Anton Lander om att vända hem, utmaningarna och att ha pappa som tränare

Lördagen den 2 april säkrade Timrå sitt SHL-kontrakt efter fyra raka segrar över Djurgården i kvalet.

Två dagar senare presenterades Anton Lander efter att han skrivit på för de tre kommande säsongerna. Kort senare presenterades även Emil Pettersson och Anton Wedin.

Tre spelare som senaste säsongen var ute i europeiska toppligor, med Lander i Schweiz och de två sistnämnda, som skrev på för fem år vardera, huserade i KHL.

Signaler som visar att hemvändartrion tror på det klubben presenterat.

– Jag kan bara prata för mig själv, men när vi ville flytta hem så är det bara Timrå som gäller i Sverige. Det är här jag vill spela om jag ska spela i Sverige. Sedan om det blir tre år, fem år eller tio det vet man aldrig. Det är kroppen som ska kännas stark, och den känns bra, säger Lander till HockeyNews.se och fortsätter:

– Sedan ska man komma ihåg att det finns en bra grund här med spelare som varit här i många år, jag tänker framför allt på (Jeremy) Boyce och Didrik (Strömberg). (Sebastian) Hartmann, (Albin) Lundin, de har varit här några år nu och har det här Timråsättet, hur man representerar klubben utanför isen. Vi försöker tänka på det utanför hockeyn också.

Elva år har gått sedan Lander senast representerade Timrå i tävlingssammanhang.

Sedan dess har både han, fansen och klubben drömt om en återkomst.

När Timrå under förra året tog steget tillbaka till SHL trodde många att tiden var kommen, men Lander kände att han hade mer att ge utomlands och valde spel i Zug i Schweiz.

Nu har det gått ett antal veckor sedan hela familjen packade ihop och lämnade Schweiz för att flytta hem på riktigt, inte bara under sommarmånaderna.

Och att han återigen är en Timråspelare är något som inte riktigt sjunkit in ännu.

– Det är overkligt. Det är en stor längtan man haft under många år, men vi ville känna oss klara utomlands. Det är få förunnat att ha den möjligheten, att få se olika delar av världen och spela ishockey samtidigt. Det är häftigt att se på barnen, deras språkkunskaper och de olika kulturerna de har fått lära sig, det är något som vi uppskattar stort, säger han.

Har ni landat i att ni är hemma igen?

– I början hade vi två-tre helger i rad där vi satt hemma på en lördag och inte hade några planer och då kändes det som att det var något fel. Då började det sjunka in att man flyttat hem och att man kunde njuta av det och inte känna den här stressen att man måste säga hej och göra saker, utan bara vara hemma och må. Det är helt fantastiskt. Det är elva år sedan vi packade och åkte, och det har hänt mycket på de elva åren.

Ja, på de elva åren har Anton och frun Malin fått två söner och på isen har Lander hunnit spela i NHL, AHL, vunnit Gagarin Cup i KHL, vunnit mästerskapet med Schweiz och varit kapten för Tre Kronor i OS, bland annat.

Samtidigt har Timrå åkt upp och ned mellan SHL och Hockeyallsvenskan.

Nu vill han vara med och etablera moderklubben i högsta ligan.

– När jag sitter här idag så känns det inte verkligt på något sätt. ”Har vi tagit det här beslutet?”. Vi tog väl beslutet egentligen när Timrå höll sig kvar, det gjorde det mycket enklare att flytta hem. Jag tycker att Timrå som förening har vind i seglen, det är väldigt positivt kring föreningen, både utanför och inne på kansliet. Det märks att det pratas mycket hockey här, säger Lander och fortsätter:

– Sedan kommer Kimmo (Kapanen, ny sportchef) hit, han är ju en stor legendar för oss som stått på läktarna här, det tycker jag är häftigt. Han har erfarenhet av rollen också så jag tror att det kommer bli bra. "Nubben" lämnar stora skor men jag tror att Kimmo är rätt man för att fylla dem.

Den tidigare målvakten Kimmo Kapanen, som blev stor publikfavorit under sina tre och en halv säsonger i klubben, blev alltså den som utsågs att ta över efter mångårige sportchefen Kent Norberg.

Ett namn som inte var det första som dök upp i spekulationerna hos fansen eller media, inte heller hos Anton Lander.

– När jag hörde namnet så kändes det rätt. Det var ingen man hade haft i tankarna, det kom från ingenstans men det kändes solklart. Det kommer bli jättebra, säger han.

Att etablera sig i SHL är däremot inte något som görs i en handvändning.

– Det är inte bara att ställa ut skorna. Det är som det är i Timrå, det är hårt jobb som gäller och det vet vi alla om. Sedan måste man komma ihåg att det måste vara lite tanke och smartness bakom det också, man kan inte bara borra ned huvudet och köra. Jag tycker att vi måste våga vilja förändra saker, och där har vi styrelsen, coacherna och Kimmo som ska ta fram en röd tråd genom hela föreningen. Vi vill ta steget och etablera oss och spela hockey i vår, det är dit vi alla vill men det är en bit dit, säger Lander.

Och familjen Lander kommer ha en stor inverkan på Timrås resultat, inte bara genom Anton på isen.

Som huvudtränare i klubbens representationslag finns nämligen Antons pappa, Anders Karlsson.

"Ante" tog över som ensamt ansvarig en knapp vecka innan kvalet mot Djurgården och ledde laget i den sista seriematchen samt de efterföljande kvalmatcherna.

Från tv-soffan i Zug följde Lander kvalspelet.

– Frun var borta på möhippa så morsan var över och hjälpte till lite med barnen, så vi satt där och firade tillsammans. Vi öppnade faktiskt en liten champagne för att fira både farsan, för jag vet hur han mådde under den tiden och hur mycket det betydde för honom, samtidigt som man som supporter satt och hejade på sitt lag. Det var en otrolig lättnad när det blev klart och samtidigt blev man lite rörd för farsans skull, säger Lander.

Och nu ska han alltså ha sin pappa som tränare.

I moderklubben som de båda älskar.

Utöver ett par matcher i J20-laget innan Lander blev uppflyttad i representationslaget har han inte haft sin pappa som tränare.

– Jag fick ju gå upp i A-laget tidigt, så det har bara blivit några matcher med honom som tränare. Det är klart att det är en annorlunda situation, men jag tror att i längden så kan vi utnyttja det på ett bra sätt med en relation där när man är på ishallen så har man en jobbrelation men när man lämnar hallen så kan man fortfarande ringa till barnens farfar eller om det är något annat. Han har alltid varit där, som jag ringt för tips och råd inom hockeyn när det gått lite trögt och så. Så den biten vill jag inte tappa, säger han.

Han hoppas också att de ska kunna göra den här chansen till något minnesvärt.

– Det är nytt och det är annorlunda, men ju längre tid det går så tror jag att det kommer göra det självt och att man får se det som något häftigt, att jag får spela och han får coacha klubben som ligger oss närmast och att tillsammans försöka göra det bra. Det är en ganska häftig morot tycker jag, säger Lander.