För Ottosson var avancemanget slutpunkten på en resa fylld av besvikelse, revanschlust och en dröm som vuxit fram sedan unga år. För ett drygt år sedan var stämningen en helt annan i Umeå. Björklöven hade precis åkt ut ur slutspelet mot AIK efter en säsong som Axel Ottosson beskriver som ’brokig’.
Laget hade visat prov på extremt höga toppar, men saknade den jämnhet som krävs för att gå hela vägen. Som lagkapten var Axel förkrossad. Det tog lång tid att smälta det tidiga uttåget, och i de första stunderna efter förlusten fanns inga stora ord att ta till.
– Där och då var det mest att krama om grabbarna. Det var en stor tomhet och många som var ledsna, besvikna och arga.
Besvikelsen blev samtidigt lagets drivkraft. Ottosson berättar om en stark revanschlusta hos spelarna som blev kvar i laget efter uttåget.
– Vi använde den känslan som bensin. I stället för att deppa ihop utnyttjade laget den långa försäsongen till sin fördel.
– Drivet och kvaliteten måste komma från spelarna. Tränarna kan sätta ramarna, men det är vi som måste driva verksamheten. I år föll det sig väldigt naturligt. Det var full fräs från första veckan med mycket kamp och tävling.
Den höga nivån på träningarna lade grunden för den jämnhet Björklöven visade genomgående. En svagare period efter jul var, enligt honom, mer var något som målades upp utifrån
– Nej, jag tror att det där mest var snack utifrån för att det varit så tidigare säsonger. Året som var nu tyckte jag att det fanns ett sådant lugn och en trygghet i vårt spel. Vi höll en hög nivå och det fick vi igen på våren; vi var trygga och hade självförtroende i gruppen. Det bildades ingen stress överhuvudtaget. Ottosson hade sin målbild klar sedan länge.
– När jag var liten drömde jag som alla andra om NHL. Men när jag kom upp i Björklövens A-lag blev drömmen att ta upp klubben till SHL. Det har pratats om det under hela min uppväxt – att det skulle gunga i hela stan när Löven går upp igen. Ottosson lyfter fram sina föräldrars stöd som viktigt, att de alltid funnits där och lagt ner såväl tid som pengar för att han skulle kunna uppfylla sin hockeydröm. Men framför allt lyfter han sin sambo. De har varit tillsammans i 13 år och hon har varit med under hela hans elitkarriär.
– Under kvalet kretsar allt kring hockeyn och då är det inte alltid lätt att leva med en hockeyspelare. Hon vet hur mycket det här betydde för mig, för klubben och för hela Umeå. Men hon har fått se både highs and lows. Att bära kaptensbindeln i moderklubben beskriver Ottosson som ett ansvar som måste axlas med respekt. Något som fått honom att behöva mogna som både person och spelare.
– Man måste komma till jobbet varje dag och vara en förebild, även när man själv kanske inte känner sig på topp.
Nu väntar en ny verklighet. Björklöven går från att vara den förväntade giganten i Hockeyallsvenskan till att bli en nykomling som slår ur underläge i SHL. Axel är väl medveten om att det krävs en mental omställning och en stor portion ödmjukhet inför det tuffare motståndet. En viktig del av det nya lagbygget kommer vara den lokala stommen. Flera av nyckelspelarna: Ottosson, Wallmark, Possler, Björk och Ekeståhl Johnsson, har följts åt sedan de tidiga ungdomsåren i Umeå.
De gick alla hockeyklass på Tegs Centralskola, tränade tillsammans tidiga morgnar i B-hallen innan skolan. Nu ska de ta sig an utmaningen att representera Löven i SHL tillsammans.
– Det är enormt kul. Det handlar om spelare som varit iväg och haft fina karriärer, men valt att komma hem igen för att de verkligen brinner för staden och Löven. Han adresserar även kritikerna som menar att den nuvarande kärntruppen kanske inte räcker till på den högre nivån. Axel ser kritiken snarare som en härlig sporre.
– Det ligger ett väldigt stort ansvar på oss som är kvar från förra året att ta ytterligare kliv. Det funkar inte att ligga kvar på den nivån som var förra året, utan vi måste också utvecklas och ta mer ansvar. Med en stabil stomme och viktiga erfarenheter är Axel Ottosson redo att leda sitt Björklöven in i SHL. Resan har bara börjat, och målet är att etablera sig i högstaligan.