DIF-kuggen: "Det blev den värsta dagen i mitt liv"

Gustav Lindström, 26, har sex säsonger i Nordamerika i ryggsäcken.
Med sitt nypåskrivna femårskontrakt i Djurgården vänder han hemåt och blir en tung kugge inför SHL-comebacken i favoritklubben sedan barnsben.
I en lång intervju med Hockeynews berättar Lindström om:
► Så växte kärleken till Djurgården
► Lärde sig läxan av Joel Lundqvist
► Insikten på flyget hem till Sverige
► Hjärnskakningen och blodiga smällen i sista matchen
Men också om det ögonblicket på scenen efter SM-guldet i Frölunda när han retade upp Djurgårdens fans med en ramsa som fått spridning i sociala medier.
– Det skulle vara den bästa dagen i mitt liv men det blev nästan den värsta. När det hände var det riktigt jobbigt och jag ringde till han som var ordförande i Järnkaminerna, berättar Lindström.
Den här artikeln är exklusiv för dig med PLUS
Det är stora förändringar som väntar i Gustav Lindströms liv.
Efter sex säsonger i Detroit, Montreal och Anaheim så har han tagit beslutet att flytta hem till Sverige igen.
I augusti blir han och sambon dessutom föräldrar för första gången i livet.
– Det är på g. Vi har lägenhet i Uppsala nu men sen får vi se hur det blir om vi säljer där och köper i Stockholm. Jag var in till Hovet i dagarna och kände att det blir nog jobbigt ett pendla. Men tjejen är från Uppsala också så det kan vara skönt att få lite hjälp där med allt som väntar, säger Lindström när Hockeynews pratar med honom några dagar efter hemkomsten från Kanada.
Är hon sugen att flytta till Stockholm också?
– Ja, hon var där och kikade lite innan jag kom hem och blev taggad på det. Sen är det ju inte långt hem till Uppsala så det är ju inte andra sidan av världen.
Hur känns det att komma hem då?
– Det känns kul som fan, jag har saknat lagkänslan som är lite enklare och mer familjärt i Sverige. Där borta spelar man lite för sig själv och att överleva mer så det är något annat och det ska bli kul att komma hem.
Lindström berättar att tankarna for fram och tillbaka när han satte sig på flyget mot Sverige med ett nypåskrivet femårskontrakt med Djurgården.
– Det är klart att när man satt där på planet hem...man funderade på vad som hände nästan. Det har verkligen gått i ett och man har träffat mycket folk och utvecklats som spelare och människa. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga att man tagit med sig men det är väl mycket mentalt. Det är inte alltid lätt när man är femte, sjätte, sjunde eller åttonde back och spelar med kniven mot strupen hela tiden. Gör man ett misstag kan man bli petad en vecka. Och det tar man väl med sig, att man klarat av det, säger han och fortsätter:
– Det går ju så otroligt fort där borta och i AHL finns det ingen riktig struktur. Man har sina "set plays" och hur pucken ska gå och nu ser jag fram emot att spela mer på instinkten och det man ser framför sig istället. Mer som man gjorde när man var yngre.
När Djurgården presenterade det nya avtalet med Lindström publicerade klubben bilder på honom från ung ålder – i DIF-tröja.
Kopplingen till klubben är förstås morbror Marcus Ragnarsson och nu blir han återigen lagkamrat med kusinen Jakob Ragnarsson.
– Det blev så när man växte upp. Vi åkte på en del matcher på Hovet när han spelade i Djurgården så hela familjen är djurgårdare, typ. Man växte upp med Djurgården och minns när dom gick till final 2010
Du och Jakob är tajta idag?
– När vi var små sågs vi mer på högtider och sånt där. Men sen spelade vi ihop i Almtuna från J18 och kom upp i a-laget efter varandra och sedan dess har vi hängt så mycket vi kan på sommaren och spelar golf och är tajta. Så det ska verkligen bli kul att spela ihop igen nu.
