När Hockeynews når Martin Filander har hans lag EHC Biel, tillhörande den schweiziska högstaligan, precis förlorat två matcher under en helg. Filander känner ändå att det går framåt för hans gäng.
– Innan hade vi vunnit åtta av tio matcher. Det har varit många tvåpoängare i och för sig. Det går okej, vi vill att det ska gå lite bättre men vi är lite av en underdog. Målet är att få spela efter omgångar 52, positiva matcher. Vi hamnade ingenmansland förra året. Så målet är att bli bättre än det.
Filander är inne på sitt andra år i Biel. Förra året missade laget slutspel i grundseriens sista omgång och hade enorma skadeproblem under säsong.
– Det har varit utmanande och roligt. Förra året hade vi 282 matcher missade på topp–3 lines. Vi hade fem alltså man borta per match i de tre första kedjorna hela säsongen, minst. Det var en tuff resa förra året få ihop ett lag. Vi spelade många juniorer och spelare fick spela större roller än vad de är vana vid. Förra året var ett utmanande år när vi föll i sista omgången men också roligt och lärorikt.
Hur hanterar man den motgången som tränare?
– Man går in sin bubbla och försöker ta en dag i taget. Kontrollera det man kan kontrollera. Frånvaro och skador på spelare, det är ingen ursäkt för oss ledare. Vi måste få laget att funka. Det blir att ta en dag i taget och sätta den ena foten framför den andre hela vägen. Hantera det hela så att laget inte heller hittar ursäkter. Hela tiden ta de små vinsterna i prestation och bygga laget den vägen.
Måste ändå ha blivit en stor möjlighet för flera spelare att visa upp sig?
– Absolut. Det är klart att det var några som växte och gett oss bättre möjligheter nu när vi är friskare och har ett bättre djup av spelare. Många har fått erfarenhet av att spela på den här nivån. Det ger oss möjligheter. Vi har inte ekonomi att tävla med de stora klubbarna. Att skapa egna talanger långsiktigt ger det oss nya möjligheter med spelare i en annan hierarki. De får växa och ta större plats.
– Det ger oss mer än vad man förväntar sig namnmässigt. Det har hjälpt oss. Vi kom in med nya ögon och nya perspektiv. Det har varit en stor omställning för mig och mig och mina kollegor att förändra kulturen men man märker en stor skillnad. Vi har börjat förstå varandra bättre. Vi förstår spelarna bättre och de förstår tränarna bättre. Vi har hittat en bra grund för att prestera och det är det som gör att vi har börjat göra bättre i år.
Kan du utveckla vad du menar med att ni har förändrat kulturen?
– Det är som alltid när man väljer en helt ny tränare. Då får man en annan kultur och miljö. Även Mathias Tjärnqvist och den andra assisterande tränaren Beat Forster är nya, så blir det en nystart. Vi har ingen historik här. Vi var överens om att göra en rebuild över x antal år och bygga upp något nytt. Ett nytt sätt att se på friska förberedelser, hur man spelar spelet och utbildar unga spelare till att ta nästa kliv, säger Martin Filander och fortsätter:
– Åren innan hade de framgång med ett mer ålderstiget lag med rutin på spelare från en annan hierarki. Många nuvarande eller före detta landslagsspelare. Nu har vi egentligen en enda kvar med den rutinen och bakgrunden. Det blir en annan typ av fokus på spelarutveckling och hur mycket vi tränar och vilken typ av struktur. Ganska mycket har förändrats skulle jag säga. Det är därför jag är här. Det är det vi kom överens om planen skulle vara framåt.
Med sig i Biel har han som tidigare nämnt Mathias Tjärnqvist, som även var hans assisterande tränare i Oskarshamn. Att få chansen att jobba med spelarutveckling är en av anledningarna till att Filander tackade ja men den främsta anledningen kanske var att få testa på något nytt med familjen.
– En ny utmaning, ett spännande land och en chans att testa ledarskapet i en annan kultur. Just hos oss är det ett tvåspråkigt ställe med franska och tyska. Det är olika kulturer i vår grupp och i stan. Den mer tyska strukturen och franska mer latinska, det lite mer känslomässiga och kreativa.
– Det är en speciell utmaning och för mig som ledare med det arvet som finns för hockeyn här är det annorlunda, med exempelvis importkvot och så vidare. En spännande utmaning och som familj att få prova på något nytt, det är få förunnat. Jag ville få chansen att gör något annorlunda efter det senaste jobbet.
Hur har du och familjen trivts?
– Bra. Otroligt utmanade start. Barnen går i tysk skola och ska läsa ett nytt språk som de inte har någon koll på. En riktigt svår utmaning för dem. Som man kan ha dåligt samvete för. Men nu märker man när de är flytande på flera språk att de helt plötsligt har en gåva och kunskap som jag inte hade kunnat lära, eller som de inte hade fått hemma. Nu funkar saker jättebra och vi har fått det fint och bra ordnat. Att vara i Biel är väldigt öppet och trevligt.
På en ledig dag i Schweiz blir det en hel del hockey, då Filanders son spelar men familjen passar även på att upptäcka nya kulturer.
