CHALLE om Leksands ekonomikris: "Kritiken köper jag inte"

Därför är miljonsatsningen rätt – trots skulderna

• Det är en del artiklar om det här nu. Expressen skrev om det, och vi har också en artikel om det på hockeynews.se. Det handlar om Leksands ekonomi och tidigare spelares pengar – det som klubben är skyldig dem – och samtidigt att man satsar stora, nya pengar på spelare. Jag har några punkter jag vill lyfta kring det.

• Först och främst ekonomin. Det här med att man är 20 miljoner back, skulderna till tidigare spelare och vem som är ansvarig. Där är det svårt att veta exakt, och jag tänker inte gräva i det. Men när jag var i Leksand uppdagades det här, och den tidigare vd:n Andreas Hedbom slutade – om han slutade självmant eller fick gå förtäljer inte historien. Ordföranden Andreas Gärdsback och Peter Wiklund, som blev tillförordnad vd, får en del skit nu, som jag förstår det. Men det började någonstans längre tillbaka i tiden, och vem som bär ansvaret tänker jag inte sia om. Det får förbli en gåta.

• Men en sak är säker: man kan inte backa sig till framgång och lösa problemen – man måste satsa, inom rimliga proportioner förstås. Företag som hamnar i ekonomiska problem gör en rekonstruktion. Det har skett inom hockeyn också, med flera föreningar. Då lyckas man åtminstone betala ut pengar till dem som klubben är skyldig, och så löser man det och kommer vidare.

• Den här 20-miljonerssatsningen har fått kritik – att man inte gör klart med de gamla spelarna först. Men det är det jag menar: det går inte att backa sig till framgång. Som det står är det externa finansiärer som gått in med pengar och ställt kravet att deras pengar ska användas till dagens trupp, inte till tidigare skulder. Och det är vettigt, för då gör man en satsning för att komma framåt. Går det bra sportsligt går det oftast bra ekonomiskt, och då har man en chans längre fram att komma i balans och bli ett fungerande företag och en fungerande idrottsklubb.

• När det gäller skulderna till före detta spelare är det klart att det inte är bra att man hamnat i den positionen – varken ekonomiskt eller värdemässigt. Absolut inte. Men om man nu gjort upp en avbetalningsplan med dem eller inte, det verkar också luddigt. Det positiva är om man nått en sådan uppgörelse. Enligt Expressen finns det uppgifter från spelare som säger att det inte är uppgjort, medan Leksands ordförande Andreas Gärdsback säger att de är klara med sitt. Var sanningen ligger vet jag inte.

• Men det vettigaste är ändå att man lyckas nå en sådan uppgörelse. Jag tror inte att agenter skulle sätta spelare i Leksand om de märkte att klubben var på väg åt helvete, rent ut sagt. Nu har man ju satt en hel del spelare där, dyra spelare dessutom, som vill ta upp Leksand till SHL igen. Det är en röra i det hela, men kritiken som framförs just nu – den köper jag inte riktigt.

• Ska man börja med att betala av de gamla spelarna man är skyldig pengar, då är det liktydigt med konkurs och hej då Leksands IF. Blir det konkurs får ingen tidigare spelare sina pengar heller – möjligen några vid en rekonstruktion, men inte vid en konkurs. Så moment 22, nej. Satsa framåt, låt föreningen jobba på. Den här satsningen med hjälp av externa finansiärer är jätteviktig – för de före detta spelarna, för dagens trupp och för Leksands IF:s potentiella framgångar framöver.