Innan äventyret i USA och Kanada så hann Lindström med att spela en säsong i Frölunda – och blev både SM-guldmedaljör och laget vann CHL samma år.
Då flyttade en ung Gustav Lindström söderut till Göteborg och fick lära sig nyttiga läxor i bra omgivning.
– Det var ett jävligt roligt år. SM-guld och vi vann CHL men det var också speciellt att flytta hemifrån första gången för mig. Ta hand om sig själv och laga mat och allt sånt. Men också att lära sig av Joel Lundqvist och Simon Hjalmarsson och de äldre killarna. Jag ska inte säga att jag var oseriös, men jag fattade inte riktigt vad som krävdes när jag lämnade Almtuna och var ung. Det var bara att rätta sig in i ledet och förstå vad som krävdes för att vinna genom Joel och även Roger som coach. Det var ett bra plan på många år, säger Lindström.
Det blev dock ett stormigt avslut i Frölunda – av hela andra anledningar.
Under guldfirandet på scen fick Lindström mikrofonen och drog av en ramsa om Djurgården ("Inget SM-guld för Djurgården), som inte landade perfekt bland klubbens supportrar efter den nyligen avslutade finalserien mellan lagen.
Klubben som dessutom har en speciell plats i hans hjärta och på underarmen har han "Alltid Oavsett" tatuerat.
Jag såg klippet dyka upp igen nu i sociala medier efter att du skrev på för DIF.
– Jag brukar bli taggad på den ibland, det händer väl...
Folk sitter och väntar på läget, antar jag...
– Det skulle vara den bästa dagen i mitt liv men det blev nästan den värsta. Djurgården har betytt så jävla mycket för mig när jag växte upp och sen när det där hände var det riktigt jobbigt. Farsan kom ner och hämtade mig en vecka efteråt och jag kommer ihåg känslan när jag satt i bilen och tittade ut genom fönstret. Vad fan gjorde jag, typ så. Men nu har det gått 6-7 år och man får väl skratta åt det men då var det jävligt jobbigt.
Jag minns inte riktigt hur stor grej det blev av det där?
– Det var inte jättepopulärt. Jag funderade på vad jag skulle göra och jag skrev till han som var ordförande i Järnkaminerna då och frågade om jag kunde göra något och bad om ursäkt.
Lindström berättar vidare:
– Grejen var att redan när jag kom ner till Frölunda frågade folk varför jag skulle spela där när jag håller på Djurgården. Roger kunde skämta om tatueringen också och media ställde frågor. Sen när det blev Djurgården i finalen så hade jag fått många frågor hela året och var trött på allt. Sen när vi kom till en nattklubb efter att vi vunnit så lyfte vi bucklan inför fansen och när det var min tur började alla sjunga den ramsan. Sen när jag själv stod på scen några dagar efter det så skulle det från min sida mer vara en rolig grej bara...man var väl inte helt nykter kan jag också säga men för oss som var där då blev det mer som en rolig grej eftersom jag hade fått frågor om det hela året. Men det som inte vet bakgrunden blev väl förbannade i Djurgården. Hade jag kunnat haft det ogjort så hade jag gärna det men det är som det är nu.
Lindström är på god väg att inleda ett nytt kapitel i hockeykarriären på hemmaplan i Djurgården – det blev en blodig avslutning i AHL-slutspelet.
Han åkte på en ordentlig smäll och lämnade säsongen med en lättare hjärnskakning.
– Det är vardagsmat i AHL det där, han fick väl en match avstängning. Ligan hade ringt till Laval och sagt att det hade varit 4-5 matcher i grundserien men att det blev en match nu för att dom skulle spela final.
Andra regler i slutspelet!
– Precis. Fängelseregler.
Klarade du tänderna?
– Ja, det var en lätt hjärnskakning. Han träffade rätt på näsan och lite under ögat så därifrån kom blodet och jag hade huvudvärk i någon dag men det är bättre nu så det är skönt.