tt vara sportchef i en hockeyklubb är knappast ett enkelt uppdrag.
Budgeten ska hålla, talanger ska upptäckas och spelare ska värvas utifrån både sin potential och sin förmåga att passa in i gruppen.
Sportchefen gör förstås inte alla bedömningar på egen hand. Det finns hjälp att få, både inom och utanför klubben.
Men i slutändan är det sportchefen som får svara för värvningarna, kontrakten som förlängs och spelarna man väljer att avstå från.
Här är de tio sportchefer jag tycker är bäst i Hockeyettan just nu.
10. Christoffer Holst – Borås
Jag tycker att många av Holsts tidigare lagbyggen har varit spretiga och det har varit svårt att hitta en röd tråd. Något som också avspeglat sig ute på isen.
Nu är det naturligtvis alldeles för tidigt att betygsätta årets gäng. Men på papperet har sportchefen prickat rätt med varenda rekrytering han har gjort.
Han har plockat in tyngd, rutin och vinnarmentalitet.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen. I BHC kommer vi inte hitta den där forwarden som sticker iväg med 50-ish poäng i den interna poängligan.
Däremot kommer vi hitta sex, sju, kanske åtta namn där samtliga ligger mellan 30–35 poäng när allt ska summeras.
En makalös bredd.
9. Jens Hellgren – Boden
Hellgren kom in under förra säsongen och det är väl först i vår vi kan göra en rättvis bedömning av hans första helt egna lagbygge.
Ett bygge som på papperet ser ruggigt starkt ut.
Visst. Man kan slänga sig med argumenten att Boden satsar och att pengar inte saknas och så vidare.
Men att kunna locka Niclas Burström till en comeback. Att få August Tornberg att lämna den finska högstaligan. Att få in en rutinerad pjäs som Radek Muzik...
Det gör du inte enbart med pengar på den här nivån. Då krävs det andra saker också.
Det hade varit lätt för Hellgren att montera ner hela förra årets lag och i stället plocka in namn.
Men trots att Boden gjort namnstarka värvningar bygger man ändå vidare på det lag som i fjol nästan tog sig till semifinal.
8. Björn Jonason – Huddinge
Vi kommer aldrig få svaret, men strax innan Jonason tillträdde som sportchef slutade Huddinge sist i vårserien.
Klubben slapp kvala på grund av den föregående sommarens licenskaos, som gjorde att klubbar redan kastats ut ur ligan.
Hade Huddinge rentav kunnat åka ur om det hade varit en vanlig säsong?
Så djupt nere i skiten var man efter en rad år där resultaten sakta men säkert konstant var på väg nedåt.
Men det har också jobbats långsiktigt i klubben under de mörka åren och man har satsat hårt på ungdomssidan, något som man börjar kunna skönja resultatet av nu.
Jonason har tagit tillvara på tillfället och inte tvekat att ge unga spelare chansen.
Dessutom har han varit bra i värvningsarbetet och känslan är att det finns en plan kring varje spelare man plockar in utifrån.
7. Mats Börjel – Hanviken
Kontinuitet, kontinuitet och åter kontinuitet.
Börjel är synonym med Tyresö/Hanviken och har över tid byggt dem från botten av ettan till att vara en stark utmanare till de allra bästa lagen.
Det dräller inte av pengar i klubben.
Hanviken lockar i stället med andra värden, plus att det i säljsyfte knappast är fel att kunna peka på alla spelare som klubben slussat uppåt i seriesystemet.
Till sin hjälp har han William Garpenlöv och tidigare även Marcus Due-Boje, numera i Djurgården.
Tillsammans satte de även den spelfilosofi som gjort klubben framgångsrik.
6. Hampus Melén – Karlskrona
Efter flera säsonger med Michael Sundlöv vid rodret, där KHK underpresterat och stått och stampat, kom Hampus Melén in och fick omgående utdelning på sina idéer när Karlskrona tog sig hela vägen till semifinal i våras.
Med Melén in har det blivit tydligare roller i hierarkin och han bygger mycket runt spelare som är på väg uppåt i sina karriärer.
Just den biten har förstås en baksida när klubben blev av med en rad framgångsrika spelare från fjolåret, Hampus Hedman, Lukas Sjöblom och Viktor Smeds för att nämna några.
Ändå lyckades sportchefen behålla spelare som mycket väl kan bli bärande i år.
Dessutom har han på papperet lyckats ersätta de flesta tappen.
5. Thomas Östlund – Lindlöven
Thomas Östlund har haft det sportsliga ansvaret i Lindlöven så länge att det nästan känns som en evighet.
