Andreas Gärdsback möter upp i star lounge i Tegera arena, 90 minuter innan det är dags för föreningens årsmöte. Han ger ett glatt och avslappnat intryck. Som natt och dag jämfört med när vi senast sågs, direkt efter slutsignalen som innebar att Leksands IF åkte ur SHL 2025/26.
Vi småsnackar lite om hans stora fritidsintresse, naturfotografering, innan vi snabbt kommer in på mer allvarliga saker. Och sådana har det varit en hel del av kring LIF senaste månaderna.
Det har varit en del skriverier efter säsongen. Falu-Kuriren gjorde sina granskningar.
Arbetsmiljön var en sak som lyftes i den. Det pratades om härskartekniker,
maktmissbruk. Hur reagerade du när du läste den?
– Ja, jag blir ju väldigt, vad ska jag säga, bekymrad över att de lyfter upp en så gammal rapport och elva punkter ur den, med allt från sexuella trakasserier till att policydokument ska saknas. Det där jobbade ju organisationen med då det var aktuellt. Och idag så är ju det här en del av vår dagliga verksamhet.
– Och sen det som är aktuellt, att det skulle vara härskartekniker runt Peter och till viss del mot mig också. Den bilden har jag inte. Det håller jag inte med om utifrån vad jag ser.
– Men jag är rätt säker på att alla personer inte gillar alla personer. Personer har fått sluta. Personer har valt att komma tillbaka. Så det finns nog olika syner på ledarna innanför väggarna här.
– Men självklart så ska vi ha ett bra arbetsklimat. Och vi har ju rapportvägar om det inte skulle fungera som det ska. Men där har inte det här kommit fram.
Vad läste du granskningen med för känslor?
– Jag blir ledsen över att det inte kommer fram rätt väg, att det ska gå via media om någon medarbetare eventuellt är missnöjd. Varje medarbetare har en närmaste chef och vi har en HR-funktion. Vi har visselblåsarfunktioner. Det finns så många andra alternativ än att gå via media, för det går ju inte att bemöta då. Det är jättetråkigt.
– Och just att man lyfter upp en flera år gammal rapport och ifrågasätter varför vi inte har gjort någonting åt det. Det har vi gjort. De som var aktiva i bolaget då tog det på allvar och jobbade med åtgärder. Vi arbetar också varje år, från styrelsens håll, med att se över våra policydokument. En gång per år går vi igenom dem och ser om de ska revideras eller inte. Är de okej godkänner vi dem, annars revideras de och godkänns därefter. Sedan kommer de ner i organisationen, som får arbeta utifrån dem, eller efter dem ska jag väl säga.
Hur balanserar man i en sådan här situation, när ni precis har åkt ur SHL och gjort er av
med personal? Jag kan tänka mig att det dels, som du säger, finns människor som är
missnöjda och som kanske har blivit av med jobbet. Samtidigt var det ganska många
personer som Falu-Kuriren hade pratat med. Det målades upp en utmanande bild.
– Ja, men det självkritiska tar vi internt. Det går jag inte ut i media och talar om, hur jag och Peter har pratat efter det här, eller hur vi i styrelsen och ledningsgruppen har resonerat. Det är ett internt arbete som pågår i företaget kring hur vi kan bli bättre.
Hur uppfattar du att kulturen i organisationen är?
– Jag vill faktiskt säga att den är väldigt mycket på topp. Gänget som är här nu är jättemotiverade, laddade och gör ett fantastiskt arbete. Nu är det försäsongsarbete, ska vi väl kalla det, för att få allt på plats inför kommande säsong. De har haft konferens den här veckan och det har varit lovord efter den, kring hur alla ställer upp och hjälper varandra för att vi ska komma framåt och lyckas med det vi har bestämt oss för.
Om flera anställda ändå upplever den här arbetsmiljön, nu pratar vi om den granskning
som kom och kritiken mot Peter, men till viss del också mot dig. Du är ändå ytterst
ansvarig. Människor känner uppenbarligen så, annars hade de ju inte sagt det, vilket
ansvar har du i det?
