AIK är inne i sin resultatmässigt tuffaste period hittills under säsongen. 0–6 mot BIK, 0–2 mot Modo och 1–4 mot Kalmar.
Men inför onsdagens match hemma mot Vimmerby får AIK tillbaka hela sin förstakedja, som var sjuk senast: Ludwig Blomstrand, Daniel Ljungman och Scott Pooley. Det är trean, sexan och ettan i lagets poängliga.
Dessutom har centern Martin Johnsen nu avtjänat sin fyra matcher långa avstängning. Norrmannen väntar ännu på att komma igång fullt ut i Gnaget efter ankomsten från HV71 – det har blivit 3+0 på tio matcher.
Elliot Sigrell är också tillgänglig, och så väntar man på att Melvin Fernström ska ansluta till laget från Örebro.
Bara Christoffer Björk och Christopher Bengtsson är på skadelistan, och endast den sistnämnde är utanför isträningarna på grund av en skada som han berättat om för Hockeynews tidigare.
Niklas Andersson ser ett lag med en stark konkurrenssituation.
– Den tätnar ju. Jag tror att vi är två eller tre forwards som kommer stå utanför. Så det är hälsosamt att vi får tillbaka folk. Sen får vi se formmässigt var killarna står som kommer tillbaka nu. Det är ju också vara en del i den här ekvationen, säger han.
Hur långt borta är Christoffer Björk?
– Jag vågar aldrig svara på det. Han går ju på isen, han går ju med gul tröja. Det betyder att han inte är tacklingsbar ännu. Så länge han har gul tröja, då är det en bit kvar. Jag kan inte ge ett rakt svar.
Men om allt går enligt plan då?
– Då spelar han innan slutspel.
Sista tiden har varit lite svår med målskyttet. Hur tacklar ni det?
– Alla lag har ju perioder där man går med, där man tappar lite form. Det här kan vara en konsekvens av att vi har tränat en längre tid med kort manskap. Man märker ju inte av det direkt i träning och form, utan det kommer ju lite retroaktivt. Jag tror att det är där vi kanske står nu. Att vi får sota lite för att vi har gått kort i vår dagliga verksamhet.
Han fortsätter:
– Nu, som sagt, tycker jag det ser bättre ut. Så jag är inte orolig för det. Det är bra att få kämpa lite under perioder i en säsong också. Vi tränare får tvingas slipa på detaljer, vara lite mer cyniska. Killarna får vara lite tjuriga för att verkligen bita i. Jag tror inte på det här att man har en mjuk resa fram till ett slutspel. För där blir det en helt annan typ av hockey. Har du inte haft det där tuffa innan, så blir det tufft. Jag tror inte det blir bra. Så ibland ska man välkomna lite motgångar också.
