SILLYKOLL: Ettans 20 bästa backvärvningar – samma klubb i topp

Det är svårt att minnas en Hockeyettan-sommar där så många meriterade backar har valt spel i serien.

På listan finns spelare med hundratals matcher högre upp i seriesystemet, tidigare juniorlandslagsspelare, offensiva poängbackar och namn som fortfarande borde kunna spela på en betydligt högre nivå.

Klubbarna har dessutom värvat väldigt olika.

Vissa har jagat rutin och trygghet. Andra har gått efter offensiv spets, fysik eller spelare med potential att snabbt ta nästa steg.

Det gör också rankingen ovanligt svår.

Längre ner finns flera värvningar som mycket väl kan utvecklas till riktiga fullträffar – och ett par namn som jag inte skulle bli förvånad över om vi snart ser högre upp i seriesystemet igen.

Men i toppen är domen tydligare.

Samma klubb står bakom de två backvärvningar jag rankar högst – och båda sticker ut rejält på Hockeyettan-nivå.

Vilka är ettans 20 bästa backvärvningar – och vilka två tar plats allra högst?

1. August Tornberg, från KalPa till Boden

Det går inte att kalla August Tornberg för annat än en jättebomb. Fyra säsonger i SHL med Färjestad, bland annat, och nu Hockeyettan. Det är givetvis en galet överkvalificerad värvning av Boden.

I SHL hade Tornberg en mer defensiv roll, men i ettan kommer han kunna använda hela sitt register. Han kommer stänga ner egen zon på samma sätt som han kommer kunna dominera från offensiv blå.

Det ska faktiskt bli ett rent nöje att se en sådan klasspelare på Hockeyettan-isarna i vinter. Ja, för de som håller på Boden åtminstone. För motståndarnas forwards lär det bli en betydligt mindre angenäm upplevelse.

2. Niclas Burström, från ej spelat till Boden

Nej, det är inte riktigt samma Niclas Burström som säsongen 2015/16 utsågs till Sveriges bästa back. Men han behöver heller inte vara i närheten av sin gamla SHL-nivå för att bli en dominant back i Hockeyettan.

Rutin har han så det räcker och blir över. Burström kommer kunna lösa situationer på ett sätt som många av de här ligans backar helt enkelt inte klarar av.

Han är inte den största backen och kommer knappast vinna sina närkamper genom att köra över folk. Men balansen är bra, spelsinnet finns där och framför allt tror jag att han kommer äga mycket av spelet med puck.

Boden har alltså plockat in två backar med en rutin och erfarenhet som är ganska absurd på den här nivån.

3. Albin Carlsson, från Södertälje till Vita Hästen

Sex SHL-säsonger och 365 allsvenska matcher, det går inte att skoja bort Albin Carlssons meritlista. Att han nu väljer spel i ettan och Vita Hästen ska de vara väldigt glada över.

Inte den största backen, men lever på sin mjuka, fina skridskoåkning och ett väldigt fint spelsinne. Det märks att han spelat på en högre nivå. 

I Hästen kommer han att få en stor roll i alla spelformer, med sin rutin kommer han vara ovärderlig för laget. 

4. Martin Fransson, från Mora till Troja

Efter två ändå rätt skapliga säsonger i Hockeyallsvenskan vänder Martin Fransson tillbaka till Hockeyettan. Och jag har svårt att se att han inte kommer vara en toppback här.

Det är egentligen ganska lätt att förstå varför. Fransson har den där kombinationen man gärna vill ha hos en back: storleken, spelsinnet, förmågan att transportera puck och framför allt förmågan att sätta ett bra förstapass.

Det behöver inte vara svårare än så. Ge honom pucken så kommer han kunna driva spelet framåt.

Dessutom har han redan två säsonger i Troja bakom sig. Han vet klubben, miljön och vad som väntar. Anpassningen borde därför bli tämligen problemfri.

5. Arvid Bergström, från Odense till Tingsryd

21 år gammal och 32 poäng i den danska högstaligan. Det är ett ruskigt starkt facit. Den danska högstaligan är inte dålig. 

Arvid Bergström är framför allt en offensivt skicklig back, men det som gör honom extra intressant är skridskoåkningen. Den kommer inte bara göra honom farlig i anfallszon, utan också hjälpa honom att hinna med defensivt.

I powerplay tror jag att han kommer få en riktigt stor roll. Och det finns fortfarande massor kvar att utveckla. 

Det är kanske att sticka ut hakan lite, men jag skulle inte bli ett dugg förvånad om Bergström står som Hockeyettans poängstarkaste back när grundserien summeras.

6. Antti Kauppila, från Tigers till Kiruna

Vem kommer inte ihåg Antti Kauppilas magiska säsong i Boden för 5-6 år sedan (säsongen 20-21)? Då pryglade den spelskickliga backen in 44 poäng och vann hela ettans poängliga för backar. Nu är han tillbaka.