– Om någon kom till mig och berättade det skulle jag ta fullt ansvar för det. Men att gå via Falu-Kuriren och påstå saker som jag inte kan bemöta, när man inte ens talar om hur de har uttryckt sig eller vilka situationer det handlar om, gör det helt omöjligt att bemöta. Men jag tar åt mig och vi jobbar med att höja nöjd medarbetarindex och se till att vi gör rätt saker för personalen.
Finns det något du känner att du borde ha gjort annorlunda under de här två åren,
kopplat till just det?
– Det är lätt att vara efterklok. Vi har under de här två åren haft vårt huvudfokus på ekonomin, processer och HR-arbete. Sen har vi inte haft möjlighet att fokusera på värdegrundsarbetet. Ett arbete som Hedbom jobbade med och som nu vår nya vd har fått som ett prioriterat område.
I den här granskningen beskrevs det från flera källor som en "two man show", där du och
Peter fattar besluten. Vad tänker du om det?
– Jag tror inte att de som påstår det har insyn. Vi har ett styrelserum där vi fattar besluten tillsammans. Sedan är det ju jag som frontar och berättar vad som gäller. Då kan man ju tro att det är jag som fattar alla besluten. Peter har en ledningsgrupp som fattar de operativa beslut som ska tas i organisationen. Därför tror jag inte att man har koll på hur det faktiskt fungerar.
Finns det några större beslut det senaste året som du har velat genomföra men som
styrelsen har sagt nej till?
– Inte vad jag kan komma på nu.
Kan du förstå att den här bilden har uppstått hos vissa?
– Ja, det kan jag. Vi har gjort enormt mycket på två år och tagit många stora beslut. Vi har ändrat jättemycket. Så det är väl klart att folk kan tycka att nu kör de bara på. Men vi har förankrat det som ska göras i respektive grupp. Sedan är det ju någon som ska förmedla budskapet. Om man då inte ser skillnad på budbäraren och besluten blir det svårt.
Om jag tänker på Peters roll i det här och att han får mycket av kritiken. Finns det
någonting i att det han har gjort också har behövt göras, och att det kanske inte går att
göra på något annat sätt än att människor blir besvikna? Att om man ska få ordning på
saker och ting gäller det ibland att lägga känslorna åt sidan?
– Definitivt. Vi har pekat med hela handen många gånger, för de här besluten måste verkställas för att vi ska komma framåt.
Är det ett tungt jobb, att behöva vara så krass?
– Det tror jag att de flesta företagsledare behöver vara många gånger. Men här blir vi granskade hela tiden. Det är skillnaden. Och ja, det är tungt. Det är inte roligt, men det är nödvändigt om vi ska utvecklas.
Det är väl också där en idrottsklubb skiljer sig från ett vanligt företag. Det handlar så
mycket om människor och det är så många som är involverade på olika sätt.
– Exakt. Det är ju det. Och alla tycker att man får vara med och tycka till, vilket man absolut inte skulle få för sig att göra mot ett annat företag. Men här är det helt okej att skriva långa brev eller skicka sms och tala om att så här måste det göras.
Hade du jobbat i någon idrottsförening tidigare?
– Nej. Som förälder, ja. Men inte professionellt.
Hur har det varit jämfört med vad du tänkte?
– Jag gick in i det här, och det sa jag redan när valberedningen frågade mig, att jag kan komma hit och driva det här som ett professionellt företag. Jag kan ibland säga att jag ser på det som en produkt och kunder. Produkterna måste vara attraktiva och kunderna måste vilja ha dem. Sedan tycker inte omgivningen om att jag uttrycker mig på det sättet.
Men det är den erfarenheten jag har med mig från mitt tidigare företagande, och det är det jag
har tagit med mig hit.
