Äntligen har Hockeyallsvenskan dragit igång.
Jag har lagt mitt krut på Leksands hemmapremiär mot Södertälje.
Fantastiskt härligt att se alla Leksandsfans sluta upp. Inramningen innan matchen är fantastisk.
Det är en match där jag tycker att Leksand är det klart bättre laget om man tittar över hela matchen.
SSK sprattlar till lite grann och har en bra period i andra perioden. De gör också en bra push i tredje och får in en reducering genom Roope Laavainen, men de kommer inte riktigt närmare än så.
Det som slår mig är att det är en fantastiskt bra premiärmatch.
Jag tycker att det är två lag som bjuder upp till spel. Det är två lag där man ser att skickligheten är enormt stor hos många av spelarna.
Det som kanske skiljer lagen åt är att mycket av skickligheten i Södertälje sitter hos några av de äldre spelarna, medan Leksand har en mix av yngre spelare med otroliga skills och några äldre.
Det känns lite som att de riktigt bra spelarna i SSK är bra – men det går lite långsamt.
Hos Leksands riktigt bra spelare går det illavarslande kvickt.
Det tycker jag syns när exempelvis Tyler Kelleher spelar fram till Patrik Zackrissons 2–0-mål.
Jag tycker att det är SHL-klass på det spelet, och stundtals tycker jag inte att SSK riktigt hänger med.
Men det är inte bara tempot som sticker ut.
Flera spelare i Leksand gör starka premiärer, två backar är enligt mig bäst på isen – och bland forwards finns en spelare jag återkommer till mer än någon annan.
Han gör jobbet i alla delar av banan, vinner viktiga puckar och bidrar när matchen ska stängas.
Vem har jag fastnat allra mest för – och vilka spelare tycker jag håller SHL-klass?
Leksand spelar med SHL-klass.
Det som framför allt slår mig med det här Leksand är hur stabil Marcus Gidlöf är. Helt fantastiskt.
Det slår mig också hur bra Alexander Lundqvist är. Passningen till friläget för Åke Stakkestad är helt otrolig. Lundqvist spelar tunga, tunga minuter.
Och Carter Berger är väldigt bra på backsidan tillsammans med Lundqvist.
De är klart de två bästa backarna på isen i dag.
Leksand har dessutom hittat en lekfullhet i flera kedjor.
Jag tycker att Tyler Kelleher och Patrik Zackrisson gör en riktigt bra match.
Tittar man på nästa kedja tycker jag att Tyler Angle gör sin bästa match i Leksandströjan. Passningen till 1–0-målet är lysande.
Och hans kedjekamrat Josh Passolt är en otrolig spelare.
Leksands 1–0 gjordes av Carter Berger efter förarbete från Angle och Passolt.
Förtjust i de unga
Jag tycker också att man har fortsatt hitta kemi i de övriga kedjorna.
August Lissel, tillsammans med Oskar Lang och Zaki Crookes, gör en toppenmatch.
Sedan har man en fjärdekedja, om man vill kalla den det, där Arvid Eljas och danske Oliver Dejbjerg Larsen är ruggigt pigga.
Sammanfattningsvis skapar Leksand i alla fyra kedjor.
Där kommer SSK inte i närheten.
Jag är barnsligt förtjust i Leksands ungdomliga entusiasm.
Alla de här killarna jag precis nämnt – Lissel, Eljas, Larsen och Crookes – är fantastiskt roliga att se.
Och det är väldigt värdefullt att de redan förra året fick spela SHL-matcher.
Det syns på det här laget.
Trots att det handlar om unga killar finns det många spelare som redan fått ganska mycket istid i SHL.
Jag tycker att det finns en kvalitetsskillnad i vissa delar av spelet när man jämför Leksand med Södertälje.
SSK kommer inte alls upp i samma kvalitet när de väl behöver det för att ta sig in i matchen.
”Lite av en Leksandsfavorit”
Av alla är jag fortsatt mest förtjust i Josh Passolt.
Jag tycker att hans förarbete till 1–0-målet är exemplariskt.
Han är en spelare som är oerhört viktig när man ska vinna matcher.
När Södertälje tar ut målvakten är det Passolt som petar ut puckar ur zon.
Han vinner puckar i viktiga lägen.
Han spelar boxplay.
Han har redan vuxit ut till att bli lite av en Leksandsfavorit för mig.
