Målvakter
Scott Hector, Hudiksvall
Scott Hector förde länge en undanskymd roll som backup i sina Hockeyettanklubbar, men för två säsonger sedan i Tranås klev han fram och tog förstaspaden. Han blev även utlånad till Södertälje. Det gav honom förra säsongen chansen i hårdsatsande Visby, och hur den säsongen slutade för Visby vet alla. Laget gick hela vägen, mycket tack vare Hectors fullständigt briljanta målvaktsspel under slutspelet. Han stängde i princip igen fullständigt.
Därför var nog många överraskade över att det var backupen Filip Lindblad som fick följa med Visby upp. Men samtidigt hade Lindblad många år i klubben och kanske fick platsen för lång och trogen tjänst.
Hector hamnade i stället i Hudiksvall, där han fortsatt leverera bra insatser. Han känns mer än redo att ta klivet upp en nivå.
August Hedlund, Karlskrona
August Hedlund har redan gjort ett antal säsonger i Allsvenskan, men aldrig som förstaval, utan mer sporadiskt med speltid och tidigt i karriären. Efter det har det mestadels blivit spel i Hockeyettan, där han briljerat i klubbar som Tranås, Karlskrona, Vallentuna och Tyresö/Hanviken. Särskilt under säsongen i Tyresö/Hanviken stod han fullständigt på huvudet och var kanske den enskilt största anledningen till att laget mycket överraskande vann den södra Allettan.
Den här säsongen har han imponerat i Karlskrona. 1,41 insläppta mål per match och 93,5 i räddningsprocent är starka papper. Karlskrona är också det lag som släpper till minst antal mål per match i den tuffa Söderettan. Kanske är det dags att testa på spel på en högre nivå igen?
Philip Aldenrud, Vita Hästen
Philip Aldenrud är inte den mest omtalade målvakten i Hockeyettan, men det är ändå en riktigt bra målvakt som bara blivit bättre och bättre säsong för säsong. I år har han varit fullständigt briljant i Vita Hästen, där han har nästan 95 i räddningsprocent och en GAA på låga 1,49. Det är väldigt mycket bättre siffror än vad konkurrenten om målvaktsspaden, Daniel Fahlström, har. Då är ändå Fahlström en riktigt bra målvakt.
Backar
Christian Lindberg, Borås
Att Christian Lindberg fortfarande spelar i Hockeyettan är ett grovt underbetyg till alla sportchefer i HockeyAllsvenskan. För 26-åringen har alla verktyg som behövs för att bli en riktigt bra allsvensk back. Han har storleken, farten, spelsinnet, tekniken och skottet. Kanske skulle han behöva bli något snabbare i vändningarna, men i övrigt är det en riktigt komplett back som absolut skulle kunna göra det bra även på allsvensk nivå.
Anton Davidsson, Borås
Lindbergs backpartner i Borås delar många av Lindbergs egenskaper, med det extra pluset att han är rightare. En stor back som syns flitigt i poängprotokollet, då han gillar att fylla på och inte är rädd för att ge sig ut på egna dribblingsräder. Bra på skridskorna och med bra spelsinne dessutom. Har redan noterats för tolv poäng på elva matcher.
William Fransson, Tingsryd
William Fransson spelade allsvenskt med Tingsryd i fem säsonger men valde att följa med laget ner i Hockeyettan. Det är alla Tingsrydssupportrar givetvis tacksamma över. För i Fransson har de en back med offensiv uppsida, men han fixar även de defensiva delarna i spelet på ett utmärkt sätt. En spelskicklig och rörlig back som redan visat att han fixar allsvenskt spel galant. Ligger just nu trea i backarnas poängliga i Hockeyettan med 14 poäng på elva matcher.
Martin Fransson, Troja
Martin Fransson har redan visat att han håller för allsvenskt spel. Han gjorde inte bort sig i vare sig Björklöven eller Mora. Men i år valde han att återvända till Troja och hamnade med det i den mardröm som Trojas säsongsinledning kan liknas vid. Men det är näppeligen Franssons skuld. Han har bidragit med resolut backspel och även bidragit offensivt. Han har storleken och skickligheten med pucken, samtidigt som han är rörlig.
Anton Schagerberg, Hudiksvall
Även Anton Schagerberg har gjort ett antal allsvenska säsonger med den äran. De senaste tre säsongerna har han dock varit tongivande i Hudiksvalls backuppsättning. En rejält spelande back som även kan bidra i den offensiva änden av isen, mycket tack vare sin rörlighet och sitt fina spelsinne. Han är dessutom kapten i laget, vilket indikerar fina ledaregenskaper som också skulle kunna vara nyttiga en nivå upp.
August Tornberg, Boden
En självklarhet givetvis. August Tornberg har visat att han kan leverera även på SHL-nivå. 34-åringen har en spelförståelse som få andra och är såväl rörlig som rejäl. I SHL ansågs han vara en defensiv back, men i Allsvenskan skulle han även kunna bidra med en hel del poäng.
Elias Sjöström, Karlskrona
Karlskronas ledande offensiva back är Elias Sjöström. Han har gjort sex poäng på tio matcher. En puckskicklig, passningssäker och kreativ back med flera allsvenska säsonger i ryggen, trots att han endast är 23 år gammal. Han är i dag en bättre back än vid sitt senaste allsvenska försök för två år sedan och skulle säkert kunna färga även på allsvensk nivå.
