Han kan ha Sveriges tuffaste sportchefsjobb

Med drygt halva serien spelad går Almtuna på julledigt som tia i tabellen, med fem poäng till topp sex, och lika stor marginal till det negativa kvalstrecket. 

Almtuna har återigen bevisat att man kan få ut mycket för varje satsad krona. Dessutom gör man det med en offensiv och underhållande hockey. 

– Om man tar hänsyn till den typen av ekonomi vi har och var vi befinner oss i hierarkin på något sätt, så är det viktigt för oss att utbilda spelarna i spelet. Det vill säga, vi kan inte bara åka runt och knacka ner puckar och jobba hårt, säger sportchefen Nicklas Danielsson. 

– Ibland blir det tokigt, som vi kan se. Men det får bli det hos oss. Vi försöker lära oss och ta lärdom av det men vi vill fortfarande bygga någon form av kreativitet i vårt spel som gör att vi vinner matcher. Vi tror på det över tid och jag tror att vi kommer få bättre och mer talangfulla spelare om vi gör så också. 

Han är givetvis nöjd över att se sitt lag i mittendelen av tabellen. 

– Det är ju fantastiskt att vi kan ligga där vi ligger, utifrån den spelartrupp, unga trupp vi har och spelare som inte visat så mycket hittills på den här nivån. Ett härligt gäng som jobbar hårt varje dag. De vill verkligen, de vill bli bättre hela tiden. Så det är en rolig grupp, säger Danielsson, som är inne på sin andra säsong som sportchef i klubben, efter att han tog över från Tony Mårtensson.

I Almtuna börjar spelarna på en annan nivå, och coachandet från honom och tränarna, Marcus Ragnarsson och Jonas Almtorp, ställer med grundläggande krav. 

– Om man kollar på gruppen som har lämnat, när jag har kommit in så att säga, så är det ju Hampus Harlestam och Marcus Karlström. Och det är Jakob Ragnarsson och det är Jacob Svensson. William Eriksson. Det är ganska etablerade spelare. Och det är klart att det är inte helt enkelt att bara komma in och värva in spelare av den kalibern, som ändå har erfarenheten med den här nivån. Det ska man ha klart för sig. Och det tar tid att lära sig vara bra i många matcher. Match ut och match in. Hålla den nivån. Det är mycket resor, det är mycket träning. Det är mörkt ute. I november kommer man bli trött. Hur hanterar du det mentalt? Det är mycket sådana saker som spelarna behöver lära sig, säger Nicklas Danielsson.

Han fortsätter:

– Så naturligtvis ställer det krav på de tränarna vi har. De måste ju också vara duktiga på att förklara och göra spelarna införstådda med vad som krävs på den här nivån. Om man ser till de spelare som har lämnat över de här åren och de har fått in unga potentiella talanger som inte har bevisat någonting. De har potential, men det är långt ifrån att leverera bara för att ha potential. Det ska ju göras också. Men det tar lite tid.

Hans roll skiljer sig också från många andra sportchefers i ligan – sett till mängden arbetsuppgifter.

Nicklas Danielsson har inte bara hand om A-laget, utan är även ansvarig för J18 och J20, och hockeygymnasiet, där han både har hand om intaget och står på is med två gånger i veckan. 

Dessutom har han ingen sportkoordinator i klubben, som tar hand om administrativa arbetsuppgifter kopplade till exempelvis spelarlicenser, logistiska uppgifter och annat. 

– Vi har Pontus (Andersson) som jobbar på ungdomssidan med all administration. Så det är jag glad att jag slipper, för det är många ungdomar. Men alla andra lag är det jag som administrerar. 

Kan du ha hockey-Sveriges tuffaste sportchefsjobb?

– Jag vet inte hur de andra har det. Men jag vet vad jag har att göra. Det är klart att det är mycket.

Men det funkar, eller?

– Ja, alltså... Tyvärr så känner jag väl att jag kanske inte är... Jag är inte i verksamheten på alla nivåer som jag kanske skulle behöva vara. Tyvärr så hinner jag liksom inte. Jag kan inte vara på J18, J20, damlag, herrlag. Samtidigt tillsätta spelare på den här nivån. Ta hand om våra ledare också naturligtvis. Jag sitter i mina veckomöten och har uppföljningar. Vi jobbar jättenära tränarna i alla lagen.