Om han var viktig för Boden då, kommer han bli än viktigare för Kiruna i år. För det är han som ska göra det offensivt på backsidan, men han kommer även behöva axla ett stort defensivt ansvar, något han säkert kommer att lösa bra. För i grunden är Kauppila en stabil tvåvägspjäs med en riktigt hög högstanivå. 

Invändningen är väl åldern och att han spelat i den obskyra franska ligan större delen av tiden sedan dess. Men är han i närheten av den han en gång var är det givetvis en klassvärvning. 

7. Adrian Carnebo, från Nybro till Hudiksvall

Adrian Carnebo fick sitt stora genombrott i Tyresö/Hanviken för två säsonger sedan. Det gav honom chansen i Hockeyallsvenskan med både Östersund och Nybro förra säsongen.

Där gick det betydligt trögare, därför tar han nu ett steg tillbaka till Hockeyettan och Hudiksvall, för att få mer speltid och förhoppningsvis få fart på karriären igen.

Jag tror faktiskt att det här kan bli en ganska klassisk win-win. Hudiksvall har bara sex backar på kontrakt och Carnebo lär därför få alla möjligheter att spela massor minuter. Och Hudiksvall får samtidigt in en storvuxen 22-åring med riktigt fina offensiva kvaliteter.

Det kan mycket väl komma att bli ett tillfälligt besök i Hockeyettan för Carnebo.

8. Jake Stevens, från Levice till Boden

Här kommer den där värvningen som är betydligt svårare att placera.

Det är alltid lurigt med transatlanter som kommer från europeiska ligor där man inte riktigt vet hur nivån står sig. Jake Stevens är dessutom ett extra svårt fall.

Fram till säsongen 2020/21 gjorde han riktigt bra ifrån sig i NCAA, alltså den starka collegeliga där många framtida NHL-spelare kommer ifrån. Sedan tog karriären en annan väg. Han hade ett uppehåll från ishockeyn 2022/23 och efter det har det gått lite trögare.

Förra säsongen spelade han i den slovakiska andraligan och gjorde bra med poäng. Men hur bra den ligan egentligen är? Jag ska vara ärlig, det vet jag inte.

Därför är det svårt att sätta en exakt etikett på Stevens.

Men kapaciteten är skyhög och det är den som gör honom så intressant.

9. Lucas Eriksson, från Sollentuna till Väsby

Lucas Eriksson slog igenom med dunder och brak i Sollentuna förra säsongen. 35 poäng på 32 matcher gav honom det tredje bästa poängsnittet av alla backar i Hockeyettan. Bara Anton Blomberg och Lucas Torstensson hade bättre. Och när man samtidigt kommer ihåg att Eriksson bara gjorde sju poäng säsongen innan så blir fjolårets explosion ännu mer anmärkningsvärd.

Att större klubbar fick upp ögonen för den lille snidaren var därför knappast någon överraskning. Men nog hade jag trott att han skulle kunna hamna i en mer uttalad toppklubb än Väsby. Nu blir det väldigt spännande att se om han kan spinna vidare på succén.

För kan han det har Väsby gjort en riktigt fin värvning.

10. Jeremi Wehmas, från JoKP till Väsby

Mestis är en serie som kan vara lite lurig att bedöma. Topplagen håller hyfsad allsvensk klass, medan bottenlagen stundtals nästan är nere och nosar på Hockeytvåannivå. Därför är det inte helt enkelt att översätta siffror därifrån till svensk hockey. 

Men Jeremi Wehmas har faktiskt producerat oavsett vilken Mestis-klubb han representerat. Och ännu mer intressant: han har varit lagkapten i tre av sina klubbar.Det säger en del.

Väsby har alltså inte bara plockat in en back som kan bidra på isen, utan också en spelare som verkar ha förmågan att ta ansvar och leda andra. Det kan visa sig vara en minst lika viktig del av värvningen.

11. Daniel Carlqvist, från Visby till Tranås

Daniel Carlqvist var länge den där defensiva backen som kanske inte fick de stora rubrikerna. Det ändrades under finalspelet förra säsongen, då klev han fram rejält. Med ett fysiskt och uppoffrande backspel var Carlqvist en viktig del i att Hudiksvalls fruktade offensiv kunde tämjas, och allsvenskan var ett faktum.

Jag misstänker att Carlqvist länge hoppades på att få följa med upp, men så blev det inte, utan nu väntar Tranås. 

I Tranås kommer han vara den där elaka backen som gör att det gör ont att ta sig in i ytan framför mål, som sådan kommer han vara grymt viktig för Tranås.

12. Philip Eriksén, från Hudiksvall till Borås

Borås kommer att bli otroligt jobbiga att möta i vinter, med massor av fysik. Så därför känns värvningen av Philip Eriksén som klockren.

I Hudiksvall hade han polisrollen. Han var den som såg till att motståndarna inte fick stå och mysa framför Hudik-kassen och att den som försökte ta sig in där fick betala för det.

