Stanley Cup bucklan presenteras av Warrior Hockey
Den 12 juni skrev St. Louis Blues och backen Carl Gunnarsson ishockeyhistoria. I den sjunde och direkt avgörande Stanley-Cup finalen besegrade laget Boston Bruins med 1-4. Klubben hade därmed vunnit sin första Stanley Cup-titel någonsin och där med skrev också Örebrosonen in sig i historieböckerna på hemmaplan. I och med den storslagna triumfen blev han den första spelaren från Örebro att få lyfta Lord Stanleys pokal.
Under måndagen ska det hela firas på hemmaplan när pokalen kommer på besök till Örebro för första gången. Då är nämligen Stortorget skådeplatsen där fansen får möjlighet att se pokalen och hylla Gunnarsson efter den historiska bedriften.
– Det blir upp på Stortorget med lite spektakel och sedan hemma med en liten privat fest då för familjen och lite vänner.
Evenemanget går av stapeln klockan 16:30, kommer att pågå i en och en halvtimme och arrangeras av evenemangsbolaget Örebrokompaniet och Örebro Hockey. Det kommer att bjudas på livemusik och olika gäster samt kommer fansen att ha möjligheter till att kunna ta bilder med, och få autografer av, NHL-stjärnan.
Gunnarsson i kamp med Marcus Johansson under Stanley Cup-finalen. Foto: Bob Dechiara/Bildbyrån.
Pokalen flygs in från USA och kommer att vara hos Gunnarsson och Örebro i tolv timmar innan den sedan reser vidare upp till lagkamraten Oskar Sundqvists hemmaplan uppe i Boden. Den har annars befunnit sig på en roadtrip i Nordamerika där den bland annat tidigare har besökt den kanadensiske forwarden, Robert Thomas hemstad Aurora.
Jag kan tänka mig att du har drömt om detta genom hela din karriär?
– Haha, jag skulle inte säga att jag har drömt om det för det är ingenting som man ens har tänkt på att få göra något sådant här. Det har liksom uppdagat sig under den sista månaden här bara att det skulle kunna bli en cool grej där och det är rätt häftigt. Men man blir lite nervig sådär också, man vet ju aldrig hur det kommer att bli och vad folk tycker och om det kommer att bli mycket ståhej på stan. Så det är lite nervöst.
– Det skulle vara kul som tusan om det kom mycket folk också. Sedan kommer vi att försöka att ha någonting där, det blir lite tidsbegränsat med bilder och sådär efteråt men någonting ska vi försöka att göra så att en del av publiken kan få ta en bild med bucklan och så.
Hur emotionellt är det att få göra detta i Örebro där resan en gång startade fram till detta?
– Det är speciellt, det är ju hemma och det är ju coolt att få ta hem den. Och få vara först med det också blir ju lite extra speciellt och känslosamt. Det är ju ingen som har gjort det förut så att få vara först med någonting är ju lite speciellt så man får försöka att njuta av det också.
Vilka gäster kommer ni att ha på måndag?
– Det vet jag inte riktigt då de håller på att jobba lite på det där. Han som ska vara konferencier ”Ludde” pratade lite om att ta upp farsan eller någon annan gammal tränare men jag vet inte om han har hört av sig till Källén. Men vi får se, det blir lite överraskningar.
Har du någon hälsning till alla Örebroare som ska komma till Stortorget?
– Haha, det vore jäkligt kul om dem kom, de som är mest festsugna och får plats tidigt har kanske störst chans att få ta en bild och sedan och så får vi se om man hinner skriva lite autografer. Det är väl det som man får locka med. Men jag blir jätteglad med alla som kommer och bjuder upp till fest. Det ska bli jättekul.
Gunnarsson firar en seger tillsammans med rookiesensationen Jordan Binnington. Foto: Eric Hartline/Bildbyrån.
Och det var just i Örebro som hockeyresan tog fart för den numera 32-åriga Gunnarsson. Det hela började med skridskoskola inne i Toyotahallen som klubbens arena hette på den tiden. Resan fortsatte med hockeyträningar på stadens uterink, Trängens IP, då han tränades av pappa Björn Gunnarsson.
Resan fortsatte sedan i Örebros juniororganisation och där han gick hockeyinriktning på högstadiet i Gumaeliusskolan i Örebro. Där fick han också hockeytränaren Lennart Källén som lärare. Källén var tidigare huvudtränare under 70-talet för Örebro och hade också roller i juniorlandslag och även i Malmös organisation under 80-talet.
– Vi startade en hockeyprofil där och han var väl andra årskullen som vi hade, sade Källén när HockeyNews.se tog kontakt med honom för att höra mer om hur Carl Gunnarssons hockeyresa startade.
