Peter Cehlarik är nyutnämnd lagkapten i Leksands IF. Den förste utländske kaptenen i föreningens historia. Laget slovaken ska leda är nederlagstippat av en enig expertkår och med en ekonomi körd i botten har sportchefen Thomas ”Tjomme” Johansson fått en betydligt mindre spelarbudget att jobba med. Den 30-årige forwarden har dock sina idéer om hur Leksand ska överraska experterna. Vi kommer dit. Men först måste vi förstås prata om den nya tatueringen som pryder hans högerarm.
– Leksand betyder mycket för mig och min familj. Vi startade vår familj här, vår son föddes här… så det blev två initialer, min fru och min son, och så lämnade jag en plats öppen, man vet ju aldrig. Så ja, det är en familjetatuering med något som verkligen betyder något för mig.
Finns det några fler Leksands-tatueringar i pipeline?
– Inte än. Jag hade 30-årsfest hemma för några veckor sedan, och då var det några killar på besök härifrån, inte hockeyspelare, men de följer hockey så klart. Då lovade jag visst att jag skulle tatuera in Leksands sköld om jag skrev på nytt kontrakt. Men ärligt talat så minns jag inte, kvällen var lång, säger Cehlarik och ler.
– Jag fick höra vid lunchen dagen efter att jag hade sagt det, och jag bara: ”Det där minns jag inte.” Så… kanske blir det något mer framöver.
Det där löftet fångades inte på kamera eller nåt?
– Nej, jag såg ingen kamera där iallafall.
Det är ett ganska stort kärleksbevis till klubben och samhället, att göra något sånt redan efter tre och ett halvt år.
– Även om jag spelat på många ställen och i många städer så är det här platsen där jag haft mest kontakt med folk, även utanför hockeyn. Det är ju en liten stad, och det gör det enklare att knyta kontakter. Man lär känna folk via andra, så det blir att man känner alla på något sätt. Det är en liten gemenskap där man ser bekanta ansikten varje dag. Och det gillar jag. Vi trivs verkligen bra här.
”En säsong i taget” och så vidare, jag vet. Men funderar du redan på att skriva nytt kontrakt här?
– Just nu är jag bara här, i den här situationen och i det här ögonblicket, där vi startar på nytt. Det har kommit in en ny ledning och nya spelare också. Så vi försöker vända blad och börja ett nytt kapitel med nya människor. Jag gillar den riktning vi tar nu, och jag vill vara en del av det. Om allt går bra och jag presterar som jag vill, skulle mitt förstaval vara att stanna.
Beskriv den här ”riktningen” du pratar om.
– Jag tycker att det handlar om nya idéer. Johan Hedberg är härifrån, men han har också erfarenhet från utlandet. Jag tror att vi kommer spela mer presshockey, mer offensivt och snabbare i omställningarna. Så jag skulle säga att det blir ganska stora förändringar i systemet. Vi vill spela mer på insidan i anfallszonen, och förhoppningsvis vara ännu farligare framåt. Det är en annan typ av hockey. De två senaste åren föll vi in i ett spel där vi mest försvarade.
Och hur blir det nu?
– Vi kommer definitivt vara mer offensiva, och jag gillar den mentaliteten, att man får gå framåt utan att tveka. Förra året förlorade vi matcher där vi fastnade mittemellan, osäkra på om vi skulle backa hem eller trycka framåt. Mentalt känns det mycket bättre om man bara kan köra direkt – attack, attack, attack. Inte vänta på något.
Många spelare säger att Johan Hedberg är väldigt rak och direkt, inte en typisk svensk tränare, och att han fått mycket influenser från NHL. Jag gissar att spelare från andra länder, som du, är mer vana vid det?
– Ja, det stämmer nog. Jag spelade i Nordamerika i fyra år, och i Ryssland hade jag en kanadensisk tränare också. Så jag är van vid den stilen. Här i Sverige tycker jag det ofta är mer ”players’ coaches”, där man nästan blir kompis med alla och kanske är lite för snälla ibland. Förra året behövde vi faktiskt någon som kunde sparka oss i baken lite. Vi behövde den pressen.