Under de senaste åren har laget tagit steg framåt säsong efter säsong, mycket tack vare kontinuiteten.
Flera spelare har gjort sig intressanta för allsvenska klubbar eller mer lukrativa alternativ i Hockeyettan.
Ändå har Lindlöven lyckats behålla stora delar av truppen. Det har gett laget en allt starkare stomme.
Den sortens långsiktighet uppstår inte av en slump.
Östlund har en betydande del i den utvecklingen.
Att han dessutom inför den nuvarande säsongen stack ut hakan och sa att laget ska upp till Allsvenskan är ett friskhetstecken som visar att man inte "bara" är nöjda med att ha tagit sig till semifinal i fjol.
4. Niklas Söderström – Halmstad
Även Niklas Söderström har varit sportchef i sin klubb under många år.
För att förstå hans arbete behöver man gå tillbaka till perioden 2015–2020.
Halmstad hade ekonomiska problem, tvingades vid två tillfällen till negativt kval och fick bygga billiga trupper med många egna spelare.
Säsongen 2019/20 vann ändå ett på förhand uträknat Halmstad den södra Allettan.
Det hade kunnat bli en tillfällig framgång, men Söderström och klubben fortsatte på samma väg och visade under åren som följde att idén höll.
Spelare som Victor Gagic, Marcus Borgh och Alexander Klarin har varit en del av kärnan.
Runt dem har Söderström hittat tillskott som Viktor Bernhardtz, Ludvig Levinsson och Lukas Sjöblom.
De fick utrymme att utvecklas i Halmstad innan karriärerna gick vidare.
Alla vet vad som hände i somras.
Spelare efter spelare från kärnan som gjort Hammers så framgångsrika lämnade och oro har väckts kring Halmstad.
Än är det för tidigt att sätta betyg på säsongen.
Men Söderström har gjort vad han kunnat för att täppa till luckorna.
3. Victor Öhman – Västervik
En sistaplats i Allettan och en 13:e plats i södra Hockeyettan talar kanske inte för en placering så här högt på listan.
Men Victor Öhmans arbete måste bedömas utifrån förutsättningarna.
Inför förrförra säsongen satsade Västervik på en snabb återkomst till Allsvenskan.
Öhman satte ihop en spännande trupp med en blandning av unga spelare och rutin.
Han såg bland annat något i Oskar Ståhl och bröderna Hugo och Helmer Styf.
När ekonomin sedan föll samman tvingades klubben göra sig av med stora delar av laget.
Trots det lyckades Öhman inför den förra säsongen få in Liam Svensson, Jacob Tenemyr och Elias Svensson Dervall.
Under säsongen hämtade han Noah Wolf från Borås, en värvning som lyfte Västervik.
Öhman har ett vasst hockeyöga och ser potentialen i spelare som kanske andra låtit passera.
2. Patric Larsson – Tingsryd
Patric Larsson byggde laget som tog sig upp till Allsvenskan 2015.
Tio år senare fick han börja om efter att Tingsryd åkt ur samma serie våren 2025.
Han valde att bygga med lokal förankring, klubbkänsla och erfarenhet.
Hannes Johansson lockades hem från utlandet och Adam Persson övertalades att göra comeback.
Samtidigt värvade Larsson de unga och oprövade Isac Nielsen, Eric Nordmark och Vincent Sandberg.
Alla tre slutade topp fem i lagets interna poängliga.
Larsson gav också tränaruppdraget till Adam Bengtsson, som saknade erfarenhet på den här nivån.
Med Bengtssons spelidé slutade Tingsryd trea i södra serien i fjol.
1. Lars Lövblom – Hudiksvall
Lars Lövblom är inne på sin sjunde säsong som sportchef i Hudiksvall.
Under de sex föregående tog sig klubben till fyra kvalserier och två finaler.
Visst har Hudiksvall ekonomiska resurser.
Men pengar är ingen garanti för att bygga ett lag som tillhör Hockeyettans främsta år efter år.
Lövblom har lyckats göra det med trupper som dessutom byggts på olika sätt.
Han har heller inte enbart jagat etablerade namn.
Det finns mängder av exempel på lyckade värvningar mitt under säsongen av då relativt okända spelare som Loa Milfors och Gabriel Kangas.
Plus förstås mer väletablerade namn som Carl Wassenius och Viggo Nordström.
"Lillis" har en förmåga att hitta spelare som passar och får dem att bidra.
Att han dessutom har en stor plånbok till sitt förfogande gör förstås inte arbetet svårare.
