Betygskala:
⭑ = Underkänt
⭑⭑ = Godkänt
⭑⭑⭑ = Bra
⭑⭑⭑⭑ = Mycket bra
⭑⭑⭑⭑⭑ = Superb
Målvakter: ⭑⭑⭑⭑
Love Härenstam, 19 matcher, 1,90 insläppta i snitt per match, räddningsprocent 91,8
Oliver Håkanson, 11 matcher, 3,35 insläppta i snitt per match, räddningsprocent 87,3
Niclas Westerholm, 1 match, 2,00 insläppta i snitt per match, räddningsprocent 84,6
Kommentar: Det syntes redan på försäsongen att Love Härenstam hade höga nivåer i sig, och att han mycket väl kunde bli lagets etta. Men det genombrott han fått har kommit snabbare och blivit större än jag hade kunnat tänka mig. Härenstam tog över förstaspaden nästan omgående och har inte släppt den ifrån sig förrän nu när han åkt till JVM (och fortsatt storspela i de första matcherna där). Statistiken är fin, trea i målvaktsligan i skrivande stund och enligt underliggande siffror från hockeysiffror.se har han räddat flest mål över förväntat av alla i Hockeyallsvenskan. För mig har han varit SSK:s bästa spelare hittills den här säsongen. Håkanson har inte varit dålig när han fått spela, statistiken känns hård sett till hur det sett ut – men underliggande siffror visar också att han släppt in några mål för mycket. Han har inte nått Härenstams nivå, så enkelt är det. Nu fick landslagsmeriterade finländaren Westerholm chansen mot AIK och gjorde det bra, så det blir intressant att följa fortsättningen – men SSK är i alla fall väl rustat på målvaktssidan.
Backar: ⭑⭑⭑
Daniel Norbe, 29 matcher, 6+12, +9
Roope Laavainen, 18 matcher, 0+9, +6
Jonas Ahnelöv, 30 matcher, 3+5, +3
Filip Windlert, 23 matcher, 1+7, +4
Niklas Arell, 28 matcher, 2+2, –5
Felix Öhrqvist, 13 matcher, 0+3, –6
Albin Carlson, 26 matcher, 0+3, +2
Wilhelm Hallquisth, 21 matcher, 2+0, –11
Ludvig Söderberg, 5 matcher, 0+0, +1
Elias Lindgren, 13 matcher, 0+0, –2
Kommentar: 80 insläppta på 30 matcher är inte katastrof, men det är några mål för mycket. Försvarsspelet har inte varit det största problemet, och det börjar sakta att räta upp sig, men spelet med puck i egen zon har satt laget i en del problem och den här säsongen har man nu fått släppa på aggressiviteten och fokusera helt på att vara kompakta runt det egna målet och hålla insidan till varje pris. Det är ett steg i fel riktning mot förra säsongen och det finns flera orsaker till det. Men jag tror att det största problemet är hur backarna haft svårt att anpassa sig till hur man vill försvara sig utan pucken nu – kombinationen av en hård aggressivitet i sin höga press och att hålla ihop lagdelarna, med tanke på att SSK inte har en lika rörlig och skridskostark backsida som ifjol. Framtiden får utvisa om den ändå väldigt rutinerade backsidan kan hitta den rätta balansen – matchen mot AIK senast var bättre än på länge ur den aspekten. Med det sagt, så har SSK trots allt näst minst skott emot sig och tredje minst skott emot sig i sektorn, så en hel del har man gjort rätt också.
Forwards: ⭑
Sebastian Dyk, 30 matcher, 11+11, +0
William Wiå, 30 matcher, 8+9, +7
Carter Ashton, 28 matcher, 12+3, +6
Patrik Zackrisson, 28 matcher, 3+10, +3
Filip Engarås, 30 matcher, 7+5, –5
William Eriksson, 16 matcher, 3+8, +3
Karl Sterner, 26 matcher, 3+7, –4
Hampus Harlestam, 26 matcher, 1+8, –7
Henrik Eriksson, 23 matcher, 2+6, +1
Måns Lindbäck, 25 matcher, 4+3, –9
Brett Stapley, 13 matcher, 1+5, –1
Viktor Liljegren, 24 matcher, 1+5, –4
Adam Hesselvall, 28 matcher, 1+5, +4
Teemu Väyrynen, 10 matcher, 3+2, +7
Mitch Lewandowski, 11 matcher, 1+2, –8
Arvid Costmar, 5 matcher, 2+0, –1
Cole Fonstad, 6 matcher, 0+0, –2
Filip Holst-Persson, 20 matcher, 0+0, –2
Kommentar: Det har varit rörigt, så är det bara. Tre nordamerikanska tänkta spetsspelare blev floppar, och lämnade en efter en. En rejäl missräkning för lagledningen och det har skapat stora hål i laget, som tagit tid att täppa till. Spelmässigt har SSK blandat och gett i matcherna, rollfördelningen har förändrats vecka för vecka och vi har rapporterat om att kedjorna förändrats ofta. Kanske har det börjat sätta sig nu, och spelarna har kanske också lärt sig att hantera tränaren Andreas Johanssons aktiva coachande före och under matcherna. Om flera av värvningarna som gjordes inför säsongen blev floppar så har sportchefen Emil Georgsson tagit lite revansch med tillskotten av William Eriksson och Teemu Väyrynen, som gått rakt in i laget på ett bra sätt, och återkomsten av Viktor Liljegren som gör ett pålitligt jobb. Men nej, det är svårt att ge godkänt för den här halvan av säsongen, med tanke på förväntningarna, flera spelare som underpresterat och det faktum att man bara gjort 77 mål, ett snitt på 2,57 per match. Trenden pekar dock i rätt riktning för laget.
Tränarna: ⭑⭑
Andreas Johansson, huvudtränare
Nicklas Grossmann, assisterande
Fredric Andersson, assisterande
Calle Brattenberger, målvaktstränare
Kommentar: Många tycker kanske att det ska vara underkänt, och det ska det sett till att laget ligger nia i skrivande stund, länge var i bottenstriden och är långt från toppen. Ser man till materialet tränarna haft att jobba med så har det dock inte varit den enklaste given, med flera spelare som började säsongen skadade och flera nya spelare som rent krasst inte var bra nog. Tränarna har fått jobba hårt för att få ihop det här lagbygget, och samtidigt tycks man ha hållit ihop gruppen på ett bra sätt, trots att resultaten gått fel väg. Det har krävts ett starkt ledarskap för att hantera detta, stå emot pressen och inte skapa panik.
Totalt: ⭑⭑⭑⭑⭑⭑⭑⭑⭑⭑ (10 stjärnor)
Frågetecknet
Hur påverkar ekonomin laget?
Kommentar: Rapporter om klubbens ekonomi och problem att betala ut löner, samt kommande problem med likviditeten – det kan lätt påverka laget och skapa oro både nu och för framtiden. Avsaknaden av en klar budget var ett problem förra året när kontrakt för nästa säsong skulle förlängas, och så kan det bli nu också. Det kan skapa osäkerhet bland spelarna, men även försämra bilden av SSK som klubb. Ekonomin kan dessutom påverka möjligheten att förstärka laget inför slutspurten. Det är förvånande att en klubb med SSK:s intäkter och förutsättningar inte kan få det att gå runt bättre.
