Hockeyallsvenskan var tillbaka efter ett långt uppehåll från fulla omgångar, och kanske var det perfekt tajming för underdogs att överraska och vara hetare än ett bättre motstånd.
Så var det i alla fall tydligt i Umeå där Vimmerby skrällde stort och vann med 3–1, och dessutom rättvist. Magnus Bogren pratade om brist på ödmjukhet och Axel Ottosson sågade sitt lag.
Som han själv konstaterade så var det knappast en förmildrande omständighet att det eventuellt begicks något regelvidrigt före Vimmerbys andra mål, Löven borde givetvis kunna hantera det och inte sätta sig i den sitsen, och det var heller ingen hos hemmalaget som ville skylla på domarna.
Elias Lindgren som varit helt osynlig och petad i Södertälje under hösten skickade nu in Vimmerbys tredje mål – är det inte otroligt märkligt hur det kan bli så?
Från totalt iskall till matchhjälte – det är kanske sånt som krävs för att ett Vimmerby med sex miljoner i spelarbudget ska kunna vinna mot serieledarna.
Krasst sett – ett bottenlagsbeteende
Apropå iskalla spelare – Joel Kant och Hugo Hävelid debuterade för Nybro som på något märkligt sätt vände och vann mot Södertälje. 3–1 blev 3–5 i Scaniarinken och Joel Kant, som varit helt osynlig och petad i Västerås fick nu bli målskytt för sitt nya lag direkt.
Här stod stjärnorna minst sagt rätt – Kant stod perfekt placerad och kunde peta in pucken i öppet mål, och fick en drömstart i sin nya miljö. Och Hävelid, som började matchen med några tveksamma ingripanden och nästan gjorde självmål, blev på något underligt sätt matchvinnare i slutändan.
SSK hade matchen som i en liten ask men sumpade det – efter tre mål som skickades in på liknande sätt. Ett lite turligt, ett med dold sikt, och ett som styrdes in av egen spelare vilket ställde Oliver Håkanson.
Visst kan SSK prata om tillfälligheter i den här enskilda matchen men är likafullt kvar där i bottenskiktet och likafullt kan man inte vinna två matcher i rad.
Det är sånt som rent krasst brukar vara ett mönster för ett bottenlag. Hur mycket xG och GF% man än har på sin sida.
Nybro, ja skrev jag jätteskräll i ingressen? Det är kanske att ta i för ett lag som trots allt ligger högre upp i tabellen än laget de besegrar. Men det här var ändå en stöld, rent utsagt.
Tills de presterar jämnare och vinner matcher mer rättvist så behåller jag mina tvivel kring Nybro.
"Solid 60"
Desto mer stabilt på andra håll i ligan. AIK slog Troja och Scott Pooley gjorde två mål och pratade om ”solid 60 minutes”.
Victor Brattström var enligt rapporterna stabil i sin comeback och det var intressant i sig att han fick starta, före nyförvärvet Jonas Gunnarsson. Det var inte konstigt, men säger ändå något.
Topplagsbeteende
Kalmar visade också på topplagsbeteende när man vände och vann mot Västerås. En rätt trevlig match som länge var mållös innan Konstantin Komarek styrde in 0–1, och VIK hade greppet om tre poäng och en sjätte seger i rad efter två perioder. Men Kalmar bröt ner motståndet i den tredje perioden på ett starkt sätt, och vann med 3–1.
Jag tycker inte att VIK ska nedslås av den här förlusten. Det var en jämn match på det stora hela och visst kan man önska en bättre tredjeperiod, där man skapar ganska lite, men man hade också bud på fler mål tidigare i matchen. Jacob Crespin stod för en bra målvaktsinsats och även Benedikt Oschgan växer allt mer.
Tuffa matcher för båda lagen på fredag – Kalmar satte sig direkt på bussen med riktning Ö-vik, och VIK ska möta Björklöven.
Seger utan att glänsa – och det är okej
Modo tog en helt nödvändig seger borta mot Östersund, efter att ha avslutat före uppehållet med två svaga prestationer på hemmaplan.
Enligt rapporterna från matchen i Jämtland såg det kanske inte bländande ut spelmässigt, men det får man kanske ha överseende med i ett läge när allt handlar om att studsa tillbaka och framförallt vinna.
Rekordmannens klubbadresser man har glömt
Rekordmannen i Hockeyallsvenskan är återigen Henrik Björklund, som tog tillbaka tronen från Marcus Eriksson igen.
429 poäng är han nu uppe i efter två pinnar mot Oskarshamn i 3–2-segern, och ligan påminde oss i sociala medier om att ”Björka” även spelat i Borås (!), Rögle, Örebro (!?), Troja (!!!) och Modo.
Jag hade personligen glömt bort åtminstone tre av de där sejourerna i hans karriär.
Kommer ni läsare ihåg dem alla?
Men det är bara att lyfta på hatten för en av ligans absolut bästa spelare genom tiderna.
För mycket nytt på en gång?
Almtuna besegrade ett Mora som är på väg mot en bottennivå vi inte är vana vid när det gäller dem. Enligt rapporterna var man helt ur slag och uppträdde riktigt blekt i den här matchen. Filip Björkman har återvänt, Brayden Tracey är på ingång och Connor MacEachern är på väg tillbaka – det är positivt och kanske kan de få trenden att vända. Men visst är läget mer akut där än på mycket länge. Jag kan inte komma ihåg att jag sett Mora under det negativa kvalstrecket, ja om ens någonsin förut.
Ett lag som till stor del är nytt, med massor av nya spelare, men det brukar vara standard där. De brukar klara av det galant. Men när det nu också är i kombination med en ny tränarstab, som dessutom är ganska orutinerad i sina roller på den här nivån, ja då börjar man fundera lite när resultaten inte kommer och spelet ser dassigt ut.
Har det blivit för mycket nytt på en gång den här gången, även för Mora?
