14. Timrå. Känslan är att Timrå har en svag backsida och en ny coach för tredje gången på kort tid. Man har tappat diverse stjärnspelare, och jag tror att Timrå IK får en tuff säsong framför sig. Målvaktssidan blir otroligt viktig i år.
13. Björklöven. Man har värvat in några fina spelare med Lucas Wallmark i spetsen. Di Giuseppe tycker jag är en fin värvning. Sen om Challe har rätt kring Di Domenico eller inte – det blir alla varse om. Jag har läst både det ena och det andra om den killen, och det ska bli väldigt intressant att följa, för han har ändå presterat i Schweiz. Men som nykomling är det svårt, med många spelare som kommer upp till SHL för första gången. Det är ingen lätt uppgift, och därför har jag dem på trettonde plats.
12. HV71. HV har haft några tuffa år bakom sig. Man har värvat igen i år – inte alls dåligt egentligen – men det är väl det man sett de sista åren, att man försökt värva mycket nytt varje år utan att riktigt komma fram till något som fungerat. Nu är det en del förändringar: en sportchef som börjar året från start efter att ha varit ny under förra året, en huvudcoach som fick sparken, och en del oroligheter kring styrelsebyten. Den stora anledningen till att jag har dem långt ner är alla dessa orosmoment kring HV71.
11. Djurgården. Jag tror att man kommer in på det år som är absolut svårast. Förra året överraskade man på många sätt. Man tappar tyvärr ett jävla driv i Frondell och Eklund, som spelat med otrolig frenesi och energi. Det är svårt att förvänta sig att Hellberg ska stå på huvudet kväll ut och kväll in. Så för Djurgården blir det viktigt att hitta rätt den här säsongen – med sina spelare och sitt spelsystem – och bli stabila. Det är det absolut svåraste nu, när alla har den respekt man bör ha för Djurgården år två i SHL. Man blir inte underskattad på något sätt; nu är det Djurgården, den klassiska klubben med många SM-guld, som alla vet att de möter. Så jag tror det blir en tuffare säsong än förra året.
10. Linköping. Har egentligen samma känsla som med HV71. LHC har haft många tunga år, och det är dags att bryta trenden. Kan man få till en bra lagkänsla med viktiga spelare som Marcus Högberg, Linus Hultström och Oscar Fantenberg, och hitta en Linköpings-identitet tillsammans med en ny coach som lyckats väldigt bra – framför allt i Timrå IK med en liknande spelartrupp tidigare – då tror jag de hoppar in och tar en play in-plats i år och tar ett steg åt rätt håll.
9. Frölunda. Kan överraska många, men jag tycker Frölunda är ett försvagat lag. Andra halvan förra året var inte alls det man förväntade sig – första halvan flög man fram. Robban Ohlsson har lite att bevisa nu när han tar över Roger Rönnbergs klubb för år nummer två. Kul med Fagemo, men det är stora skridskor att fylla i Frölunda. Det gäller att alla kommer in, får en bra start och det självförtroende de här killarna behöver för att bära Frölunda offensivt. Jag tror vi får se Frölunda längre ner i tabellen i år, och därför har jag dem som nia.
8. Luleå. Svårplacerade på något sätt. Man gillar ju Fröberg – han lyckas få tillbaka Omark att spela i Luleå igen. Man hade en chans att försvara sitt SM-guld förra året men nådde inte riktigt dit. Nu ser vi lite förändringar i truppen igen. Det blir viktigt att lagpappan Erik Gustafsson håller ihop truppen, och att man behåller Luleå-hockeyn och sin identitet trots ny tränare i Dennis Hall. Vi har sett hur framgångsrikt Jörgen Jönsson gjorde det i Växjö för några år sedan, hur Robban Olsson gjorde det när han kom upp i Skellefteå, och Hermansson i fjol. Det är viktigt att man inte ändrar för mycket när man kommer in. Otroligt viktigt att den nya tränaren bibehåller Luleå-andan: bra försvarsspel, korta byten, hög intensitet. Luleå är för mig någonstans mellan ett frågetecken och ett utropstecken.