Några 40-poängssäsonger lär han inte göra, men det är heller inte därför Borås har värvat honom. Erikséns defensiva kvaliteter är riktigt fina och han kan dessutom spela pucken enkelt och sätta ett bra förstapass. Precis sådana spelare behövs när man vill bygga ett lag som är jobbigt att möta kväll efter kväll.

Jag tror inte Borås kommer släppa in många mål i vinter, och Eriksén kommer vara en av anledningarna till det.

13. Karl Jonsson, från Tranås till Mariestad

Karl Jonsson var en av tabellfyran Tranås bästa backar säsongen som gick, att han har allsvensk rutin märktes. Stark i placeringsspelet och resolut i allt han gör. Tacklas det så tackas det rejält, passas det så är det hårda pass, ska han transportera puck så är det full fart. 

I Tranås så hade han en uttalat defensiv roll, med massor med speltid i boxplay och mot motståndarnas starkaste offensiva enheter, en roll han skötte utmärkt.

I Mariestad så lär han dock få en större roll. Givetvis mycket spel i boxplay, men även powerplay och offensiva situationer kommer han få minuter i. Det har han skött alldeles utmärkt under försäsongen, han kan mycket väl bli et stort utropstecken i vinter.

14. Carl Ernstig, från Troja till Dalen

Hans 193 centimeter och 94 kg personifierar Carl Ernstig inte bara som person, utan även som back. Han insåg säkert tidigt att han var välväxt och bestämde sig för att göra det bästa av det på hockeyisen. 

Med sin tyngd, samtidigt som han läser spelet bra och är rätt rörlig, gör att han är en perfekt back för att få stopp i spelet. Kommer du inom Ernstigs räckvidd så blir du ett frimärke i planket. Det är hans USP.

Just den typen av backar är väldigt nyttig, och i Dalens spel kommer han passa som handen i handsken.

15. Sebastian Ehrenflod, från Dalen till Troja

Var med i en spelarrockad med Carl Ernstig, som tog motsatt väg denna silly season. Ehrenflod är en spelare med precis samma USP. Skillnaden är att Ehrenflod är om möjligt än elakare, han spelar alltid på, och ibland över, gränsen.

Han har personifierat Dalens spel, där man alltid krigat lite hårdare och varit lite mer kompromisslös än vad motståndarna. Det kommer Troja få stor nytta av. 

16. Carl Wäng, från Troja till Vita Hästen

Carl Wäng är en tvåvägsback med såväl offensiva som defensiva kvaliteter. Defensivt drar han nytta av sin storlek, men han har även spelsinne för att leverera ett bra pass. 

I Vita Hästen så ska han tillföra såväl fysik som bra uppspel, och även om konkurrensen är mördande så känns han rätt given på sex backar. 

17. Gustav Berglund, från Tingsryd till Troja

Gustav Berglund är en före detta JVM-spelare som fått prova på spel i såväl SHL som allsvenskan. Men merparten av senioråren har tillbringats i celebra Hockeyettanklubbar som Karlskrona, Väsby och Tingsryd. 

Nu väntar dock en fjärde storklubb i ettan då Troja blir ny klubbadress. Där hoppas man få ut hans styrkor som klassisk tvåvägsback: Han kan ta fina initiativ med pucken med bra fart, samtidigt som är besitter ett bra spelsinne. 

Det är egenskaper som kommer göra honom viktig för Trojas nybygge.

18. Marcus Björk, från Tours till Borlänge

Dalmasen Marcus Björk har varit runt i prominenta ettanklubbar som Hudiksvall och Karlskrona, där han för övrigt var assisterande kapten sin andra säsong. 

Merparten av sin seniorkarriär har han dock tillbringat i Borlänge, och det är till Borlänge han återvänder när han lämnar spel i den franska andraligan. Där kommer han dock få en stor roll i ett Borlänge som tappat i stort sett hela sin backsida, som konsekvens av succésäsongen laget gjorde. 

Och en stor roll kommer han kunna axla. Han är främst en defensiv kugge, men han har också offensiva kvaliteter, och lär få spela i alla spelformer. En välväxt back som spelar rejält och är utrustad och med ett fint spelsinne. 

19. Anton Wiklund, från Forshaga till Grums

Anton Wiklund levde lite i skuggan av storbacken Christoffer Rasch i Forshaga, men faktum är att Wiklund var väl så bra många matcher. En rörlig back som är trygg med pucken och med ett bra passningsöga. 

I Grums kommer han vara deras klart ledande back och få massor med speltid i alla spelformer, med rätt omgivning kan han bli ett utropstecken i vinter. 

20. Isac Ollas Mattsson, från Borlänge till Mörrum

Storebror Adam spelar med Färjestad i SHL, medan Isac Ollas Mattsson kommer att spela i Mörrum säsongen som kommer. Olika falla ödets lotter.

Men de har lite samma kvaliteter, främst en stabil och trygg defensiv, men det finns offensiv inneboende i honom med. 

I Mörrum kommer han antagligen vara förstavalet i alla spelformer, och vara den back övriga kan ta rygg på.