tapp i form av Tim Almgren, Elias Ivansson och framföra allt genombrottsbacken Felix Lövgren.

Men på den positiva sidan får man behålla Romeo Ekfeldt som smällde dit 24 (9+15) poäng under sin debutsäsong i ligan. Bland den digra listan av nyförvärv återfinns också potentiella genombrottsmän som Kevin Nilsson-Ström och den poängglade backen från Skogsbo, Oliver Ahlberg.

Summering: Med den enorma spelaromsättning som rått så kan det nog ta ett tag innan Enköping fått ihop alla bitar. Men när de väl fått det, för det kommer de att få, så bör en plats i playin vara realistisk för det här gänget.

Norrtälje 

Sent fick man besked om en plats i Hockeyettan inför förra säsongen och efter de förutsättningarna så gjorde Norrtälje det riktigt bra genom att slutligen landa in på en 16:e plats i tabellen och aldrig under säsongen vara speciellt nära negativt kval.

Inför den kommande säsongen så bygger man vidare på truppen. Succémålvakten blir kvar och på backsidan uppgraderar man med hemvändaren Andreas Rådberg som nu får chansen att växa ut till den offensive back han spåddes att bli.

Rent namnmässigt så är kanske inte rekryteringarna av backarna Lucas Nordström och Isak Jakobsson något som klingar högt. Men båda har utbildats i elitorganisationer som juniorer (Leksand och Djurgården) och då finns det potential till att minst bli gedigna backar på nivån.

Framåt så kommer såklart mycket även denna säsong vila i händerna på Gabriel Melin, Oliver Ödman Hadzinikolic och Olle Fagerström. Men bakom dem finns det en del spelare som jag tror kan ta kliv framåt nu med en ettansäsong i NIK i benen. 

Melker Kull har potential till att åtminstone nå upp till en 25-30 poäng om han får det att stämma. Carl Leijon visade glimtvis upp att målskyttetakterna sitter i även i Hockeyettan och i nye Erkka Luotonen kan man ha hittat en joker liknande det Mjölby fick ut ur Adam Sikl ifjol.

Summering: Mycket ska såklart falla på plats för att NIK ska kunna vara med och slåss om den övre halvan. Men utöver de fem-sex främsta lagen så kommer det finnas slutspelsplatser att slåss om där bakom och i den kampen har Norrtälje väldigt goda chanser att placera sig bra.

Västervik 

2024 rasade klubben ur allsvenskan och omgående sjösattes en satsning för att ta sig tillbaka. Det gick…sådär. Man satte ihop ett väldigt starkt lag på papperet för pengar man inte hade och efter halva säsongen var stjärnorna i andra klubbar.

Sedan dess har Västervik fått dra åt svångremmen rejält och levt lite efter devisen ”Vi tar det vi får”. Men de ekonomiska bekymren har inte bara varit av ondo då förväntningarna på laget sänkts och sportchefen Victor Öhman har kunnat jobba på i lugn och ro med att sätta ihop ett lag inför den kommande säsongen.

När jag först knåpade ihop den här artikeln så saluförde jag att en del av min framtidstro på Västervik låg i målvakten Sebastian Anderssons plockhandske när han äntligen skulle bli uttalad etta från start. Då gick klubben ut med att han flyttar hem till Norrland igen. 

Men relativt snabbt presenterade man Sebastian Wagner från Mjölby och man kan använda samma hypotes om honom. En målvakt som inte ännu fått visa vad han kan som etta och där känslan är att det finns en väldigt hög potential.

På backsidan är känslan att Attila Backman och Joel Carlsson kan få ordentliga genombrott. Något Elias Svensson Dervall fick förra säsongen innan han blev skadad. Får han en hel säsong så kommer det hjälpa Västervik till att vinna fler matcher än ifjol. Lyckas man dessutom toppa med en återkomst av Oscar Drugge…Ja, då är Västervik i allra högsta grad en slutspelskandidat.

Sett till hela säsongen ifjol så levde Västervik väldigt högt på Jacob Tenemyr, Noah Wolf och Liam Svensson i offensiv väg. Svensson är numera borta men istället kan man förvänta sig ökad produktion från en sån som Jack Sirkka. Axel Eriksson som kom in vid deadline i januari är också en sådan som kan gå i bräschen offensivt.

Man kryddar också fjolårets offensiv med Sebastian Kjellén och Sebastian Lundman samt Oscar Geschwind. Den sistnämnde fick det inte alls att stämma i Tingsryd ifjol, men i den norska andraligan lossnade poänggörandet och i Västervik lär han få fler offensiva möjligheter än i Tingsryd.

Dessutom har vi sedan tidigare på HockeyNews.se berättat att forwarden Hampus Johannesson är på väg in.

Summering: VIK kommer må bra av att han en uttalad förstemålvakt i Sebastian Wagner. Även om backsidan i nuläget inte ser speciellt uppgraderad ut jämfört med ifjol så har man ändå haft en hel sommar på sig att tänka ut hur man bättre formerar den bakre försvarslinjen, plus att det finns pjäser i lagdelen med potential att ta kliv framåt.