– Vi åker landet runt och tittar på U14-matcher. Så fort det blir en dag när alla är lediga, de få gångerna det sker, kan vi hitta på något. I lördags åkte vi upp i bergen och knatade runt lite, tog en fika och njöt av utsikten och sevärdheterna. Upptäcka nya städer och platser. Vi bor nära Italien, Frankrike och Tyskland. Vi gör små utflykter. Man kan övernatta men man kan också bara åka över dagen och komma hem på kvällen och har då ha fått se ett nytt land. Såna möjligheter försöker vi utnyttja så mycket vi kan.
Tycker ni om att upptäcka nya kulturer?
– Vi försöker. Vi kanske hade kunnat göra det ännu mer. Ibland gör man inget mer än att man spelar boll med grabbarna på fotbollsplan och försöker ha en vanlig vardag. Man hade kunnat vara än mer nyfiken men vi är det. Det gäller att ta chansen att förgylla vardagen när man kan. Man kan nog göra ett ännu bättre jobb om tar sig tid att samla energi. Vi är ganska vanliga, inte extrema. Men vi försöker se och uppleva saker, helt klart.
Den schweiziska högsta ligan menar Filander håller en högre nivå än vad många tror.
– Alla har sex eller sju importer och de jobben är eftersökta. De är de bästa spelarna i Sverige eller Finland. Även nordamerikaner försöker ta sig in där om de ej får chansen i NHL, upplever jag. Spetsen är extrem. Hade de spelat i SHL hade de förmodligen varit topp-3 i sina lag. Sen ska man vet att Schweiz vann VM-silver med 15 spelare från den här ligan. De flesta topplagen har tre, fyra spelare av den kalibern. Då har man två och en halv femma som är material för en VM-final och spets-importer per lag, säger han och fortsätter:
– Sen är det klart att de mindre lagen tappar kvalitet på sista femman. Det är lite skillnaden med Sverige. Riktigt hög nivå, högt tempo och lite öppnare spel. Det är kul, spännande och underhållande. Det är lite den kulturen, att man ska lira. Försvaret kanske glöms men nivån är otroligt hög. Zürich vann Champions League och ligan förra året. Och de vann även ligan året innan det. De sex bästa lagen är topp i Europa och skulle absolut vara med och spela slutspel i Sverige också.
Även läktarkulturen i Schweiz är något som Filander har imponerats över.
– Den är grym. När det gäller Lugano och Ambri är det lite mer italienskt och högljutt, mer fotbollsläktarkultur. Franska sidan har väldigt bra tryck på matcherna och det är engagerat. Det är lite samma för oss som är på ett hybrid-ställe. Klubbarna i storstäderna har lite annorlunda kultur, inte samma stämning men väldigt välbesökt. Lite mer fotbollsfans-känsla överlag men väldigt bra stämning och inramning på matcherna.
Filander har fortfarande koll på svensk hockey och följer SHL och HockeyAllsvenskan tillsammans med sin son i den mån de mäktar med.
– Jag och grabben tittar en del på SHL och följer vanliga medier. Vi ser någon match i veckan. Vi kollar highlights och försöker följa surret i hockeyvärlden. Det gör jag även med allsvenskan.
Hur ser du på SHL som liga och nivån den håller?
– SHL är kanske världens näst bästa liga, give or take. Den är uppe och slåss om det i alla fall. Den är fortsatt väldigt bra. Brynäs har tagit hem mycket hemvändare och HV har eldat på år efter år även om de ligger där nere. Om de är det sämsta laget så säger det en hel del om nivån på SHL, att den är otroligt hög och jämn. Man måste vara otroligt bra och noggrann över tid. Det krävs otroligt mycket. Även lag som haft det tufft som Linköping, Örebro och Luleå har otroliga trupper, säger han och fortsätter:
– Det är en signal till hur bra ligan är och hur jämn den är. Jag tycker att ligan har utvecklats från att vara endimensionellt till mer nyanser. I alla fall varit det ett tag. Växjö som spelar unikt, Brynäs med finsk tränare förut spelade också unikt och vi spelade annorlunda med Oskarshamn. Kanske lite offensiva förmågor parallellt med tuff defensiv. Ganska komplett hockey, det tycker jag är häftigt. Som svensk är jag stolt över ligan och nivån den håller.
Vad tycker du om att många anser att ligan är väldigt defensivt stukruterad?
– Defensiven är prioriterad för det är så man måste göra för att vinna matcher. Annars hade ingen tränare fått vara kvar. Men jag vet inte hur många matcher i år som det har blivit sex, sju mål. Hade alla spelat defensivt hade det aldrig hänt. Vi hade några år där det spelades annorlunda. Dels på grund av oss, Växjö har ett unikt sätt att spela med att dra ned tempo och spela intelligent hockey med lite mindre fart. Skellefteå och Frölunda har drivit mycket med fart och spelar med press.
– Det är många lag som är hybrid däremellan, som går ganska ofta och som stänger mittzonen. Ett tag kändes det nästan förbjudet. Det har idkats lite mer och mer. Om man ska kritisera så vore det kul med något lag som spelade modigt och bröt ny mark men det kommer att komma. Det går i cykler.
Filander har kontrakt med Biel fram till våren 2028. Han stänger dock inte dörren för att en dag coacha i SHL igen.
– Självklart så vill jag det, vid rätt tillfälle. Det är allt med tajming och någon ska vilja ha en. Men absolut är det en målsättning att komma tillbaka till ligan förr eller senare. Just nu trivs jag bra där jag är.