Forwards
Felix Olsson, Kalix
Felix Olsson hade en framgångsrik karriär i Nybro i Allsvenskan men valde inför den här säsongen att återvända till Kalix. Där har han varit nyckelfaktorn bakom Kalix starka säsongsinledning. En poängstark center (just nu 13 poäng på tio matcher) som även gör jobbet i defensiv riktning av isen. En spelfördelare och avslutare i ett. Han har tidigare visat prov på stark leverans i HockeyAllsvenskan.
Georgs Golovkovs, Strömsbro
Det var i Strömsbro som Georgs Golovkovs en gång slog igenom på svensk mark. Efter det gjorde han flera framgångsrika säsonger i Allsvenskan. Nu är den spelskickliga, irrationella och skridskostarka 31-åringen tillbaka i Gävlelaget igen, och där har han levererat stort. Han snittade 0,6 poäng per match i Allsvenskan, en stark siffra som visar att han absolut kan göra skillnad även där. Så här långt snittar han nästan två poäng per match under säsongen …
Pontus Eklöf, Tranås
Att Tranås fått behålla Pontus Eklöf i alla år är märkligt. För som han levererat! 248 matcher i Hockeyettan har gett 265 poäng. En stark skridskoåkare och tekniker med ett enormt spelsinne som sätter upp sina medspelare i gyllene lägen, särskilt i powerplay. Det är egenskaper som lag även en nivå upp skulle kunna dra stor nytta av.
Max Wennlund, Mariestad
Mariestadsprodukt som gjorde ett par säsonger i SHL med HV71 och någon allsvensk säsong med BIK Karlskoga innan han valde att flytta hem till Mariestad igen. Där har han återfått lusten till ishockeyn och är numera lagets kapten och ledande spelare. I SHL och Allsvenskan var han en defensiv spelare. I Mariestad har han även utvecklat sin offensiva sida i spelet och är numera en komplett tvåvägscenter. Fysisk, skridskostark, spelskicklig och med stor spelförståelse.
Viggo Nordström, Hudiksvall
Viggo Nordström fick förra säsongen chansen att spela allsvensk ishockey med Nybro efter en stark säsong i Piteå. Där lyckades han inte alls, utan fick återvända till Hockeyettan lite med svansen mellan benen. Men i Hudiksvall levererade han direkt och den här säsongen har det fortsatt på samma spår. Med 17 poäng på sju spelade matcher toppar han snittpoängligan i Hockeyettan. En skridskostark och otroligt spelskicklig ytter som borde ha gjort bättre ifrån sig i Allsvenskan än vad han gjorde. Men med lite mer rutin och kanske en bättre roll tror jag att han kan ha bättre lycka nästa gång.
Oskar Lundkvist, Hudiksvall
Viggo Nordströms radarpartner från tiden i Piteå, som numera återförenats med honom i Hudiksvall. Om Nordström står för framspelningarna är det Lundkvist som står för avsluten. En kraftfull spelartyp med ett riktigt vasst skott, men han har även en hel del spel i sig. Det är egenskaper som skulle göra honom konkurrenskraftig även på högre nivå.
Jeremias Lindewall, Mariestad
Jeremias Lindewall spelade en allsvensk säsong redan som 18-åring, men efter fyra allsvenska säsonger utan att riktigt slå igenom valde han att ta klivet ner i Hockeyettan och Väsby. Där fick han det inte riktigt att lossna heller, men sedan han tog steget till Mariestad inför förra säsongen har 24-åringen exploderat. 27 poäng blev 48 när han var en viktig del i lagets magiska förstakedja, och i år har han blivit än bättre. Just nu ligger han tvåa i poängligan i Hockeyettan med 18 poäng. En av ettans bästa skridskoåkare, i kombination med ett väldigt välutvecklat spelsinne, gör att han blir väldigt svårstoppad. Skulle antagligen göra en hel del poäng även en nivå upp.
Wiggo Sörensson, Boro/Vetlanda
Det har skrivits hyllmeter om Boro/Vetlandas supertalang Wiggo Sörensson. Med rätta. För det är verkligen en exceptionell ung spelare som får allt att se lätt ut på isen. Han har farten, kreativiteten, spelsinnet och skottet för att göra avtryck på alla nivåer egentligen. Som utlånad till Växjö under en CHL-match hade han bäst underliggande statistik av alla. Vad månde bliva?
Viktor Olofsson, Karlskrona
Viktor Olofsson är egentligen Malmös spelare, men lånas ut till Karlskrona. Där har han satt stora avtryck direkt. Han har ett grymt spelsinne och en fart som gör att han sticker ut. Dessutom har han god teknik. Man förstår att Malmö inte släpper honom. Han skulle mycket väl kunna bli en SHL-spelare över tid. Den potentialen har han.
Oscar Davidsson, Vita Hästen
Många undrade nog varför Oscar Davidsson valde att gå till Hockeyettan och Vita Hästen. Juniorlandslagsmannen hade ändå gjort drygt 30 matcher med HV71 i SHL och även 30 matcher i HockeyAllsvenskan med Vimmerby. Men han kanske var ute efter en mer producerande roll, och det har han verkligen fått i Hästen. Där är han med i toppen av den interna poängligan, före spelare som Sebastian Kaijser och Marcus Eriksson. En spelskicklig center som gör jobbet i båda riktningarna av isen. En ung spelare med hög utvecklingspotential – Allsvenskan behöver inte vara slutstationen!