– Men under den här tiden har jag lärt mig att det inte riktigt är så svart och vitt i den här världen. Det är så många som tycker och tänker, och man vill vara med och påverka och bestämma. Sedan har vi också en produkt som är flytande, om man kan säga så. Om personalen och supportrarna ska må bra i morgon behöver herrlaget ha vunnit dagen innan. Har vi förlorat mår alla dåligt. En sådan påverkan finns inte i någon annan bransch.
– Ett vanligt företag kan också ha en dålig kundleverans, men här påverkar det på ett helt annat sätt. Och så är det massmediala trycket, med svarta rubriker och nästan svarta runor. Sedan är det också det här med hur seriesystemet fungerar. Alla är för att vi ska ha det system vi har, med upp- och nedflyttningar. Men när det egna laget väl drabbas av en nedflyttning är det jordens undergång. Det är också lite spännande hur man ser på det. Man vill ha någonting, men man vill inte vara delaktig i konsekvenserna av det.
Man pratar ju ofta om framgångsrika idrottslag, att det börjar från toppen. Att en styrelse
som gör ett bra jobb påverkar ledningen, och att det i längden sipprar ner till lagen. Jag
kan förstå det på ett sätt. Samtidigt tänker jag att det måste finnas hockeylag som åker ur
sina divisioner trots att styrelsen gör ett bra jobb. För till slut handlar det ju ändå om
huruvida pucken går i mål eller inte. Hur mycket skulle du säga att bra styrelsearbete är lika med bra sportsliga prestationer?
– Över tid är det så. Om vi jämför med de stora hockeyklubbarna i Sverige som har varit framgångsrika, så har de levererat sportsliga resultat över tid och ekonomiska resultat över tid. De har också haft samma styrelsekonstellation under väldigt många år. Det skapar ett lugn. När man kommer in och ska lära sig ett nytt företag, en ny bransch och en helt ny kultur, så tar det tid. Det tog mig ett år innan jag förstod hur det här fungerar. Under det andra året har man kunnat vara mer produktiv och göra ett bättre jobb.
– Här i Leksand har det sedan 2020 varit 26 olika ledamöter i AB-styrelsen. Det blir ingen kontinuitet, det blir rörigt och det sipprar givetvis ner till organisationen. Om man får ett lugn och en långsiktighet i styrelsearbetet kommer organisationen också att kunna bli lugn på ett helt annat sätt.
Jag pratade med Johan Stigsson i valberedningen nyligen och han sa att om Leksand
hade varit kvar i SHL kanske man hade bytt ut några i styrelsen. Men nu är alla insatta i
det som har hänt, ekonomin, förhandlingarna med kommunen och så vidare. Därför vill
man inte röra någonting, eftersom man inte vill börja om från början. Tycker du att det är
ett rimligt resonemang?
– Ja, men jag hade varit arg på honom om han hade bytt ut några i styrelsen om vi hade varit kvar i SHL. Jag säger att kontinuiteten är så viktig. Det har jag förespråkat både i fjol och i år. Ta bort mig då, om ni inte tycker om mig, men se till att resten är kvar. Gör inga stora förändringar, för då kommer vi att få problem.
– Om vi nu blir valda på måndag (vilket styrelsen blev, då denna intervju hölls fredagen den 12 juni reds anm) kan vi ha vårt konstituerande möte och första styrelsemöte inom kort. Då kan vi fortsätta där vi slutade på det senaste styrelsemötet. Alternativet är att vi får in ett antal nya personer, eller en helt ny styrelse. Då ska de börja sätta sig in i och förstå vad det här handlar om. Då tar det långt in på hösten innan de överhuvudtaget har kommit igång med styrelsearbetet.
Känner du att det är någon kompetens som du hade velat ha mer av i den här styrelsen?
– Nej, jag tycker vi är väldigt kompletta.
Sportslig kompetens då? Det brukar alltid vara någon gammal elitspelare.
– Ja, vi har Johan Söderström, så han står för vårt sportsliga kunnande. Tidigare var det Tobbe Forsberg under de två år jag har varit med. Så det tycker jag fungerar bra.
