För Hockeynews berättar han om beslutet att lämna familjen, den stora omställningen och drömmen om att en dag få spela ett senior-VM med Rumänien.
”Det blev hockey”
Du växte upp i Rumänien. Hur kom det sig att du började spela ishockey och hur stort var hockeyintresset där du växte upp?
– Det var min pappas favoritsport. Han hade själv spelat hockey innan han började med fotboll. Jag började med båda, men tyckte att ishockey var roligare och hade fler vänner där. Så det blev hockey.
– Det var en del som spelade, men man slog ihop många åldersgrupper. När jag blev äldre var det Steaua Bukarest som tog hand om spelarna. Jag tror att jag spelade där i fem år innan jag flyttade till Sverige.
Lämnade familjen som 13-åring
Du flyttade till Sverige redan som 13-åring för att satsa på hockeyn. Hur gick tankarna inför ett så stort beslut i så ung ålder?
– Jag tror att beslutet egentligen låg mer hos mina föräldrar än hos mig. Men de ville att jag skulle få chansen att satsa på ishockeyn. Skolan spelade också roll, att man skulle kunna studera och samtidigt satsa på hockeyn.
Hur var det att lämna familj, vänner och sitt hemland för att börja ett nytt liv i Sverige? Vad var svårast med omställningen?
– Det var ett stort beslut att flytta till ett helt nytt land, utan att kunna språket, till en ny stad där man inte hittar och inte vet hur saker fungerar. Så visst var det en stor omställning. Jag kunde inte språket, bara lite engelska, och det var mycket nytt.
– Jag tror att det svåraste var att man inte hade sina vänner med sig. Att komma till ett ställe där man inte känner någon och lämna alla barndomsvänner. Sedan har man kontakt, men avståndet gör att det inte blir samma sak.
Hur mycket betydde din familjs stöd för att du skulle kunna ta steget och flytta till Sverige?
– Det betydde jättemycket. Hade de inte stöttat mig hade jag aldrig hamnat i Sverige.
”Jag känner mig fortfarande inte som svensk”
Hur lång tid tog det innan du kände dig som svensk?
– Jag känner mig fortfarande inte som svensk. Jag talar språket och känner mig som en del av samhället, men maten, kulturen och humöret är annorlunda. Vad man kan skämta om och sådana saker. Det är kortfattat, men det finns många skillnader.
Hur skulle du beskriva skillnaden mellan rumänsk och svensk hockey?
– Kortfattat är den väldigt stor. Hockeyn i Rumänien är inte stor. Jag tror att det finns åtta A-lag i landet, så det är en liten sport.
– Ishallen i Bukarest stängdes ner. Den hade skulder och var gammal. Taket var dåligt, så den revs. Sedan försökte man bygga upp den igen, men därefter stod arbetet stilla i fem år. Det finns bara ett skelett kvar.
– Nu finns det en ishall utanför Bukarest, men det kan ta två timmar att ta sig från öst till väst på grund av trafiken.
– Sedan finns Berceni Arena. Den är ny. Innan dess var vi en av få huvudstäder i Europa som inte hade någon ishall.
Kontakten med Rumänien
Har du fortfarande kontakt med vänner från tiden i Rumänien?
– Ja, det har jag. Jag har en barndomsvän som jag spelade med i U18-landslaget, och vi har fortfarande kontakt.
– Jag besöker Rumänien varje juli och sedan försöker jag åka dit vid jul också. Då försöker jag hinna träffa alla.
”Det är en dröm”
Nu har du blivit uttagen i det rumänska landslaget. Vad betyder det för dig att få representera landet där du växte upp?
– Stolthet. Det är inget jag ljuger om, det är en dröm att få representera sitt land. Ringer Rumänien ska jag alltid försöka vara redo och spela på isen.
Vad kan du bidra med till dina lagkamrater i landslaget?
– Jag är en defensiv back, så det handlar om det enkla spelet: vinna pucken och spela framåt. Det är min roll.
Hur reagerade familjen och vännerna i Rumänien när de fick veta att du blivit uttagen?
– Eftersom jag bor i Sverige brukar de fråga om jag kan komma i förväg. Jag brukar få veta det någon vecka innan, eftersom de skickar uttagningen till klubben först.
– Men när jag blir uttagen får jag meddelanden hela tiden. De frågar om jag kan komma, om vi ska ses och så vidare. Första matchen i Bukarest hade jag 30 personer på läktaren. Jag hade kusiner, vänner och familj där.
Skillnaden mot svensk hockey
Hur skulle du jämföra hockeyn spelmässigt i Rumänien med den svenska hockeyn? Vad är de största skillnaderna?
– Det är väldigt stor skillnad. Spelet i Sverige är mycket mer taktiskt och har mer fart. Det syns tydligt.
– Sedan vet jag inte riktigt vilken nivå hockeyn i Rumänien håller. Det finns bara fyra lag, så det är bättre att fråga en svensk tränare som Staffan Lundh.
Drömmen om VM
Har du en dröm om att en dag få representera Rumänien i ett senior-VM? Hur mycket skulle det betyda?
– Det har alltid varit min dröm. Det är därför man är med på landslagslägren och visar upp sig.
– Sedan har jag inte lyckats hittills. Det är tränarna som tar ut laget, men det hade betytt mycket för mig.
– Särskilt eftersom vi spelar VM 2027 i Rumänien. Det skulle inte finnas något bättre.
Vill fortsätta utvecklas i Sverige
Du har gjort en lång resa sedan flytten som 13-åring. Vad har du för mål med din hockeykarriär framöver – och hur långt hoppas du kunna nå?
– Jag försöker utvecklas varje dag och nå så högt jag kan. Det är därför jag vill fortsätta spela i Sverige, för här finns potentialen att utvecklas.
– Sedan vet jag inte om jag vill flytta och spela i Rumänien. Det får bli en fråga för framtiden. Just nu spelar jag i Sverige och i det rumänska landslaget.
