Ettans fem sämsta hallar
Att utse den bästa och den sämsta hallen bygger givetvis på en viss subjektivitet. Det en person tycker är bra kan en annan tycka är dåligt.
Men det finns ändå saker man rimligen bör kunna kräva av en hockeyarena 2026.
Här är fem hallar som enligt mig inte lever upp till det.
Skyttishallen, Örnsköldsvik
Skyttishallen är en arena som egentligen inte lever upp till den standard som krävs, utan spelar på dispens.
Takhöjden är för låg och takkonstruktionen har skapat problem när det kommit stora mängder snö. Hallen stängdes för bruk både 2022 och 2023.
Det är dessutom en liten arena med läktare endast på ena sidan. Publikkapaciteten ligger på 724 åskådare.
Hallen har också fått stor kritik från förbundet när det gäller publikutrymmena.
Stämningen är i stort sett obefintlig. Det är en sådan hall där varje skridskoskär hörs.
Björkängshallen, Huddinge
Björkängshallen är en betydligt större arena med totalt 2 500 platser, varav 728 sittplatser.
Här finns även två kafeterior, varav en är öppen kontinuerligt.
Så långt det positiva.
Tyvärr finns det en hel del problem, något klubben själv också har beskrivit:
Och det är framför allt det sistnämnda man som åskådare märker.
Hallen är riktigt sliten.
Dessutom känns det rent ofräscht att glida igenom plastflänsarna man behöver passera för att komma in i hallen.
Känslan av att gå in i en bunker är monumental.
Den fåtaliga publiken lyckas inte heller lyfta den känslan. Draget lyser med sin frånvaro.
Bahcohallen, Enköping
Bahcohallen sjunger verkligen på sista versen.
Den är väldigt sliten och har även drabbats av mögelangrepp.
Här finns få toaletter – tre för herrar och tre för damer – och framför allt saknas en avskild bortasektion med egen tillgång till kiosk och toalett.
Kommunen har också insett behovet.
2028 ska en stor renovering av hallen genomföras - samtidigt finns ytterligare en hall intill.
Fram till dess får man finna sig i känslan av att bäst före-datumet passerades för rätt många år sedan.
Publiken är dessutom väldigt tyst.
När vi var där som bortaklack var det till och med personer som tyckte att vi skulle vara tysta – de ville ju se på ishockey.
Tyrs Hov, Tyringe
Det finns plus med Tyrs Hov.
Det är en stor hall med plats för omkring 2 500 åskådare och klubben har en trevlig supporterklubb med pub några minuters promenad från arenan.
I området finns dessutom simhall, sporthall och en mindre bowlinghall. Kafé finns också, liksom en B-hall.
Men själva ishallen är ingen höjdare.
Den är gammal och sliten och så sent som för några dagar sedan kom uppgifter om att taket behöver renoveras eftersom det läcker in i hallens kök och förråd.
Tidigare har det även funnits problem med kondens och mögel.
Hallen ser också väldigt sliten ut.
Ni vet den där betonggrå känslan där underhållet överlag känns tveksamt.
Jag stör mig dessutom på trapporna på läktarna. Man behöver nästan vara tre meter lång för att tycka att stegen har lagom höjd. Är man kortare krävs närmast alpinutbildning för att bestiga dem.
Det är också en alldeles för stor hall sett till hur få som brukar komma och titta.
Det ger en öde känsla, särskilt när någon riktig hemmaklack saknas.
Andra nackdelar är lösningen där biljetten måste köpas utomhus samt att toaletter endast finns på entrésidan.
Testebo Arena, Strömsbro
Jag har aldrig själv varit på Testebo Arena, men rapporterna jag fått därifrån är knappast smickrande.
Problemen är flera.
Bland annat finns inga omklädningsrum i direkt anslutning till arenan, vilket innebär att spelarna måste gå en bit utomhus.
Hallen ligger dessutom på grusbädd, vilket gör att man får is relativt sent.
Testebo är också väldigt liten och rymmer endast omkring 600 åskådare.
Det räcker visserligen mer än väl med tanke på att publiksnittet ligger en bra bit under hälften av den kapaciteten.
Och det märks även under sändningarna.
Ibland är det så tyst att man hör vad spelarna säger till varandra.