Han hyllar Tony Mårtensson, som han gick bredvid i ett halvår för att lära sig jobbet. 

– Det var fantastiskt. Han är en grym utbildare. Han lärde mig jättemycket. Utan hans hjälp det där första halvåret så hade jag aldrig klarat det. Då var det även att man satt med löner, det gjorde jag förra året men inte nu, inte sedan ”Tobbe” (klubbdirektör/vd Tobias Pehrsson) kom in mer på allvar. Pensioner, försäkringar, allt sånt där. Jag hade inte en aning. Jag är ju spelare, jag vet hur man skjuter, haha. 

"Familjen skulle få tiden – tyvärr inte blivit så"

Nicklas Danielsson vill vara noga med att han inte klagar över förutsättningarna. 

– Jag vet inte vad de andra gör, men jag är också glad. Jag får ju lära mig otroligt mycket. Jag får ju plocka i allt. Man byter bara keps, det är som i Sällskapsresan. Så jag är glad över det. Att jag får lära mig mycket. Men sen känner jag mig ibland otillräcklig och att man har lite dåligt samvete om man inte hinner med alla bollar. Men det är också roligt att vara nära grabbarna. Man får lära känna juniorspelarna och se dem på nära håll. Så det är kul. Jag gillar ju ändå detta, det är ändå hockey jag gillar.

Hur många timmar jobbar du på ett dygn?

– Jag har inga problem att jobba. Men det enda som är, det som är jobbigast med det här jobbet det är att man aldrig, aldrig, aldrig är ledig. Jag har ju mina hörlurar, det händer att jag kliver in i duschen och så hör jag liksom i örat att lurarna sitter kvar, haha. 

– Nej, men man får aldrig break. Men jag jobbar inte heller alla dagar 8–21, det gör jag ju inte. Då skulle jag ljuga. Men det är hela tiden ett ansvar. Rätt vad det är så är det någonting man måste hantera. Och då är det det som måste fixas, oavsett vad klockan är. 

Han fortsätter:

– Men nu låter jag gnällig. Jag tycker det är roligt och jag lär mig svinmycket. Jag gör skitmycket fel. Men jag försöker lära mig. Och det jag inte kan, det frågar jag efter. Så jag försöker liksom inte tro, jag tror inte att jag kan allt. För det kan jag inte.

Hur går det ihop med familjen?

– Jag försöker hjälpa mina barn också. De spelar hockey. Och sen en tjej som rider och åker konståkning. Min fru är förstående. Jag hade tänkt att när jag lägger av med hockeyn ska familjen få tiden. Tyvärr har det inte riktigt blivit så ännu.

Han konstaterar att tiden som spelare, bland annat 13 säsonger i elitserien/SHL och sex år i Schweiz, krävde inte i närheten lika mycket tid av honom. 

– Man skulle nästan ha tränarutbildningar och ledarskapsutbildningar som spelare. För att få en förståelse för den här sidan. Jag har lärt mig så jävla mycket. Vilka signaler man skickar, hur man agerar här eller där. Det skulle man nästan implementera. Spelarna skulle få göra något, typ leda en träning. Testa, se hur lätt det är. Och så gå ner och driv ett träningspass med tolvåringar. Hur lätt det är, och inga kö-övningar utan driva den på ett bra sätt, utvecklande. Då får man tänka till lite. 

Almtuna kämpar mot oddsen, men det ger dem också en styrka, enligt Nicklas Danielsson. Att få bussa upp och ner, obefintligt med hotellnätter. Under försäsongen åkte Almtunas spelare några gånger i egna bilar till och från matchen. 

– Våra grabbar gör det jävligt bra. Vi har en homogen grupp, de vet vilka regler som gäller. Vi har inte en ekonomi som låter oss flyga eller bo på hotell. Men de kommer samman på ett bra sätt. De vet vad som gäller. Möter vi Björklöven, då är det buss upp och det är buss efter matchen. Det är de förutsättningarna vi har. Men det är ju inte det som avgör om vi vinner matchen eller inte. Men det är klart, hade vi fått välja hade vi flugit upp dagen innan. Tagit det lugnt, ätit ordentligt. Sovit ut, värmt där uppe. Fått en tupplur. Självklart. Men vi kan vinna matcher på andra sätt. Och de är unga och de lär sig. Så när de kommer till nästa nivå, då får de det där. Men de här grabbarna är inte bortskämda. De gör det bra. 