Forwardsidan är helt klart vässad man kommer kunna presentera fler hot framåt för sina motståndare. 

Hur långt det räcker vete katten, men det är alltid nått gäng som faller igenom och om så blir fallet även kommande säsong så är jag relativt säker på att Västervik kommer vara med och bråka om en plats bland de tio främsta.

Potentiella floppgäng

Troja

Nu vet jag att smålänningarna kommer plocka in mer spetsspelare vad det lider. Men än så länge så känns lagbygget som ”Hela havet stormar” och jag hittar inte riktigt den röda tråden i lagbygget. Ska man bli ett spetsigt gnuggargäng som a’la Halmstad Hammers krigar till sig segrar genom att vara kontringsstarka eller ska man vara ett spelande lag som äger mycket puck.

Det lär väl klarna med tiden. Men det finns även andra aspekter som gör att jag känner en viss oro för deras del inför 26/27. 

1. De senaste åren har det varit snack och skriverier om trasslig ekonomi hit och nedlagt damlag dit. Samtidigt har man kunnat sätta slagkraftiga lag på isen. Ibland. För när det har handlat om spel i Hockeyallsvenskan så har man inte alls lyckats knäcka den koden. 

Min känsla är att styrelse och övriga delar i klubben inte alltid går i takt och såna där oroligheter tenderar att spilla neråt i organisationen.

2. Hockeyettans nya serieupplägg går nu in på sin andra säsong. Troja var inte med den första och nu väntar en helt ny verklighet för dem än vad de är vana vid. Tidigare har säsongen varit uppdelade i olika sprintlopp. Ett där man ska kvalificera sig för allettan efter jul och därefter att komma så högt upp som möjligt för att få så bra ranking som möjligt inför slutspelet.

Nu är säsongen upplagt som ett maratonlopp där det gäller att vara med från start och inte hamna i allt för djupa svackor. Speciellt inte i den södra serien där händerna inte räcker till för att räkna upp lagen som lär vara med och tampas om slutspelsplatser. Är det något Troja visat under sina två senaste allsvenska sejourer så är det att man har problem med raka serier.

3. I mångt och mycket så tvingas man sätta ihop en helt ny trupp till den kommande säsongen. I nuvarande roster så är det endast fyra kvar från säsongen 24/25 när man vann finalen av Hockeyettan. Från fjolårstruppen endast tre.

Det tar tid att sätta ihop ett nytt lag och få det att lira. Den tiden finns inte riktigt om man ska vara med i slutspelskampen på riktigt allvar.

Summering: Som skrivet tidigare så finns det kanoner på väg in och rent namnmässigt lär förväntningarna finnas på att Ljungylaget kommer vara med i samma härad som Vita Hästen, Tingsryd och Karlskrona. Därför blir det då än viktigare med en bra start för Troja. Om inte så lär kritiken från fans och sponsorer komma som ett brev på posten och sopa undan allt vad arbetsro heter.

Kiruna 

Det känns ju nästan lite väl magstarkt att peka ut ett lag som redan ifjol underpresterade och slutade på en 17:e plats i den norra Hockeyettan. Men sanningen å säga så ser det inte mycket bättre ut inför kommande säsong. Inte hittills i alla fall.

Johnny Mauritzson hoppade in som huvudtränare redan i januari och han blir kvar. Han lyckades inte vända lagets negativa trend då och jag ser inte vad som talar för att han kan vända den nu. Henrik Törmä blir sportchef och han har säkert sina förtjänster, men samtidigt så är det samma gamla namn som valsar runt på olika positioner i klubben. 

Jag tycker att man behöver få in nytt och fräscht för att vända den negativa trend KIF befinner sig i just nu. Om jag räknar rätt så är det tio år sedan man senast var kval uppåt och ifjol var man under ett tag direkt inblandade i den absoluta bottenstriden.

Nu har man inte längre räddningsplankor i form av Clemensnäs och Vallentuna att luta sig mot. Clemensnäs lirar i tvåan nästa säsong och Vallentuna har värvat ihop ett betydligt bättre lag. Hur Kiruna ska kunna undvika de numera fyra nedersta platserna som innebär kval är för mig en gåta.

För tittar man på truppen just nu så är det inga namn som direkt ger en upplevelse av att Kirunas resultat kommer bli bättre. Rutinerade backen Philip Kemi lägger av och Matej Galbavy flyttar söderut. 

Det man i klubben får hoppas på är att Liam Nilsson får vara skadefri den här säsongen. Han i full form skulle kunna vara skillnaden mellan förlust och vinst i ett playout. För i ett playout lär man hamna, såvida inte de platser i truppen som fortfarande sa tillsättas tas av spelare utifrån som håller en väldigt hög nivå. Men det är knappast troligt.

Summering: Jag tycker jag har sammanfattat det rätt bra ovan. Kiruna har varit en klubb på nedgång väldigt länge och ingenting tyder på att fallet ska sluta här och nu. Det är svårt att locka spelare till Sveriges nordligaste stad, jag är medveten om det. Men man är ändå en sådan anrik klubb att man inte ens ska behöva snegla mot det nedersta strecket i en serie om tjugo lag. Men där lär man hamna.