– Och jag tror Johan kommer ligga på oss, och det är precis som det ska vara. Spelar du proffshockey och får betalt, så ska det finnas press. Självklart finns det press utifrån också, men sättet att leda ett lag är att kontrollera detaljerna i spelet. Även om det gör dig till lite av en kontrollfreak, så är det så det ska vara. Han började ösa på oss saker redan från dag ett, och jag gillar det. Det finns ingen tid att slösa. Jag gillar det sättet och jag tror att det här kommer bli bra.
Tror du att du presterar bättre under en sån tränare jämfört med en mjukare?
– Svårt att säga. Till viss del tror jag det. Men även med en tränare som ger dig mer frihet kan jag ändå bedöma mitt eget spel, eftersom att jag är min egen största kritiker. Jag vet vad jag inte gjort tillräckligt bra. Men det är ändå en extra grej när tränaren också pushar. Om han bara säger det rakt ut, utan att gå omvägar, då är det bäst. Att vara rak på sak är alltid bäst.
Jon Knuts sa till mig att en av hans punkter på exit-samtalen var att han ser så många lag i ligan med en väldigt tydlig identitet, och att han tyckte att Leksand saknade det senaste året. Håller du med?
– Vi hade svårt att ha en tydlig identitet under hela säsongen. Det fanns perioder, typ i januari–februari, där vi hittade den lite, men då var det för sent. Man måste ha det från början till slut av säsongen och hela tiden bygga vidare på det. Sen, när slutspelet kommer, ska du inte ens behöva tänka på det längre, då har du det redan och gör bara små justeringar. Det är så vi vill göra nu, ha en tydlig identitet från dag ett.
Hur ser du tillbaka på förra säsongen, som var speciell på många sätt?
– Kort sagt: vi nådde inte upp till vår potential. Jag tror inte ens att 90 procent av killarna kom upp i sin nivå, mig själv inkluderad. Det tog helt enkelt för lång tid innan vi fick igång allt. Vi kämpade oss tillbaka i januari, satte oss i ett bra läge, men i slutändan tappade vi allt på två veckor. De sista matcherna vi förlorade kostade oss slutspelet. Men man får alltid det man förtjänar. Och förra året förtjänade vi inte att gå längre. Så var det bara.
Som utländsk spelare, hur påverkades du av allt runt ekonomin?
– Det är klart att det snurrade lite i huvudet. Men för mig, och jag tror även för de andra importerna, handlade det mest om att få en tydlig bild av vad klubben försökte göra. Vi pratade då och då med den nya vd:n och de ansvariga om klubbens riktning och hur de skulle hantera situationen. De gav oss en tydlig bild, och efter det tänkte jag inte mer på det. Så jag tycker att allt känns bra nu. Men det är klart, det är inget man vill höra under en säsong. Ändå känns det mycket lugnare nu, och jag tvivlar inte på att de kommer genomföra sin plan på ett bra sätt.
De flesta experter rankar er som underdogs. Är det rättvist?
– Vi har ju inte de där stora namnen på pappret längre. Klubben spenderar inte lika mycket som förr. Jag förstår att folk säger att vi kanske är underdogs eller mediokra, eller vad de nu säger. Men till slut är det på isen det avgörs och jag litar på ”Tjomme” och folket runt honom, de tar in rätt typer av spelare.
– Om man är välcoachad och disciplinerad gör det all skillnad. Och det jag gillar med den här gruppen just nu är att det inte finns några ursäkter. Vi har inga spelare som kommer att skylla på något eller klaga på att ”det här och det här är dåligt”. Alla köper in på det vi försöker göra, och det är det viktigaste, att ha rätt människor. Och det är den känslan vi har i omklädningsrummet nu. Det är det vi bygger på.