Nicklas Danielsson har nu ett utgående kontrakt. När Hockeynews pratar med honom är det inget han ens funderat på. 

– Kontraktet går ut nu i april. Man hinner fan inte ens tänka på det. Det är en massa andra avtal som ska förlängas med spelare. Men jag har inte funderat så här jättemycket. Jag har inte haft tid. Men jag vet inte. Det är vad det är. Jag jobbar på. Jag förbereder nästa säsong för Almtuna. Och sen om jag är kvar eller inte, jag vet inte.

Men kan du se dig fortsätta, med de förutsättningar du just berättat om?

– Ja, för min del absolut, men jag tror för klubbens skull, alltså för spelarnas skull och för verksamheten i stort, så tror jag att vi behöver utöka vår organisation. För att det ska bli mer kring sporten. Jag tror att det skulle bli bättre. Utifrån det jag sa tidigare, att jag hinner inte springa på alla bollar och hinner hantera alla samtal och spelare, ligga nära dem och ligga nära tränarna så som jag skulle vilja. För min skull, skitsamma, jag kan väl jobba, men för Almtunas skull vore det bra. 

"Det här kommer dö annars"

Han är inte den enda i klubben som jobbar hårt och mycket, givetvis. Han berömmer Tobias Pehrsson, som också har bråda dagar. 

– Tobbe gör ett fantastiskt jobb. Man kan bli galen på honom, för han har tusen idéer och han springer på allt. Men han gör ett jävla jobb för klubben, i stan, med alla delar. Han är jag ruggigt imponerad av faktiskt, det måste jag säga. Sen har vi Magnus (Calland, försäljningsansvarig) och Pontus, Thilo (Djurfeldt). Och våra tränare i alla lag, alla gör ett jättefint jobb. Jag säger bara att vi skulle må bra av att vara lite fler.

Kan du längta efter att jobba i en klubb med mer resurser?

– Alla vill väl ha bättre resurser, men samtidigt är det lite så här, det är någonting med att inte alltid bara ha. Jag som spelare kommer ju från när man bara får och får och får, men här får man liksom vara lite kreativ, tänka till, man kan inte bara spendera hur som helst. Så det är ändå någonting med kreativiteten här som gör att man liksom... Ibland stångar man sig blodig, för man vet inte hur man ska hantera det här, men man brukar hitta lösningar tillsammans med övriga organisationen på saker. Så det är både och, men det är klart att ja, sitta med bättre och fet plånbok är ju aldrig fel. Men man blir nog rätt lat också. Det är inte säkert att det blir bättre. 

Kanske kommer de så småningom. Arenafrågan är en utdragen historia i Uppsala, men nu finns nytt ljus i tunneln. En ombyggnation av Gränbyhallarna är på gång och ska vara klar 2027/28, enligt vad som kommunicerats under sommaren och hösten. 

– Kan vi skapa nya intäktsmöjligheter. Kanske lite restauranger, lite varma ytor, servera mat på ett bättre sätt. Kanske ha lite mer arena-miljö. Att det blir en upplevelse kanske inte primärt bara för de som älskar hockey. Utan mer att man kan gå dit och ta en bit mat. Man kan ha ett affärsmöte, vad vet jag. Men skapa intäktsmöjligheter på det sättet. Jag tror att kommunen ändå är på god väg att hjälpa till med den typen. Jag tycker kanske det är hockeyns tur snart i Uppsala. Det här kommer dö annars, säger Nicklas Danielsson.

Är ekonomin hos er nu så att ni kan behålla truppen säsongen ut?

– Egentligen så är det väl kanske en klubbdirektörsfråga och styrelsefråga. Alltså hur ser ekonomin ut? Jag har ingen insyn direkt så. Jag ställer inte direkt de frågorna heller till dem. Men jag har inte hört något annat att det ska vara någon fara. Det känns stabilt. Och som jag sa, sen Tobbe kom in i det, så tycker jag att det har blivit ett helt annat lugn i verksamheten, i hela organisationen. Jag märkte en jätteskillnad. Jag var ju ett halvår själv här med Tony innan Tobbe kom in. Och därför hyllar jag honom också för att det har blivit ett helt annat lugn. Även fast det är mycket att göra och mycket stress.