Senast Brynäs och Luleå möttes i SM-final dominerade smurfkedjan i Gävlelaget. Trion försökte stoppas av Stefan "Gargamel" Jonsson. ✓ Därför var smurfarna så svåra att möta ✓ Vem är årets "Gargamel"? ✓ Det blir avgörande i finalserien
Säsongen 1992/93 fanns det stora förhoppningar i Norrbotten men det började tungt i serien. Till slut lyckades dock Luleå ta sig upp till en sjätteplats i tabellen. I kvartsfinalen väntade Färjestad i bäst av 3.
Det såg ut att bli en tidig exit. FBK vann match 1 i Karlstad och i returen ledde laget med 4-0 efter två spelade perioder. Luleå svarade dock för en mäktig comeback med tre mål inom loppet av nio minuter. I slutminuten plockades målvakten och Mikael Renberg kunde kvittera till 4-4. I förlängningen avgjorde Lars-Gunnar Pettersson för hemmalaget.
Även match 3 i Värmland gick till övertid och där slog Lars Hurtig in det avgörande målet. Luleå till semi. Där besegrades Djurgården och klubben var klart för sin första final och ett möte med Brynäs som hade formerat en kedja bestående av tre småväxta spelare – Ove Molin, Anders Gozzi och Peter Larsson. De virvlade fram på isen och öste in poäng.
Luleås försvar var dock väl rustat och bestod av många tunga och stora pjäser. En av dem – Stefan Jonsson.
Han var ett av nyförvärven inför säsongen och kom från moderklubben Södertälje SK där han vunnit SM-guld 1985. I SSK spelade han med nummer 29, det var dock upptaget i Luleå och därför blev det 92 på ryggen.
Stefan Jonsson dominerade i försvarszon och blev en av föreningens allra bästa defensiva backar. När lokaltidningen NSD rankade Luleå Hockeys bästa boxplayspecialister genom tiderna så blev 92:an nummer 1.
Kommentarer
Skaffa PLUS för att kommentera
Med en aktiv PLUS-prenumeration kan du kommentera, svara på andra och gilla kommentarer.
Säsongen 1992/93 fanns det stora förhoppningar i Norrbotten men det började tungt i serien. Till slut lyckades dock Luleå ta sig upp till en sjätteplats i tabellen. I kvartsfinalen väntade Färjestad i bäst av 3.
Det såg ut att bli en tidig exit. FBK vann match 1 i Karlstad och i returen ledde laget med 4-0 efter två spelade perioder. Luleå svarade dock för en mäktig comeback med tre mål inom loppet av nio minuter. I slutminuten plockades målvakten och Mikael Renberg kunde kvittera till 4-4. I förlängningen avgjorde Lars-Gunnar Pettersson för hemmalaget.
Även match 3 i Värmland gick till övertid och där slog Lars Hurtig in det avgörande målet. Luleå till semi. Där besegrades Djurgården och klubben var klart för sin första final och ett möte med Brynäs som hade formerat en kedja bestående av tre småväxta spelare – Ove Molin, Anders Gozzi och Peter Larsson. De virvlade fram på isen och öste in poäng.
Luleås försvar var dock väl rustat och bestod av många tunga och stora pjäser. En av dem – Stefan Jonsson.
ANNONS
Han var ett av nyförvärven inför säsongen och kom från moderklubben Södertälje SK där han vunnit SM-guld 1985. I SSK spelade han med nummer 29, det var dock upptaget i Luleå och därför blev det 92 på ryggen.
Stefan Jonsson dominerade i försvarszon och blev en av föreningens allra bästa defensiva backar. När lokaltidningen NSD rankade Luleå Hockeys bästa boxplayspecialister genom tiderna så blev 92:an nummer 1.
Så här löd motiveringen: "Ohotad etta. Gargamel åt inte bara smurfar, han släppte i princip aldrig in ett mål när han var på isen i boxplay. En gigant i genren"
Gargamel är en karaktär som håller på med häxbrygder och trollkonster och ser smurfarna som sina fiender och vill äta dem. I finalen mot Brynäs 1993 ställdes alltså Stefan "Gargamel" Jonsson mot Brynäs smurfar.
