1. Nu är vi igång!
Det talas varje år om den tuffa perioden efter semestertider, då livet återgår till det vanliga. Jobb, skola, fakturor och vabbande. Mycket att hantera i en annars stressig vardag.
Jag säger dock med glädje att vardagen är återställd som den ska vara. Fylld med hockey, alla dagar i veckan!
Efter en smakstart i Avicii Arena, där AIK sjöng upp stämningen mot Modo, var det dags för mig att ta in Södra Vätterns uppvaknande i Husqvarna Garden.
Vilken stämning det blev.
Husqvarna Garden under säsongspremiären mot Malmö Redhawks var ett bevis på det faktum att det inte spelar någon roll om du andas Norrlands natur eller Skånelands falafeldoft. Om du har ett förflutet med negativt kvalspel eller SM-finaler i ryggen.
Befann du dig på någon av de sju SHL-arenorna under lördagen är jag övertygad om att du under en eftermiddag eller kväll kände dig glad över att vara tillbaka i den tråkiga, men ack så livliga vardagen.
Det får vi tacka supportrar, klubbar och framför allt din stols- eller ståplatsgranne för.
Svensk hockeykultur. Tack för att du är som du är!
2. ”Tråkigt” var inte så tråkigt
Matchen i Husqvarna Garden skulle på kort tid ge ganska många svar när resultatet plötsligt hade något i potten.
Mycket anspänning låg i luften just på grund av det faktum att HV71:s öde alltför ofta de senaste åren har skrivits i bläck utifrån starten på säsongerna.
Den största frågan jag hade:
”Kommer Niklas Erikssons tråkigt disciplinerade spel att strypa HV71:s individuella stjärnor?”
Svaret på frågan har inte kommit ännu.
Det kommer med all säkerhet dröja ett antal matcher in i säsongen.
Men vi fick trots det indikationer på hur väl spelarna har anammat Niklas Erikssons filosofi.
Det finns två sidor av det här myntet, kan man säga. En positiv och en negativ.
Positivt
Vad gäller offensiven, och forwards i synnerhet, upplevdes det tråkiga spelsättet inte som speciellt ”tråkigt”.
Den första perioden bjöd på ett antal chanser efter att HV71 fått snurr på Malmö i deras egen zon.
Jonathan Ang var frontman för kreativiteten, vilket även resulterade i det första målet för säsongen.
Ett stort problem föregående säsong var att ta sig in på mål.
Här fanns embryon till intentioner där man är lite rakare och försöker hitta ytorna som skapar oreda i motståndarnas försvar.
Forecheckingen var lyckad för hemmalaget i delar av matchen mot ett Malmö som annars är ett ganska spelskickligt lag bakifrån.
Negativt
Samtidigt som offensiven i inledningen av matchen visade kvalitet och gav förhoppningar om en spännande säsong lämnade defensiven lite mer att önska i matchens andra halva.
Här finns egentligen inget strukturellt eller spelmässigt fel, utöver själva utförandet.
Annars hade Niklas Eriksson haft stora problem.
Utförandet är problemet – och det är samtidigt ett problem som är betydligt enklare att justera.
Problemet är att backarnas utförande påverkas mycket av kvaliteten på backarna och den kemi som finns mellan dem.
Vi får vara ärliga med att Malmös press mot HV71:s backar var minst lika lyckad, om inte mer, än vad HV:s forecheck genererade åt andra hållet.
Hemmalaget hade ofta svårt att avgöra om man skulle spela sig ur pressen eller enkelt spela sarg ut.
Ofta blev det ett mellanting.
Och det är det sämsta alternativet.
Avsaknaden av en back av Niklas Hansson-kaliber är stor och jag tror att det kommer vara Niklas Erikssons och Johan Hults stora frågetecken att räta ut under hösten.
3. Ödmjukhet
Att det fanns positiva besked att ta med från den här matchen är tveklöst.
Lika självklart finns det frågetecken att räta ut redan på måndag.
Det första är något som man hade hoppats och förväntat sig inte skulle finnas efter den historia HV71 har de senaste åren.
Ödmjukhet.
Niklas Eriksson var helt rätt på det på presskonferensen efter matchen.
Han är inne på något som går emot själva hans grundfilosofi.
När du som lag leder med 3–0 i en premiär, med ett premiärfacit på 0–9 de senaste nio åren, bör du ställa dig frågan:
”Är det tillfälle att spela ännu mer på gränsen för ett fjärde?”
Svaret är självklart nog för att inte behöva skrivas ut.
Med det sagt har jag svårt att hålla med Olle Alsing, som i en intervju efter matchen menade att man bara skulle spela av matchen.
Den kvaliteten har inte HV71 – att spela av cirka 36 minuter mot ett högre rankat lag.
Inte med den historik som den här kärnan har av att falla som ett korthus när det blåser motvind i matcherna.
För att avsluta denna självklara punkt, som jag faktiskt påstår fällde avgörandet till Malmös fördel under gårdagen:
”Ta blålinjen, chippa ner pucken djupt och ta ett byte, Riley Woods.”