Hur var han att ha som elev där?
– Han var väl en mönsterelev kan man väl säga. Han var duktig i skolan och skötte allting perfekt.
Såg man från början att han hade potentialen att han kunde bli något speciellt?
– Det vet man aldrig från början men att han hade talangen, det såg man ju. Jag hade ju följt Calle tidigare för han är ju nästan jämngammal med min yngsta son och de hade spelat fotboll mot varandra. Och Calle var ju en duktig fotbollsspelare också. Han hade nog kunnat bli landslagsspelare där också. Man såg ju att han var en bollspelare.
Det var också Källén som tog upp Gunnarsson till Örebros A-lag under säsongen 2003/2004 när Källén fick chansen som huvudtränare för laget. Detta när backen var blott 17 år gammal.
– Först tog jag honom till juniorlaget och sedan som B-junior fick både han och hans kompis Emil Axelsson debutera i A-laget redan då. Och det var ändå i näst högsta serien i med Hockeyallsvenskan även om vi inte var något topplag på den tiden utan vi hankade oss fram så att säga.
Vad tror du att det betydde att han fick komma fram så tidigt och möta seniorer?
– Jag tror alltid att det betyder någonting om du har tränare och vuxna som tror på dig och låter dig agera. Det är jätteviktigt tror jag.
Örebro åkte under denna säsong ut ur Hockeyallsvenskan, vilket gjorde att Källén fick lämna laget och även att Gunnarsson flyttade över till Linköpings organisation.
– Det var många som ringde till mig och var intresserade av dem. Jag vet att jag pratade med väldigt många tränare som ville ha dem båda två. Och då blev det Linköping för dem här efter att dem hade gått ett år i gymnasiet och valde då att flytta över till Linköping där de tog hand om dem på ett bra sätt. Emil drog tyvärr på sig en del skador som hände i och det gjorde att han slutade i förtid sedan.
Och det var början på en elitkarriär som sedan skulle fortsätta upp i Elitserien för spel med Linköping innan han sedan vid 23-års ålder tog steget över till Nordamerika för spel med Toronto Maple Leafs. Det blev totalt 5 säsonger hos kanadensarna innan Gunnarsson inför säsongen 2014/15 trejdades till St. Louis mot backen Roman Polák. Och nu, fem år senare, har han alltså vunnit kanske ishockeys absolut största titel.
Vad tror du är huvudegenskaperna som har gjort honom till att bli historisk?
– Det är hans spelförståelse. Under lockouten så var han ju hemma några matcher och spelade i Örebro och många fnös ju lite grann med att Calle, han är ju inte något speciellt. Men sedan när man träffar gamla spelare så som Peter ”Fjuss” Hasselblad som sade, titta på Calle vilka kvalitéer han har. Han går ut i hörnet och så kommer han fram med pucken och bara spelar upp den hur enkelt som helst. Och det är ju ett signum för honom att han kunde gå ut i närkamper i hörnen och vinna pucken och bara spela fram den. Så uppfattar jag honom också och jag tycker nog ibland att man skulle kunna utnyttja honom som ett komplement till en offensiv back i landslaget, där hade han gjort dig alldeles utmärkt för han tar det ansvaret.
Just också att han har kommit tillbaka från tunga skador och från den här revanschen visar ju prov på en stor målmedvetenhet?
– Jo men det krävs utav de här killarna som lyckas med att ha den här målmedvetenheten och kämpaglöden även när det går emot. Jag menar att har man bara medgång så tror jag inte att det är så många som klarar det då bara.
Och just i den avgörande finalmatchen satt Källén uppe och såg när St. Louis bärgade sin första titel och fick se sin före detta elev lyfta Lord Stanleys pokal. Ett ögonblick som många drömmer om men som få faktiskt får uppleva.
– Den sista natten satt jag uppe hela och sedan var jag väl uppe och försökte att titta på fler matcher men det var inte lätt att hålla sig vaken alla gånger. Men sista matchen när de vann så följde jag det hela.
– Det tog långt tid, jag trodde nog att han skulle kunna ha blivit Stanley Cup-vinnare men då med Toronto som han spelade med i de första åren.
Du måste ha känt en oerhörd stolthet att ha varit med och utvecklat honom?
– Ja det klart att man gör men framför allt fick han bra tränare i Linköping också.
– Vi har pratats vid men inte mycket. Det ska bli kul att få träffa honom personligen nu då på måndag då jag ska vara med och applådera honom. Jag hoppas att det blir en stor uppslutning på Stortorget.
ANDREAS LUNDSKOG
