NHL-scoutens besked till föräldrar: ”Det går inte…”

Håkan Andersson har scoutat för Detroit Red Wings i 37 år.

Under den tiden har han varit med och hittat spelare som Henrik Zetterberg, Pavel Datsyuk, Tomas Holmström, Niklas Kronwall och Johan Franzén.

I Hockeyspionens podcast berättar han om vad han faktiskt försöker se när han bedömer en ung spelare – och varför det inte räcker att vara bäst just nu.

Spelsinnet

En av egenskaperna Andersson återkommer till är spelsinnet.

När han beskriver vad han såg i Henrik Zetterberg innan Detroit draftade honom lyfter han just det.

– Jag såg lite spelsinne.

Det handlar inte bara om att göra poäng.

En scout försöker se hur spelaren löser situationer, fattar beslut och förstår spelet.

Vem ser vad som ska hända innan det händer?

Vem hittar ytor?

Vem kan spela tillsammans med andra?

Det är sådant som kan säga mer om en spelares framtida möjligheter än hur många mål han gör i en viss ålder.

Arbetsmoralen

Det andra Andersson såg hos Zetterberg var arbetsmoralen.

– Jag såg bra arbetsmoral.

För en scout är det inte bara det som händer under matchen som är intressant.

Andersson beskriver också hur han pratar med människor runt spelaren för att förstå hur han fungerar i vardagen.

Hur tränar han?

Hur fungerar han i gruppen?

Gör han jobbet även när ingen tittar?

När Andersson ringde runt om Zetterberg fick han höra att han arbetade bra och fungerade väl i miljön.

Det var viktigt.

Han letar också efter det negativa

Det är inte alltid de positiva egenskaperna Andersson försöker få bekräftade när han pratar med tränare och människor runt spelaren.

Ibland handlar det snarare om att kontrollera att det inte finns varningssignaler.

– Man frågar kanske mer egentligen för att höra om det är någonting dåligt som ligger i bakgrunden.

Han nämner exempel.

– Att de är lata eller fuskar på träningarna, eller sådana där saker.

En spelare kan alltså vara väldigt skicklig på isen, men hur han arbetar varje dag blir också en del av bedömningen.

Det inre drivet

Andersson återkommer flera gånger i samtalet till spelarnas eget driv.

När han jämför med sin egen spelarkarriär konstaterar han att många av de spelare som går längst har något han själv saknade.

– När man ser på killar i dag så har de ju ett otroligt inre driv, de som går långt.

Det behöver inte betyda att spelaren tränar organiserat mest av alla.

Men viljan att själv bli bättre måste finnas.

Andersson berättar bland annat om Charles Berglund, som han växte upp tillsammans med.

När andra kunde festa på lördagen såg Berglund till att vara redo för träningen dagen efter.

För honom vägde hockeyn tyngre.

Det är den typen av val Andersson menar säger något om drivkraften.

Att våga ha en egen uppfattning

Scouting handlar samtidigt inte bara om att följa vad andra tycker.

Andersson berättar att hans chefer i Detroit genom åren har uppmuntrat honom att lita på sin egen bedömning.

– De har anställt mig för min uppfattning.

Det kan finnas en spelare som andra scouter rankar högt men som Andersson själv inte tror lika mycket på.

Och tvärtom.

Poängen är att försöka förstå varför man gillar en viss spelare – inte att kopiera andras rankinglistor.

Bäst nu behöver inte betyda bäst senare

Det är kanske den viktigaste delen i Anderssons syn på unga spelare.

Han är tydlig med hur svårt det är att förutse framtiden.

NHL-klubbarna har heltidsanställda scouter som försöker avgöra hur bra 17–18-åringar ska bli.

Ändå blir det fel.

– Vi har fullt sjå vid 17 års ålder.

Därför är han skeptisk till tvärsäkra bedömningar av betydligt yngre spelare.

Den som är bäst vid 12 eller 14 behöver inte vara bäst vid 19 eller 23.

Utvecklingskurvorna ser olika ut.

Henrik Zetterberg är ett tydligt exempel.

Detroit såg intressanta egenskaper, men inte ens Andersson kunde förutse hur långt utvecklingen skulle gå.

– Det fanns embryo till någonting väldigt bra som sedan utvecklades mycket, mycket mer än vad vi kunde drömma om.

Det här återkommer Andersson till

När man samlar Anderssons resonemang finns några delar som återkommer.

Spelsinne.

Arbetsmoral.

Eget driv.

Hur spelaren fungerar och arbetar i sin vardag.

Och förmågan att fortsätta utvecklas.

Men också något kanske ännu viktigare:

Ödmjukheten inför att ingen scout faktiskt kan veta exakt vem som kommer bli bäst.

Gamla rankinglistor har lärt Andersson den läxan.

– Några av de där gamla listorna får man skämmas för när man tar fram.

Väldigt bra spelare kan ha hamnat långt ner.

Spelare som såg självklara ut kan ha stannat i utvecklingen.

Efter 37 år i yrket är därför Håkan Anderssons scouting inte bara en jakt på vem som är bäst för dagen.

Det handlar om att försöka förstå vad som finns bakom prestationen – och vilka egenskaper som kan fortsätta växa.