"Jag är fortfarande inte nöjd"

Varje vår sedan 2008 har Jimmie Ericsson spelat slutspel. I tio fall av elva har det varit SM-slutspel med Skellefteå. Enda undantaget var 2014/2015 då han efter sitt andra SM-guld i följd stack i väg till Ryssland. Och blev KHL-mästare med SKA St Petersburg.

Den här säsongen är mer som en bonus än som ännu ett givet SM-slutspel. Skadorna efter den förra säsongen var många och knäet var värst.
Men det är inte många som är lika envisa (och tjuriga) som Jimmie Ericsson när allt kommer kring.
– Jag har sagt många gånger förut att jag själv ville bestämma när det är dags (att sluta). Inte låta något annat bestämma över mig.

Då är du nöjd att vara här?
– Jo, men jag är fortfarande inte NÖJD. Det är jag inte. Min förra skada har inte känts av någon gång sedan slutet av augusti. Det är jag nöjd med, säger Ericsson.

I den första SM-semifinalen mot Djurgården fick han tidigt en smäll i matchen. Efter det stod han upp i avbytarbåset under första halvan av matchen.
– Alltså, mjölksyran försvinner snabbare. Det var inget som hände, det lovar jag, säger han med ett snett, typiskt Jimmie Ericsson-leende.

Är det något du störs av? Förutom mina frågor?
– Inte speciellt.

Så det är inget fel på formen?

– Den är helt okej. Det är klart, rätt många har skavanker i ett slutspel, så även jag. Men det är inte den förra skadan i alla fall.

Nej, det är inget fel på Jimmie Ericssons form. Det var han, via ett överraskande skott runt en Djurgårdsback, som sköt 2-1-reduceringen som fick den första SM-semin att successivt tippa över till Skellefteå
– Jag tycker vi börjar den andra perioden bättre än den första. Den första är vi inte alls nöjda med. Det blir som en extra push när du får ett mål. Så är det i lagidrott, ett mål kan göra enorm skillnad och det tyckte jag det blev också.

Ingen slump att Ericsson blev hjälte

Det kan tyckas vara en slump att det var Jimmie Ericsson av alla 40 spelare på Hovet som avgjorde den första matchen. Men nej. Det var det inte.
Djurgårdens stjärnback Marcus Högström blir exempelvis mörk i ögonen när Ericssons 4-3-mål i förlängningen kommer på tal.
– Jag vet inte, jag tycker väl inte om det sista målet riktigt. Jag har ju sett Jimmie spela i många år och har sett den där, hämta fart. Jag såg att han var nere och hämtade fart, gubben. Men annars är det ett bra lag och de vill gå hårt hemma. Vårt mål är att få samma start som här, säger Högström inför returen.

Jimmie Ericsson stod alltså för en kopia av Kent Nilsssons VM-mål mot USA i Globen 1989 eller Foppastraffen mot Kanada i OS-finalen mot Kanada i Lillehammer. Då vet ni hur det såg ut på Hovet sent i tisdags kväll.
– När jag får tag på pucken vid kassen och spelar ut den och ser att han (motståndaren) släpper mig i mitten, då är mitt mål att få tillbaka pucken och komma med fart. Sedan går pucken till Adam (Pettersson) som klackar fram den till mig, egentligen mellan backarna. Jag behöver inte göra speciellt mycket där. Jag har haft farten uppe hela vägen och behöver bara köra give and go, säger Ericsson innan han kommer till friläget med Djurgårdsmålvakten Adam Reideborn:

– När jag väl har fått ordning på pucken känns det som jag är väldigt nära honom. Han kommer väldigt mycket mot min forehand. Det blev så, det var absolut inget planerat innan. Och varför just det blev så har jag ingen aning om heller, säger Ericsson, som nu har gjort tre mål och tre assist på sju slutspelsmatcher.

Lindholms felsägning

Det märks att lagkamraterna stortrivs med att ha sin erfarne forward med i laget. Pär Lindholm är väldigt glad över vändningen från 0-2 till 4-3-seger i Stockholm.
– Det är härligt att när vi väl bestämmer oss så syns det att vi menar allvar, säger Lindholm.

Det låter enkelt?
– Nej, det är ganska svårt att bestämma sig faktiskt. Det är ganska många faktorer som spelar in. Hela laget måste vilja göra det tillsammans. Inte en och en. Man känner när ett lag har valt att kicka i gång samtidigt. Det vet man när man möter sådana lag också, att då är det tufft.
– Sedan har vi vår superkapten… eller vad säger jag? Super-Jimmie, som avgör matchen.
En liten felsägning av Pär Lindholm, men den säger desto mer om Jimmie Ericssons betydelse för Skellefteå AIK även 2018.

Domarnas order till Jimmie Ericsson

I den sista heta SM-kvartsfinalen mot Färjestad fick Jimmie Ericsson lugna ner hemmapubliken som hade slängt in saker på isen. Han gjorde det genom att, precis som under SM-finalen mot Frölunda 2016, kliva in i speakerbåset, greppa mikrofonen och tala till hemmafansen.
– Det är inte så ofta ändå. Vår publik, jag älskar när de skriker och jag älskar när de lever sig in oavsett om de är upprörda över någonting eller om de hejar på oss eller hoppar eller vad de än gör. Men jag tycker inte att det är likt vår publik att skicka in grejer. Då hade det hänt någon gång tidigare i matchen. Det var huvuddomarna som bad mig gå in.

Blir publiken övertaggad?
– Jag gillar när de är övertända, men jag tycker inte att grejer ska skickas in. Det sänder sämre signaler egentligen.

Inför match två i Skellefteå får man bland annat tillbaka storstjärnan Joakim Lindström i laget efter fem matchers avstängning.
– Det är klart, ju fler spelare vi får tillbaka, ju mer folk i truppen, desto spetsigare blir laget. Men jag tycker att spelarna som är in och ut i laget gör ett grymt jobb. Men det är svårt att ersätta vår ”Guldhjälm”, säger Jimmie Ericsson.


Här hittar du de senaste SHL-nyheterna