10. Adam Bengtsson - Tingsryd
32-åringen hade bara coachat ungdoms- och juniorhockey innan han i höstas klev in i Dackehallen i Tingsryd för att basa över ortens stolthet. Handplockad av sportchefen Patric Larsson och en och annan höjde nog på ögonbrynen över draget att sätta en så pass oprövad tränare hos det från allsvenskan nyligen degraderade laget.
Något facit har vi inte ännu. Men Bengtsson tog Tingsryd till en fullt godkänd tredjeplats i den södra serien och han gjorde det med sin egna filosofi. Inte alltid så spännande att titta på, men ett spelsystem som genererar poäng.
9. Michael Sjölin - Kungälv
När Kungälv sent in på sommaren tackade ja till en plats i Hockeyettan blev ett av klubbens första drag att rekrytera en 31-åring som ny huvudtränare och vars största merit i tränarkarriären var att plocka upp småländska Åseda från trean till tvåan.
Med facit i hand visade det sig vara ett klokt val. Ett kraftigt nederlagstippat Kungälv undvek de två sista platserna i tabellen med bred marginal och ett av Sjölins drag var att inte göra några stora förändringar gällande träningsupplägg och så vidare. Det här var ju en trupp som förberett sig för att spela i division 2 och det är nästan mer regel än undantag att en ung och het tränare skulle vilja sätta sin egna prägel från start.
Men Sjölin visade fingertoppskänsla och tränade inte sönder laget. Det visade sig vara ett vinnande koncept.
8. Peter ”Piva” Johansson - Karlskrona
Ett KHK som tidigare år gjort det till sitt adelsmärke att falla ihop efter jul har under den här säsongen stått distansen ut och vann den södra grundserien.
Rutinerade ”Piva” kom in efter halva säsongen ifjol och nu när han fått en hel grundserie på sig med laget så gav det resultat direkt i form av en serieseger.
7. Lennart Hermansson - Lindlöven
När Jonas Dufåker lämnade som tränare efter att överraskande ha tagit Lindlöven långt i slutspelet 2024 så var det nog en och annan som oroade sig för hur det skulle gå. Dufåker hade under fem säsonger växt med laget som blivit bättre och bättre år för år.
In kom Lennart Hermansson som har visat sig vara en perfekt förvaltare att det Dufåker byggde upp samtidigt som han själv har fått gruppen att växa ytterligare en nivå. Att 60-åringen också verkar vara en trivsam figur med en och annan räv bakom öronen skadar ju inte heller.
6. Karl Helmersson - Mariestad
Bygdens egna son flyttade tillbaka till Mariestad efter ett antal år med uppdrag i allsvenskan. Ett BoIS som inför säsongen tappade en stor del av sin stomme när Tobias Sandberg, Lucas Larsson, Tobias Aronsson och Jesper Lindén valde att sluta eller gå till andra klubbar.
Det var också skakigt i Mariestad under inledningen. Men efterhand säsongen gick så tog spelarna till sig Helmerssons system och blev bättre och bättre.
5. Jussi Salo - Tranås
Rent resultatmässigt så var Tranås fjärdeplats ungefär vad man kunde förvänta sig. Men det just det, Tranås har haft svårt att motsvara förväntningarna under senare år. Därför känns det som den oerhört noggranne finländaren har skapat en bra grund att bygga vidare på nästa säsong.
Är en modern tränare med hög kravbild, men som samtidigt är lyhörd för andras idéer.
4. Robert Bergdahl - Boden
Tog Kalix till två raka slutspel innan han halkade in som huvudtränare för Boden strax innan fjolårssäsongen skulle dra igång. Ni minns säkert det där när den tilltänkte huvudtränare Arto Sirviö istället blev klubbdirektör.
32-åringen har implementerat ett mer spelande Boden än ett fysiskt höttande. Det återstår att se hur långt det kan ta dem i år, men det tog dem hursomhelst till en andraplats i norrserien.
3. Liam Wallström - Borlänge
Är blott 28 år och har gått den långa vägen som tränare genom Borlänges ungdomsverksamhet och upp i a-laget. Kom in inför 24/25 med en spelidé som där och då inte gav masarna betalt.
Till denna säsongen kryddade man laget med offensiv slagkraft samtidigt som befintlig trupp fortsatte på samma spår som ifjol och blev bättre och bättre match för match. Då kom också betalningen i form av en femteplats i grundserien.
Liam Wallström är helt klart en av de mer spännande tränarna i Hockeyettan.
2. Mikael Wikstrand - Forshaga
Kom in som assisterande tränare ifjol bakom Thomas Engman och det östes lovord över den forne storspelarens egenskaper som tränare. I år fick han huvudansvaret och ledde laget till en sjätteplats i norr. Ett Forshaga som tidigare år blandat höga berg med djupa dalar så helt plötsligt stabila ut.
Man kan alltid diskutera om vad som är hönan och vad som är ägget. Stabiliteten beror till viss del på att man fick in bra spelare som höjde slagstyrkan på laget. Men hade de spelarna kommit om inte Wikstrands rykte som tränare varit så bra?
Sägs vara på gång till allsvenskan i någon form av tränarroll.
Filip Algeman - Hudiksvall
Vi har ännu inte sett om Hudiksvall är Hockeyettans bästa lag. De vann den norra serien i stor stil, men rår de på bästa laget från söder? Det återstår att se.
Har under sina två tidigare år lett sitt lag till en kvalserie och en final. Nu när han är inne på sitt tredje år så verkar laget mer stabilt än någonsin.
Det finns belackare som menar att det inte är så konstigt att Hudik har krossat den norra serien då de har störst plånbok och att det knappast kan vara så svårt att coacha detta laget. Sanningen är väl snarare att ju bättre lag du har på papperet, desto bättre måste du vara som tränare för att skapa samklang mellan de olika beståndsdelarna. Något Algeman hittills har klarat av med bravur.
