Mon dieu, my god, what is going on – hur ska vi orka en finalserie
Dagen var kommen.
Den vi som följer Hockeyallsvenskan hade ringat in redan när spelschemat släpptes: AIK mot Leksand i ett utsålt Globen. 13 950 sålda biljetter.
Att klassikerklubbarna dessutom levt upp till förväntningarna gjorde knappast saken sämre. Ettan mot tvåan och tre poäng som skiljde dem åt. Och ni som har koll på lagens supporterskaror visste vad som väntade även på läktarna.
Två av seriens bästa lag på isen – med två av landets främsta klackar runt omkring.
Om det märktes?
Jo tack.
Vrålet när AIK-spelarna klev ut är ett av de högsta jag har hört under mitt 24-åriga liv. Hemmasektionen exploderade i ett kaostifo och ”Åh vi e AIK” dånade genom Globen. De tillresta leksingarna svarade med ett hav av blått och vitt.
Jag kom att tänka på Lasse Granqvists klassiska ord från VM-kvartsfinalen mellan Ghana och Uruguay 2010:
”Oh mon dieu, my god, what is going on!?”
För lite så kändes det.
Vad är det som försiggår? Hur kan läktarnivån vara så här hög i landets näst högsta serie?
Och hur i hela friden ska vi orka en finalserie mellan de här lagen, om det är där vi landar?
Mardrömsstarten – som Leksand slarvade bort
Trycket från läktarna letade sig ner till isen. Spelarna kastade sig in i närkamperna. Ingen ville ge bort en centimeter, men det finns en gräns mellan att vara påkopplad och övertänd.
Tim Theocharidis passerade den.
Efter drygt fyra minuter jagade han Riley McCourt och tryckte klumpigt in Leksandsbacken i sargen bakifrån.
Matchstraff. Fem minuters numerärt underläge.
En tidig dusch för Theocharidis och ett jäkla läge att försätta lagkamraterna i, ändå blev mardrömsstarten något AIK kunde växa av.
Leksands framgångsrecept har varit att gå ut hårt, trycka ner motståndarna i deras egen zon och sätta tonen direkt.
Nu fick gästerna fem minuter att göra just det, med en man mer.
Det blev ett haveri och ett powerplay som gav hemmalaget energi och berövade masarna chansen att koppla greppet.
Vad hjälper det när AIK kan ställa om som fem F1-bilar?
Första perioden förblev mållös. I början av den andra såg Leksand ut att vara på väg någonstans.
Gästerna fick fast pucken i offensiv zon och skapade oreda framför Jhonas Enroth. Men vad hjälper det när Viktor Tuuralas gäng kan ställa om som fem F1-bilar?
Ryder Rolston satte fart när AIK bröt ett Leksandsanfall i numerärt överläge, tog sig fri vid den bortre stolpen och lyfte taket på Globen.
Tre minuter senare var det dags igen, ny kontring och samma målskytt.
Rolston tråcklade in 2–0 och det som hade börjat lovande för dalalaget förvandlades till en svartgul uppvisning.
18–3 i skott under mittakten säger det mesta.
AIK hotade så fort möjligheten dök upp. Leksand fick allt svårare att både freda sitt eget mål och komma åt det andra.
I tredje perioden stängde hemmalaget tillställningen med den rutin som gästerna saknade.
Första ronden gick till Gnaget.
Skulle jag skrivit om inte...
En upphämtning värd festen – har ni tillräckligt med öl, Stockholm?
...Leksand helt plötsligt – och ologiskt – vaknade till liv.
Masarna såg inte ut att kunna hitta nycklarna för att ge sig chansen i mötet med toppkonkurrenten samtidigt som klockan allt snabbare tickade nedåt till AIK:s fördel.
Då small det.
Hela Hockeyallsvenskans hitills bäste spelare, både poäng- och spelmässigt, klev fram: Tyler Kelleher.
Han har varit mannen på allas läppar under hela säsongen med sin smått osannolika poängskörd på 28 (11+17) på 14 (!) matcher.
Denna matchvecka har inte varit ett undantag.
Trollkarlen från Massachusetts har inte kunnat träna fullt på hela veckan, och fick så sent som i morse godkänt från läkare att komma till spel. Fram tills med nio minuter kvar hade han varit anonym. Sedan hängde han dit målet som väckte liv på matchen och det vitblåa havet framför honom.
40 sekunder senare var matchen kvitterad.
En upphämtning värd festen.
Förlängningsspelet slutade mållöst, Leksand lyckades inte fullbordade den smått osannolika vändningen efter att AIK vunnit efter straffar.
Men det kanske var lika bra.
För vad hade hänt om masarna seglade ut i natten tillsammans med tusentals andra leksingar?
Ölen hade inte räckt, Stockholm.