7. Brynäs. Vi går inte att undgå att Alcén verkar ha en ganska bra plånbok att handla från. Man värvar spelare med väldigt mycket erfarenhet, med NHL-erfarenhet. Man har sedan tidigare Rödin, Silfverberg, Larsson och så vidare – framstående spelare i SHL. Det som oroar mig lite är vem som spelar var; hur får man ihop kemin i kedjorna? Kommer transatlanterna lyckas anpassa sig till den snabba SHL-hockeyn på den stora rinken? Kul att man satsar på en ny målvakt – det skulle kunna bli ett utropstecken i år, för den posten har man haft lite strul med. Så vi har Brynäs mitt i tabellen.
6. Färjestad. Marcus Johansson. Man har stora namn på backsidan, tycker jag, som Gabriel Karlsson och Adam Ollas Mattsson – trots att det inte blev något med Cal Foote. Det finns en stabilitet när man kollar på Färjestad, och stora namn framåt med Viktor Lodin. Nu har man ett lag som ser så starkt ut på pappret. Man måste få tillbaka Sten i målprotokollet. Det känns lite som Färjestads år att faktiskt gå för SM-guldet, som de i princip har som målsättning varje år. Det blir viktigt för Rickard Wallin och ledningen att ta det steget och visa att man är en guldkandidat när säsongen bör. Får man ihop gruppen är väl den stora frågan.
5. Örebro – en överraskning. Jag tycker Örebro har värvat väldigt bra. Jag gillar att man tagit in Filander; han gjorde det väldigt bra i Oskarshamn. Filander är en smart och modern tränare. Han har också värvat spelare han känner sedan tidigare, vilket jag tycker är smart – då kan han spela den typ av hockey han vill. Det blir en lättare övergång att ta över Örebro, som haft Niklas Eriksson som både tränare och sportchef, och nu får till en förändring. Den stora anledningen till att jag har Örebro högre upp är att jag tror man kommer spela annorlunda – med högre fart, starkare offensiv inriktning och bättre forecheck. Karlkvist och Kossila är med och driver offensiven. Man får en bredare offensiv, vilket gör Örebro svårare att möta, och de tar fler poäng. Samtidigt får de bra fart i Behrn Arena – en liten arena med högtryck. Jag ser Örebro som lite av en överraskning i vinter.
4. Malmö. Den stora anledningen till plats fyra är egentligen kollektivet. Jag gillar Klas Dahlbeck som värvning; jag vet att han blir en stöttepelare på backsidan. Givetvis är det ett tapp i Salo, men ändå känns det som att det är laget – lagmaskinen, tålamodet med tränarstaben, intensiteten i skridskoåkningen och strukturen – som gör att jag tror Malmö tar väldigt mycket poäng i vinter. Därför håller jag dem högt upp.
3. Växjö – min guldfavorit i ett slutspel sen framåt våren. Evertsson, en smart sportchef, lyckas år ut och år in med sina värvningar och hittar rätt karaktärer på rätt plats. Nu när tränaren går in i år två behöver man tugga på lite med offensiven, tycker jag – hitta fler möjligheter framåt, kanske fylla på med ytterligare en spelare. Men man har också en prestigevärvning i Sebastian Aho, som avlastar Joel Persson på backsidan. Min känsla är att det kollektiv som funnits de sista tio åren spelar på exakt samma sätt – man vet vad man kan förvänta sig av Växjö. Så jag håller dem väldigt högt.
2. Rögle. Tränaren går in på sitt andra år. De vägde lite lätt i finalen, och det var en del skador i fjol. Nu går man mer förberedd in i säsongen. Man kommer vara ett topplag och gå långt, om du frågar mig. Rögle har lyckats väldigt bra med att dra publik, känns ekonomiskt stabila och har värvat bra spelare. Nu är det steget – tränarens andra år sedan han kom hem – nu ska de gå för guldet från start.
1. Skellefteå. Den stora anledningen är egentligen väldigt få förändringar. Laget man ställer på isen vann i princip SM-guld förra året. Det är deras förstaplats att förlora, i och med att det inte är några större förändringar i truppen. Sen är det svårt att gå back-to-back, och man har hört dem prata om det redan tidigt – de vet att det blir tufft att vinna två raka SM-guld. Men med det självförtroende den här truppen bär, som guldvinnare i fjol, tror jag de hamnar högst upp när man summerar grundserien.
