Rahimi: ”Hade aldrig accepterat det i dagens Löven”

Det har gått drygt två år sedan Daniel Rahimi bytte roll från lagkapten till assisterande tränare i Hockeyallsvenskan. En övergång som känts naturlig, men redan under fösta säsongen sattes ledarskapet verkligen på prov. Han och tränarkollegan Stefan Öhman fick plötsligt ta över huvudansvaret kort inpå slutspelet efter att klubben hastigt valt att sparka dåvarande huvudtränaren Björn Hellkvist.

– Just där och då hann man inte fundera så mycket. Det vart väldigt snabba beslut och man fick axla den rollen. Med lite perspektiv på det var det extremt lärorikt, även om det var tråkigt att det skedde. Det är någonting man kommer ha med sig längre fram, säger Rahimi.

Efter den enligt kravbilden tidiga sortin mot AIK i det slutspelet, kom Magnus Bogren in inför förra säsongen. En ledare Rahimi har stor respekt för.

– Hans ledarskap är konsekvent och han är väldigt metodisk i det dagliga arbetet. Hans noggrannhet smittar av sig på spelarna, vilket var väldigt matchvinnande i fjol.

Rahimis primära ansvarsområde under matcherna är defensiven och boxplay-spelet. Inför säsongen har det funnits en del frågetecken utifrån kring just backsidan, där tre försvarare från fjolårets allsvenska trupp finns kvar. Rahimi viftar dock bort oron.

– Jag är övertygad om att de kommer kunna kliva in och göra ett stabilt jobb, annars hade vi inte behållit dem. Man ska komma ihåg att vi släppte in extremt få mål i fjol, betonar han och lyfter särskilt fram nyförvärvet Didier som "spelar med mycket pondus" samt trotjänaren Linus Cronholm, som viktiga kuggar i defensiven.

Försäsongen har sett trevande ut, med två förluster mot Brynäs och Modo. Men när hemmapubliken fick se det nya laget för första gången, kom segern i prestigederbyt mot rivalen Skellefteå AIK.

Även om träningsmatcher har sitt värde, vet Rahimi bättre än de flesta i dagens trupp vad ett möte med värsta rivalen betyder när det verkligen bränner till. Han var nämligen med när lagen drabbade samman i kvalserien till dåvarande Elitserien i början av sin karriär.

– Jag är väl en av de få i laget som har fått uppleva ett derby på riktigt, konstaterar han.

– Det var den gamla klassiska Kvalserien med sex lag och tio matcher. Vi kom från ett år där vi kanske inte var topptippade men fann vår väg dit med ett väldigt ungt och lovande lag. Vi föll faktiskt på målsnöret den gången och var med länge i racet om en SHL-plats, så det var häftigt.

Träningsmatchen kantades av supporterbojkotter, men för Rahimi låg allt fokus på spelet på isen.

– En träningsmatch är en träningsmatch. För min del är det mer intressant ur ett tränarperspektiv att se hur vi reagerar i olika situationer mot ett skickligt lag i hög fart. Systemmässigt fanns det mycket att jobba på, men oavsett motstånd bör man samla på sig segrar.

När Rahimi inte befinner sig i Visionite Arena med A-laget är han engagerad i rollen som idrottsförälder och ungdomsledare för sina döttrar. Hans syn på talangutveckling bottnar i egn erfarenheter från den framgångsrika 87-kullen i Teg, men också i träningsmetoder som förändrat radikalt sedan millennieskiftet.Ett tydligt exempel är sommarträningen under hans egen juniortid.

– Det var en helt annan skola då. Vi hade en så kallad "tjockisgrupp" som var tvungen att gå upp klockan sju hela sommarlovet för cykling och simning. Det hade kanske inte funkat i dagen samhälle. Men jag fick en himla skjuts i min utveckling den sommaren och är ganska tacksam i efterhand.

Idag är hans ledord som idrottsförälder att låta barnen hitta sitt eget driv, en filosofi han ärvt av sina egna föräldrar som stöttade i ur och skur utan att ställa resultatkrav.

– Balansgången mellan att finnas där och att låta dem finna sitt eget driv är jättesvår. Jag försöke verkligen undvika att ställa krav på mina barn kring idrottandet; det absolut viktigaste är att de finner lusten.

Men han framhäver också att det är viktigt att se till individens egna behov.

– Vissa barn kan behöva tydliga krav och mer styrning än vad jag behövde, för att hitta sitt eget driv. Det är inte svart eller vitt, säger han.

Som spelare var Rahimi känd som en ledare som alltid gav hundra procent, men den heta vinnarskallen ställde ibland till det. På frågan om vad han under sin aktiva karriär gjorde som han aldrig hade accepterat av en spelare i dagens Björklöven, kommer svaret snabbt.

– Säkert massor! I mina yngre dagar var jag ganska het och ibland flög topplocket. Jag tog en del onödiga utvisningar av ren frustration, det accepterar jag inte idag.

Däremot vill han se exakt samma passion som han själv stod för, oavsett om det för en spelare handlar om att täcka ett stenhårt skott med kroppen eller för en annan att fira ett viktigt mål. Att han nu får vara med och forma framtidens Björklöven värderar han högt. Han gläds särskilt åt

den starka juniorverksamheten som på senare tid fostrat framstående talanger som Philip Hemmyr

och målvakten Melker Thelin. För Rahimi, som nu varit en aktiv del av Umeåhockeyn i fyra

decennier, är cirkeln sluten.

– Man börjar liksom bli en klenod här inne på hallen trots att man fortfarande inte har passerat 40,

skrattar han.

– Men det har varit fantastiskt att få gå alla stegen i sin hemmaklubb och sen få komma tillbaks,

avsluta karriären här och fortsätta jobba för föreningen. Jag brinner enormt mycket för den här

klubben.