Nobbade Brynäs och Mora – ”Gillar hur Leksand jobbar”

Koblar föddes i Slovenien men flyttade som liten till Norge när hans pappa fick jobb som landslagstränare i alpin skidåkning.
– Egentligen är jag 100 procent sloven. Jag är född i Slovenien, men sen flyttade vi upp till Norge eftersom min pappa fick landslagsjobb som alpintränare. Jag kommer inte riktigt ihåg, men vi flyttade kanske när jag var sex–sju år.

Han känner sig hemma i båda länderna.
– Det är svårt att säga, men jag tycker väl ändå 50–50. Men vi pratar slovenska hemma.

Båda föräldrarna har en bakgrund inom elitidrott och tävlade i alpint, men för Tinus blev det hockeyn som tog över.
– Jag körde lite alpint när jag var liten, men det har blivit mindre och mindre ju äldre jag blivit. Det har ju blivit mer och mer hockey. Men lite talang hade man väl, mina föräldrar var ju bra på skidåkning.

Det var dock en annan familjemedlem som fick in honom i hockeyn.
– Främst för att jag kollade på min brorsa. Han började med hockey, och jag blev inspirerad av honom.

När han kom till Leksand hade han redan testat både Mora och Brynäs, men valet blev enkelt.
– Jag blev kontaktad av Leksand och kom hit för att testa. Efter det blev jag intagen på gymnasiet. Sista året i Norge var det tanken. Jag ville över till Sverige för att utvecklas som spelare, det är en högre nivå här.
– Jag tyckte att det var en bra förening. Jag gillade hur de jobbade med att utveckla spelare, och det fanns en tajt gemenskap mellan A-laget, J20 och J18.

Båda dina föräldrar var elitidrottare. Hur har det påverkat dig?
– De har hjälpt mig genom alla år – med träning, kost och allt det där. De har försökt göra det bästa för att jag ska kunna nå mina mål och göra det jag vill.

Men du har alltid velat bli hockeyproffs?
– Ja, det har jag. Redan från första matchen i Norge tänkte jag att jag ska försöka nå NHL.

När Toronto Maple Leafs valde honom i sommarens NHL-draft blev drömmen verklighet.
– Det var stort. Det har varit en dröm att bli draftad, så jag har tränat hårt för det. Det var jätteskönt när det hände. Att hamna i Toronto är riktigt stort. Jag har kollat på dem sedan jag var liten. Vi hade en turnering i Norge där jag faktiskt spelade i en Torontotröja, så jag har alltid varit lite fan av dem.

Har du haft någon spelare du följt extra noga?
– Inte särskilt från Toronto, men jag har följt Kopitar.

Ni påminner ju lite om varandra – stora centrar.
– Ja, exakt. Han är ju den stora förebilden hemma i Slovenien.

Har du träffat honom?
– Flera gånger. Jag har varit på hans hockeyskola i Bled, och jag har pratat med honom där. Han skickade grattis till mig när jag blev draftad. Det var riktigt coolt. Om jag stöter på honom så pratar vi alltid lite.

Mäktigt ändå.
– Hehe, ja verkligen. Han är en stor motivator. Man vill följa hans väg och försöka bli så bra som han.

Toronto har haft en viss Mats Sundin också… stor center med bra spelsinne.
– Ja, jag har hört lite om det där, att de gillar den typen av spelare. Men jag försöker bara fokusera på vad jag ska göra för att ta en plats där senare.

Koblar har slagit igenom med dunder och brak i år och får massor av förtroende.
– Jätteskönt. Det var målet den här säsongen, att försöka ta klivet upp i A-laget. Det är en riktigt bra känsla.

Hur är det när du väl får chansen, stort steg eller bara köra?
– Jag försöker bara spela mitt spel. Det säger både Johan och ”Pajen” också, att man ska spela sitt spel och göra det man är bra på.

Om du ska beskriva det med egna ord: vad är du bra på?
– Jag är väl en tvåvägsspelare. Bra skills, kreativ och gillar att spela pucken. Lite mer playmaker-typ. Jag trivs bäst som center, men jag tycker det är bra att kunna växla.

Jag har hört att du kan ha lite temperament också.
– Haha, ja, det skulle jag nog säga. Jag kan bli rätt arg ibland.

Men du känns ändå lugn och klok på isen.
– Ja, det är jag, men man kan bli lite arg ibland.

Jobbar du på det, eller är det något som gynnar dig?
– Det beror på situationen, men oftast gynnar det mig. När man blir arg får man mer energi och vill köra ännu hårdare.

Du är en playmaker men också fysisk och tacklas en del, vilket känns lite ovanligt.
– Jag har alltid försökt spela fysiskt. Jag har en stor kropp, så det är bra att använda den. Det är bättre att gå in i tacklingar än att peta med klubban.

Du måste välja – en snygg passning eller en rejäl tackling?
– Man gillar ju båda, men kanske en snygg passning... fast först en snygg tackling, så man tar pucken och sen lägger en passning, säger han och ler.