”Då hade Leksand vunnit SM-guld varje gång”

Efter flera år i Leksands IF ser fystränaren Jesper Gillerås tydliga förbättringar i fysprofilen. Med ny utrustning och fler tester ska laget ta nya steg.
► Därför räcker inte bra testvärden – och vad som väger tyngre
► Här är nya prylarna som ska ta Leksand till toppen
► Dieselmotorer och raketer
► ”Helvete, man vill inte vara domare då…” – tävlingarna som spårar ur
► Fyskrigen i gymmet: ”Du vill slå polarn – till varje pris”
Den här artikeln är exklusiv för dig med PLUS
När Johan Hedberg tillträdde som ny tränare för Leksand så var han snabb med att påpeka vikten av att hans trupp är vältränade. ”Jag vet inte vad kraven har varit innan jag kom hit, men mina krav är att de ska vara väldigt vältränade” sa han till Sportbladet.
Den som ska se till att kraven möts är Leksands fystränare sedan sju år tillbaka - Jesper Gillerås. Men är det egentligen någon skillnad mot hur kraven varit tidigare?
– Nej, egentligen inte. Kraven på en hockeyspelare har länge varit att vara allround. Och vi har ändå prioriterat konditionsträningen, som han pratar om, väldigt mycket de senaste åren. Det handlar om att ha en konditionsnivå som gör att man tål att träna, spela matcher hela säsongen och återhämta sig. Det är inte kenyanska löpare vi ska bygga, men det krävs arbetskapacitet som grund, för att sedan kunna träna explosivitet, power, styrka och snabba upprepade åkningar.
Hur mycket kan man anpassa träningen utifrån individen?
– Mycket. Vissa är mer explosiva, andra mer uthålliga. Det optimala är såklart en hybrid, men det ser inte alltid ut så. Man får anpassa utifrån spelarnas fysiska förutsättningar. En del är som dieselmotorer, de tuggar på länge men inte nödvändigtvis snabbt, medan andra är mer av raketer. De här äldre spelarna bygger upp någon sorts robusthet över åren. Har du gjort x antal år i den här ligan så kanske man inte har alla värden på topp men det finns en tålighet för att klara att spela och träna på den här nivån. Du ser ju Ovetjkin till exempel, hur han ser ut.
– Man kan vara en sämre tränad spelare men ändå prestera fantastiskt. Om du har spelförståelsen, psyket, det där smarta i spelet, ja då kommer du långt. Det vore ju enkelt om det bara handlade om att ha bäst värden på fem tester. Då hade vi bara gnuggat de testerna, och så hade Leksand vunnit SM-guld varje gång.
Din roll i hierarkin hade ändrats lite...
– Haha exakt, vilken lön man hade haft då!
Har Leksand blivit bättre tränade under dina år i klubben?
– Ja, det tycker jag. Vi har sett en positiv trend. Den är inte spikrak, vissa år planar det ut, det beror också på vilka spelare vi har inne. Men sett över tid har vi blivit bättre tränade, helt klart.
Kommer ni ändra något till kommande säsong, med tanke på den hockey som ska spelas?
– Vi har investerat i nya testverktyg, kraftplattor för att mäta explosivitet och power i olika hopp, ”timing gates” för att mäta hastigheter och även konditionstester på isen. Det gör att vi kan följa fler kvaliteter och skruva på ännu fler detaljera, så det är klart att det kommer vara lite annorlunda mot tidigare. Det är inga jätteförändringar men med de testverktygen vi investerat i kan vi få bättre koll på helheten. I grunden kommer vi fortsätta på det spår vi har: en bra grundnivå på fysen som gör att man orkar träna och spela intensiv hockey.
Har alla lag den typen av utrustning?
– Många har det. Kraftplattor, ”timing gates”... det är ganska vanligt. Sen gör vi också vissa tester i Falun, där vi har professionell hjälp. Det känns tryggt, och vi får bra data.
Får ni ibland resultat som förvånar er?
– Absolut. Det finns spelare som ser superstarka ut på isen, men som inte alls har de värden vi tror i gymmet. Och tvärtom: de som kanske inte är så imponerande i gymmet men ändå vinner varje kamp på is. Det kan handla om smartness, kroppskontroll, spelförståelse, att veta var trycket kommer, hur man ska placera kroppen. Gymmet är bara en pusselbit.
Phil Kessel är ju ett sånt klassiskt exempel, ”plufsig”, men urstark i att vinna puck i sarghörnen.
– Ja, men exakt. Där handlar det nog mycket om psyket också. Man kan släpa på några kilon men ändå vara en galen tävlingsskalle, och då spelar det där andra mindre roll. Återigen, precis som Ovetjkin bevisat.
Hur mycket tävlar ni i er träning?
– Hela tiden. När vi mäter sprinter eller explosivitet så blir det automatiskt tävling, både mot sig själv och mot andra. Vi har sensorer på stängerna i gymmet så vi kan mäta hastighet, och då vill man alltid slå sitt tidigare resultat eller sin lagkamrat. Helvete, det kan bli jävligt tjurigt. Man ska inte slänga in en fotboll hur som helst heller, då smäller det, haha.
Och där vill man inte vara domare?
– Haha, exakt. "Den var över linjen!" – det är ingen som backar då.