Är Johan Söderström på en tillräckligt hög nivå hockeykunskapsmässigt?
– Absolut, det är han.
En fråga som ofta kommer upp i dag är ju konstellationen mellan AB och förening. Som
medlem kan man känna att man är för långt ifrån elitverksamheten i aktiebolaget. Tycker
du, utifrån hur kommunikationen sköts i dag, att medlemmarna får tillräcklig insyn i
AB-verksamheten?
– Det tycker jag faktiskt. Jag brukar dra en parallell: om du äger aktier i Ericsson kan du som enskild aktieägare inte få mer än den publika informationen. Samma sak blir det här. Är man medlem i en förening som äger aktier i ett bolag kan man inte få mer än den publika informationen på det sättet. Så jag tycker att vi lämnar tillräckligt mycket information.
Diskuterar ni, eller ser ni en risk i att bolaget uppfattas som för långt ifrån medlemmarna?
– Ja, men vi är ett företag. Någon gång i historien valde man att lägga elitverksamheten i ett företag, och vi driver det som ett företag. Sedan har vi, enligt aktiebolagslagen, en skyldighet att lämna samma information till alla aktieägare. Det är den vi förhåller oss till, tillsammans med ägardirektivet.
Varför har ni bolagsstämman stängd för media och medlemmar?
– Det kommer att vara 20–25 personer där, och de allra flesta är privatpersoner. Jag tycker inte att de ska behöva bli citerade av media. Det är också deras egen vilja, utifrån de personer jag har pratat med och stämt av det här med. Alla kan inte få vara med i alla forum, årsmötet i föreningen är till för medlemmarna och årsstämman i bolaget är till för aktieägare.
Skulle man kunna ha en del öppen och en del stängd?
– Det är ju en variant.
Det är en variant att ha den öppen och sedan ha en frågestund.
– Det kanske vi ska ta med oss till nästa år. Men jag ska också säga att jag kommer att köra lite här i dag (under föreningens årsmöte som var den 12 juni, reds anm) och att Peter tar det mesta kring verksamheten. Det är samma information som vi kommer att presentera på måndag, så informationen blir densamma.
Du sa när du gick in för två år sedan att du kan styra det här som ett företag. Och sedan
under tiden har du märkt att det finns vissa grejer man måste ta hänsyn till som man inte
behöver göra i ett företag. Man kan argumentera för att Leksands IF inte är ett vanligt
företag. Och att medlemmarna och supportrarna på något sätt har en annan roll än någon
som bara köper ”kastruller av Kockums” eller något. Kan du förstå att man då reagerar
på att AB-stämman är stängd för informationskanaler?
– Ja, men medlemmarna har ju utsett sina representanter som är där och får informationen. Så det är ju egentligen de representanterna som ska sprida den informationen till sina medlemmar.
Och då säger du att det finns önskemål från vissa av dem som är på plats att media inte
ska vara där till exempel. Finns det för önskemål kring att representanterna för
föreningen inte ska berätta för mycket utåt? För det kommer ju ut på samma sätt i sådana
fall.
– Nej, inte alls. Det är ingen som har diskuterat det. Det är ingen som har sagt någonting och lagt några munkavlar på ideella föreningens styrelserepresentanter som är med på stämman. Det finns det inte.
Varför vill man inte ha media där? Är det rädsla för att bli citerad?
– Ja, och nu tänker jag inte på mig. Jag är van. Utan det är de här som har köpt aktier och investerat kapital.
Det får en direkt tänka: varför? Vad är det som sägs som man är rädd att man skulle bli
citerad för? När man stänger något så är ju en naturlig reaktion utifrån, för dem som inte
är där, att fråga: vad döljer ni? Om du är med på vad jag menar.
– Ja, jag förstår vad du menar. När jag har frågat har de sagt: ”Nej, vi vill inte ha media där. Jag måste kunna få ställa mina frågor utan att det ska vara media där.” Det är så de har uttryckt sig.
Del 2 kommer under torsdagskvällen.
