Att Skellefteå skulle spela SM-final 2026 var det en och annan som hade tippat och trott på.
Att Rögle skulle göra det? Jodå, det var nog några stycken.
Men inte efter att ha hamnat i 3–0-underläge i matcher mot Färjestad i SM-kvartsfinalen. För att ta sig ur det brottargreppet krävdes det att Rögle skulle skriva svensk hockeyhistoria. Och det var så klart Dan Tangnes, den oerhört klipske och karismatiske hockeycoachen, som fick skriva det kapitlet.
Det var och är en oförglömlig bedrift. Sedan sopade Rögle på Växjö av bara farten och tog sig till SM-final.
Men här är det en helt annan motståndare. Skellefteå AIK. Landets bästa lag. Landets ledande ishockeyklubb sedan länge.
Från 2011 och framåt har Skellefteå nu spelat tio SM-finaler. Det har blivit tre SM-guld på de här åren och till det fjärde har man kommit halvvägs efter två väldigt övertygande vinster mot Rögle i Skellefteå Kraft Arena.
Men en sak som sticker ut och vittnar om Skellefteås förmåga att ha en stark och ständigt fungerande organisation är topp sex-placeringarna. Sedan 2009 har Skellefteå inte varit sämre än sexa. Med andra ord har det lag man ställer på isen ständigt en rimlig chans att vinna SM-guld.
Det är den kontinuiteten som verkligen imponerar.
Att sparka folk hör till ovanligheterna. Som att huvudtränaren Robert Ohlsson fick kicken. Då bedömdes de assisterande coacherna Andreas Falk och Pierre Johnsson vara redo att kunna ta över och till den här säsongen har Daniel Hermansson kommit in från Mora som om han tränat Skellefteå i fem-sex år.
Men det hade förstås inte gått utan en stabil tränarstab, en ännu mer robust klubbledning och ett lag med ett fundament av bärande spelare på absolut toppnivå i svensk ishockey.
Sportchefen Erik Forssell är inne på sin sjunde säsong sedan han tog över efter Mikael Lindgren. Och det lag han och Skellefteå förfogar över är oerhört vasst.
Spelmässigt var Skellefteå två klasser bättre än Rögle i den första SM-finalen där det blev 4–1.
I den andra SM-finalen var det en nära på smärtsam utskåpning. Rögle såg ut som en skenande kebabvagn som tappat förtöjningen på Möjligheternas torg – Guldtorget – och var på våg att rulla rakt ner i Skellefteåälven så att kebabsåsen skvätte.
Skellefteå gav Rögle en lektion i finalkunskap. Andreas Johnson snodde pucken från en till synes skadeplågad Dennis Everberg och några sekunder senare hade Lars Bryggman serverat Victor Stjernborg till 1–0.
Inte heller ett powerplay tog Rögle tillbaka in i matchen. Inte ett skott på mål framåt. Istället ett nytt baklängesmål och på nytt Stjernborg som målskytt.
Därefter nytt svagt Röglespel och så var det 3–0. Timeout Dan Tangnes efter 4.10. Målvaktsbyte: Arvid Holm ut – Christoffer Rifalk in.
Men värre skulle det bli. I bytet efter 3–0-målet satte Oscar Lindberg in en tung tackling på Rögles poängkung i slutspelet, Daniel Zaar, som stod med ryggen mot Skellefteåbåset och med överkroppen över sargkanten utan stöd när han tog emot tacklingen. Olyckligt och otäckt, men inget oschysst.
Smällen var för mycket för Zaar som tvingades ge upp och kliva av.
Att det blev 4–0 i den första perioden var förstås tack och god natt även för comebackernas okrönta SHL-lag Rögle.
Det blev ett bättre Rögle i period två och tre, men utan att kunna rubba Skellefteå mer än nån millimeter. 5–1 säger det mesta.
Strauss Mann istället för Linus Söderström i kassen var liksom ingen försvagning på den punkten.
Skellefteå ser ut som och spelar som ett mästarlag.
2–0 i matcher ser ointagligt ut. Men det är nu Rögle hemma i Catena Arena ska visa vad man verkligen är gjort av. Publiken kommer g-a-r-a-n-t-e-r-a-t att ge det ett försök. Man blir varm bara man tänker på stämningen i Ängelholm.
Men hur mår Everbergs kropp? Och Daniel Zaars? Skellefteå mår uppenbarligen prima. Och laget är så brett och starkt att när Jonathan Pudas var skadad och Pär Lindholm var skadad – och sedan avstängd – ”märktes” inte deras frånvaro. Andra kavlade upp ärmarna.
Superkedjan från grundserien med Rickard Hugg, Oscar Lindberg och Mikkel Aagaard är fortfarande oerhört bra.
Men trion får konkurrens av kedjan med Andreas Johnson, Victor Stjernborg och Lars Bryggman.
Offensivt producerar de i guldtempo. Och en lätt underskattad spelare som Andreas Johnson har inte varit inne på ett enda baklängesmål på tolv SM-slutspelsmatcher. Han har 12–0 i plus/minus. Stjernborg har 10–0.
Det är två av oändligt många detaljer som gör Skellefteå till ett troligt guldlag 2026.
Nu ska Rögle vinna fyra av de eventuellt fem matcher som återstår. Det är ingen omöjlighet. Men det är ett blytungt faktum. 4–1 och 5–1 i baken i de här två finalerna och två tunga käftsmällar.