Det började bra för Luleå som vann match 1 i Gavlerinken med 3-1 och sedan följde upp med 4-2 hemma i Delfinen. Luleå hade 2-0 i matcher i bäst av 5 men match 3 i Gävle förlorades med 4-7.
I ett uppmärksammat aprilskämt i direktsändningen hävdade Arne Hegerfors att SM-finalen skulle spelas om direkt, samma dag, på grund av att Brynäs använt klubbor med felaktiga vinklar.
Brynäs vann match 4 i Luleå med 6-2 efter Tommy Sandlins berömda samurajtal till spelarna och kunde till slut säkra guldet på hemmaplan i match 5 efter att ha vänt 0-1 till 3-1 i den sista perioden.
ANNONS
Överst i slutspelets poängliga fanns en smurf, Anders Gozzi med 12 poäng, och delad tvåa blev kedjekamraten Ove Molin med 10 poäng.
Stefan Jonsson blickar tillbaka på SM-finalen 1993. – Det är länge sedan men det jag minns är att vi ledde med 2-0 i matcher och lyckades bränna tre matchbollar. Det var verkligen små marginaler, vi ledde med 1-0 ett par minuter från slutet i den avgörande matchen. (Lars) Modig och (Thomas) Lilja som var stabiliteten själva var inne på två av baklängesmålen. Helt osannolikt. Fram till dess hade vi spelat väldigt bra ishockey så det fanns ingenting som talade för att det skulle ske en vändning där.
Vad var det som gjorde smurfkedjan så svår att spela mot? – Skickliga spelare, väldigt kvicka. De passade bra ihop och var stöpta i samma form, där Gozzi tog lite mer ansvar och släppte Larsson och Molin mer fria att kreera. Vi lyckades dock hyggligt neutralisera smurfkedjan i finalserien. De var ju inte den avgörande faktorn där.
Det var väl tack vare Gargamel...? – Haha... jag var en del av fem. Vi spelade på ett sätt som gjorde att de inte fick utrymme. På den tiden kunde man ligga lite närmare och vara lite mer jobbig än i dag. Nu är de kreativa krafterna mer fria.
Beskriv hur det var då och är nu? – Det är jättestor skillnad. I princip kunde man omfamna spelarna och kasta in dem i sargen utan att det blev utvisning. Sedan går det vansinnigt mycket fortare nu och det är en anledning till att man måste spela mer ansvarsfullt. På den tiden gick det nästan i slowmotion. Det var mycket klubbor inblandade, crosscheckingar och slashingar som inte blev utvisning. Det har de fått bort i dag.
ANNONS
Vem är Luleås Gargamel nu? – Erik Gustafsson, fast på ett helt annat sätt än jag. Han är bra i hela spelet, han har totalen men är otroligt skicklig i defensiven också. Han är allt annat än vårdslös men väldigt tuff, svårpasserad och skicklig i att läsa spelet.
Hur går tankarna inför årets final? – Jättesvårtippat. Brynäs har ett fantastiskt lag och det finns rutin i båda klubbarna. Men det är dags för Luleå. De behöver ett guld till så att vi gamlingar från 1996-laget får lämna över till en ny generation med ett eget guld. Jag unnar "Bulan" det. De gånger vi från guldlaget träffas så känner man verkligen att det är en andra familj.
Stefan Jonsson kommer att följa SM-finalen med stort intresse. Den före detta Luleåspelaren har även relationer till nyckelpersoner i Brynäs: – Jag vann ju SM-guld med "Masken" en gång i tiden i Södertälje och vi brukar ses med jämna mellanrum när han dyker upp på events i Scaniarinken. Gällstedt har jag också spelat med i SSK.
Vad blir avgörande i finalserien? – Det känns som att Luleå är lite fränare, att de har fler spelare som kan göra vad som krävs. De är tuffare. Jag hoppas på sju matcher, det är kul att se finalhockey, och gärna sudden i sista – men till Luleås fördel.
Smurfen Ove Molin ingår i Brynäs tränarstab nu – behöver Luleå en Gargamel även i båset? – De har en i "Bulan"...
